torsdag 12 maj 2022

Fotografiets verklighet och måleriets - del I

 

"Är inte måleriet den förnämsta av alla konster eller dess främsta prydnad?" 
Alberti (1404-1472)

"Fotografi - liksom alkohol skall bara vara tillåtet för dem som kan klara sig utan""
Walter Sickert (1860-1942)

Vi har ända sedan 1800-talet vant oss vid den fotografiska bilden för att dokumentera.
Kamerans enögda lins registrerar det som den ställs inför till en platt bild.
Även om datorer kan skapa tredimensionella objekt så är det trots allt på en platt bildskärm.
(även om man skriver ut i en 3d skrivare).
Ända från Televisionens början till nutidens platta mobiler så har vi vant oss vid att se verkligheten tvådimensionell. Vi har suttit många timmar framför bildskärmar av olika storlekar och stirrat.

Att utgå från ett fotografi för att skapa en målning eller teckning har ibland sett som ett slags fusk.
Jag kan inte anse att om ett fotografi har varit förlaga till ett bra konstverk skulle göra de facto sämre. Som Monet svarade när han fick frågan om konstnärer som använde sig av fotografier:
"Jag har sett fantastiska verk gjorda efter foto och förfärliga som är gjorda inför motivet"
Men om man kopierar och målar av ett fotografi utan att transponera det till ett målerisk bildmässigt språk så är det diskutabelt.  Som ett slags kalkering och simpel imititation.
Det imponerar gärna på en publik som är van vid en platt fotografisk verklighet.
Och bifogas en litterär instruktion så blir även curatorer och konstvetare tillfredsställda.
Att skapa bilder ur minnet eller helt konkreta konstverk som inte bara blir upprepningar av en stil kräver nog att man fyller på sitt förråd kontinuerligt.
Mycket bildkonst och måleri är egentligen bara ett slags imitation med funktionen att endast vara dekorativ och illustrativ.

Jag anser att det klassiska tillvägagångssättet med studerandet inför verkligheten är med tanke på all tid som vi sitter framför bildskärmar avgörande för vår verklighetsuppfattning och därmed kunna göra bildkonst som inte bara är metakonst och beskriver annan konst.
Jag håller med David Hockney om att konstnärer kan bli för beroende av foto som förlaga.
Dessutom är ett fotografi en begränsad del av en verklighet och vår känsla för skalan.
Fotot stämmer sällan med storleken på motivet. 
Inför verkligheten kan man tydligt få en uppfattning om avstånd och storlek på de ingående objekten. Om jag ser ett höghus långt bort från mig så även om det tar upp en så liten del av bildplanet så min fingertopp kan täcka över det och min hand täcker över stolen i förgrunden så upplever jag ändå att huset är ofantlig mycket större.
I ett foto är inte detta helt självklart men erfarenheten av hur ett höghus ser ut säger mig ändå att det är stor skillnad. Stolen kan rimligen inte vara större. Men känslan och upplevelsen av skalan är inte självklar.

Det handlar om en viss bekvämlighet, det är förknippat med visst besvär att ställa sig utomhus och teckna eller måla. Man måste också ta snabba beslut och vara koncentrerad på motivet precis som 
att personer sitter för porträtt. Stilleben kan vara som namnet säger en bra kompromiss men för att inte tappa koncentration är det inte fel att sätta ett tidur.
Det är bekvämare att kopiera och i lugn och ro utan tidspress kalkera sina bildmässiga broderier. 

I boken "Om Målarkonsten" av Alberti (1404-1472) som skrevs redan 1430-talet så beskriver han bruket av "slöjan" en slags siktruta indelad i rutor konstnären kunde placera mellan sig och motivet.





















Med hjälp av rutorna kunde man överföra motivet till duken eller pannån.
Konstnärer har även använt sig av "camera obscura" där motivet kunde ses projicerat på en yta. Den italienske 1700-talsmålaren Canaletto lär ha använt tekniken och kanske även Vermeer.
För inte så länge sedan gjorde den brittiske konstnären David Hockney ett reportage där han testade att arbeta med camera obscura.
Med tanke på de "gamla mästarnas" oerhört skickliga teckningar och skisser är jag övertygad om att det inte var alla eller alltid som man gjorde bruk av en camera obscura. Och hur skulle änglar och keruber flyga omkring i rummet? Det går faktiskt inte att "måla" på en projektion...















Gemensamt för dessa verktyg är att man ofta gör en konturteckning av ytorna i motivet som sedan överförs till duken eller pannån. Och inte minst viktigt man befinner sig med motivet framför sig i verkligheten med skalor och rumsligheter. 
En spegel är också ett bra hjälpmedel för att iaktta ett motiv, spegelbilden är inte "platt" utan tre-dimensionell. 

Alberti och även i den betydlig senare skriften av Erwin Panofsky (1892-1968)
"Perspektivet som symbolisk form" påpekas vikten av att bestämma en "huvudpunkt" i kompositionen som skall vara betraktaren till ledning för upplevelsen av den "platta" ytan.
Blicken skall inte vandra planlöst runt i målningen.
Alberti: 
"Jag önskar variation men vill samtidigt ha värdighet och måttlighet och ogillar de målare som i sin strävan efter att verka generösa inte lämnar någon tom yta. De har ingen komposition utan sprider allt slumpartat utan fasthet och visar bara oreda"
"Den som endast stöder sig på sina minnesbilder och på vad de ser för sitt inre - lär sig inte måla ordentligt utan gör helt enkelt vanor av misstag"

Alberti säger att det är en bra övning att kopiera andras verk men avfärdar att försöka efterlikna andra målare och göra anspråk på ryktbarhet för sina insatser.
(jag kommer längre fram under rubriken "Plagiatörer" resonera kring detta) 
Alberti ger rådet att helst utgå från skulpturer (även medelmåttiga) istället för målningar.
Inför teckningar och målningar tränar vi på att imitera istället för att inför en skulptur tvingas iaktta både likheter och ljuset.

Faran med bruket av fotografiska förlagor är just att man imiterar fotografiet mer än att skapa ett 
måleri med allt som gör att måleriet kanske är som Alberti säger - den främsta av konstarterna.
Även om kameran har ett fokus med skärpa så om man utgår från t.ex. ett utskrivet foto så har man en helt platt verklighet framför sig. 
Som stöd och skiss kan fotot vara utmärkt och även bilder från filmade sekvenser.
Men det blir gärna bara imitation av en fotografisk verklighet.
Som tyvärr kan imponera på okunniga.
Med digital teknik kan ett fotografi få "måleriska effekter" och även skrivas ut på duk som gör att det faktiskt är en sorts "fusk" och bedrägeri.


Inga kommentarer: