lördag 17 januari 2015

Sjöbo konsthall - Pia Hansson, samt torpet och översvämningar

Åkte till Sjöbo konsthall för Pia Hanssons vernissage.
Fin lågmäld utställning och expressiv konsert med Stefan Pöntinen på violin.
Spännande kombinationer.

Objekten och fotografierna var i färg medan de många teckningarna på ritfilm var i svartvitt.

Skall själv ställa ut här 21 februari så det var också bra att reka lite.
Sedan på hemvägen förbi torpet utanför Svedala, fortfarande omöjligt att köra fram.



Stora foton i bakgrunden, printade i min ateljé



Här går det inte att köra, torpet januari

Kossor betar här på sommaren...

fredag 16 januari 2015

Nyfikenhet: några tankar på förmiddagen den 16:e januari

Jag anser att man som konstnär måste arbeta i sin samtid och förhålla sig till den.
Och man måste känna till konstens historia för att inse att det också finns en framtid.
De konstnärer som gjort avtryck i konsthistorien har alla haft en fot i traditionen
men den förändrar sig hela tiden. Därför är det viktigt att inte fastna i den utan ha den som en grund.
En del som kallas samtidskonstnärer är nog fast i en tradition utan egentligen reflektera på det.

Måleriet har dömts ut av konstteoretiker många gånger sedan 1800-talet men kommer alltid att finnas oavsett tekniska framsteg. Och det kommer att bidra till  dynamik och viktiga händelser i konsten.
Handens rörelse och kontakten med materialet, den skapande processen är så nödvändig för människan att man aldrig kommer att sluta.

Min son har haft tillgång till Ipad sedan han var liten och jag har visat honom hur man målar med hjälp av den. Han tycker det är mycket mer tillfredställande och roligt att måla och teckna på papper.
För ett par dagar sedan gjorde han en torrnålsgravyr till mamma i födelsedagspresent.
Han tyckte det var fantastiskt och ville göra mer, så koncentrerad ser man honom sällan.

Upptäcka är roligt, nyfikenhet är nödvändigt.

Mixed zone

onsdag 14 januari 2015

Äkthet i samtiden

Jag arbetar nu för min utställning på Sjöbo konsthall den 21 februari och eftersom det var väldigt nyligen som jag hade utställningen i Stockholm  så uppkommer under så intensivt arbete en del tankar. För en del år sedan fick jag rådet av en äldre kollega att arbeta mig riktigt trött för det är då som man gör framsteg och hittar sig själv.
Och som jag upplever det nu ligger det mycket i det.
Just nu händer det väldigt mycket i mitt skapande trots att jag känner mig pressad.
Konstnären Peter Dahl yttrande något om sina målningar:
"De är de sorgliga resterna av storslagna expeditioner"
Kanske man inte behöver vara så självkritisk men det ligger mycket i vad han kände.
Kärnan i konst är en process som inte alltid följer vägen spikrakt men alla avstickare och omvägar leder ändå framåt.  Faran är väl om man kör i diket och inte kommer upp eller ännu värre tar genvägar.

Ända sedan 1800-talet har vi haft fotografiet som dokumenterande avbild och även som självständig konstart. Det är så att det finns samma värden i bra fotografi som i bra måleri beträffande uttryck, komposition, rörelse, balans etc. Däremot finns det en avgörande skillnad i materialet och mediet som konstnären utnyttjar för att skapa ett konstverk.
Man kan numera relativt enkelt med hjälp av digital teknik modifiera ett fotografi likt en målerisk process och det i sin tur kräver konstnärligt omdöme för att inte bara vara teknikeffekter.
Vad som ibland kritiseras när det handlar om digitalt producerad konstgrafik är att handen inte är närvarande men det är den inte alltid i vissa mer traditionella tekniker heller.
Jag tror man får acceptera skillnaderna mellan konstnärliga uttrycksmetoder men främst inse att det är det konstnärliga omdömet som avgöra.

En metod som jag känner mig främmande för är att som en del måleri är gjort med är att med hjälp av printers skriva ut fotografier på duk och sedan färglägga eller delvis måla på dessa.
Självklart är det inte något förkastligt men resultatet blir oftast egendomligt om man ser det som en variant av måleriskt uttryck.
Degas å andra sidan experimenterade med att måla på foton som en del av sitt sökande.
Att måla med fotografier som utgångspunkt för en självständig målning har gjorts av otaliga konstnärer med mycket bra resultat.
Monet fick frågan om vad han tyckte om detta och svarade: " Jag har sett fantastiska målningar gjorda efter foto och förfärliga gjorda efter naturen."
Så det beror främst på hur man använder sig av verktygen - är det för att ta genvägar eller undvika onödiga stopp på vägen.
Den engelske konstnären Sickert som brukade sig av fotografier menade om man kan klara sig utan fotografi som förlaga kan man också använda sig av det.
Det skulle jag använda i bedömningen av bemålade utskrifter också.
Det mesta som jag ser är egentligen bara "fake" och ett försök att ta genvägar.

R.Diebenkorn
amerikan 1922 -1993



måndag 5 januari 2015