giclée - pigmentprint - utveckling av metoder - konstfotografering - workshops
I.
Konstfotografering vs scanning
Som konstnär har jag
alltid varit beroende av att mina verk kunnat reproducerats på ett
bra sätt. Fotografering av målningar och teckningar är förknippat
med olika mer eller mindre bra metoder.
Jag
har använt mig av fotolampor, blixtar och utomhusljus.
Placerat
ljuskällorna på olika avstånd och vinklar.
Utgått från film,
skannad diafilm och digitalkameror etc.
Mindre
teckningar har jag även skannat i en flatbäddskanner.
Absolut
bäst resultat har jag fått med nyare högupplösta digitalkameror.
Jag
har under mer än 12 år arbetat som konsult med utskrifter på
pigmentskrivare.
Förutom digitalt producerad konstgrafik och
fotografier har jag också tagit fram rena reproduktioner av konst
där kraven på likhet varit höga.
Att
utgå från film och scanna i en flatbäddscanner med dialock eller
diascanner gav ett hyfsat resultat. Lampan sitter väldigt nära
filmen och det är inte optimalt. En Imaconscanner med sin höga
pelare är givetvis betydligt bättre men väldigt dyr.
Akvareller
och teckningar har jag tidigare scannat med en professionell A3
flatbäddscanner.
De
förra var väl ibland o.k. men blyertsteckningar blev jag aldrig
nöjd med.
Det var något som inte kom med. Olja och akryl var
inte bra alls.
Jag
gjorde under år 2000 en stor oljemålning till JM bygg för bo01 i
Malmö.
De
scannade den i en mycket stor scanner även om jag tyckte att den
borde fotograferats.
Resultatet
som trycktes på en byggskylt var dåligt. Det blev inte alls som jag
upplevde min målning.
Under
åren har digitalkamerorna utvecklats otroligt.
Upplösning
på 24 milj pixlar är tillräckligt för en A1 utskrift.
Färger
och dynamik är mycket bra.
Vad
det handlar om vid fotografering av konstverk är hur ljuset
reflekteras från bildytan. Varje dokumentering måste göras med
absolut känsla för hur konstnären vill att verket skall upplevas.
Det här kräver erfarenhet och konstnärligt seende. Det finns lika
många sätt att framställa ett konstverk som det finns konstnärer.
En
felaktig skuggbildning kan totalt förrycka den koloristiska
samspelet.
Med
scanning har man ingen kontroll över detta.
Avståndet
från ljuskällan till bildytan måste vara tillräcklig
lång
för att inte det skall bli för hårt ljus.
En
beprövad bra metod att fotografera konst är ju utomhus en ljus
mulen dag. Kan vara förenat med praktiska problem.
Det infallande ljuset träffar ytan och de färger man
ser är de som reflekteras.
Svart
alla färger absorberas - vitt alla reflekteras.
Så
det säger sig självt att ljuskällan är viktig och även hur den
träffar motivet.
Målningar
kan vara blanka -matta. Det kan vara tunna lasurer eller pastosa
penseldrag.
Vid fotograferingen måste själva bilduttrycket komma
fram på det sätt som konstnären tänkt sig.
|
Fotografering av en målning: KG Nilson.
Ljuskälla: två blixthuvuden med paraplyer.
Lagom avstånd från lins till verk |
|
För mindre bilder kan man använda reproställ .
Här i min studio. |
För
en tid sedan hjälpte jag två kollegor med att ta fram
reproduktioner av i ena fallet en målning i gråtoner på pannå och
det andra små finstämda blyertsteckningar som fotograferades i
studio av fotograf Camilla Gewing-Stålhane.
Målningen
var tänkt att vara förlaga till en reproduktion i liten upplaga.
Men
det ställdes stora krav på ett precist uttryck där gråtoner även
skulle fungera under varierande ljusförhållanden.
Här
kom min ateljé med funktionellt ljus och väggar att betrakta
trycken på till sin rätt.
Vi jämförde i dagsljus, lampljus och
lysrör i olika färgtemperatur, styrka och förhållanden.
Materialet
i målningen var akryl på board i olika gråskalor från mörk till
ljust men även varm-kallkontrast.
Printen
med små droppar i mikroskopiska punkter blandas optiskt medan
måleriet är mer mekaniskt blandad. Efter ett större antal
provprintar lyckades vi åstadkomma ett mycket bra och imponerande
resultat.
Ann Böttcher har gjort som är utförda i blyerts på papper med fin grain är mycket
detaljerade och utsökt tecknade med mycket fina linjer.
Strukturen
i papperet och blyertsens karaktär som är halvblank av den ingående
grafiten kan i vissa vinklar blänka och förändra teckningens
utseende till det sämre.
Här
är det oerhört viktigt att man kan uppleva bilden ur rätt
förhållanden. De är små och intima och fungerar på nära håll.
Det
gjordes först en flatbäddscanning på en firma som hade en A3
scanner.
Resultatet
blev en förvisso mycket högupplöst bild men långt ifrån bra.
När
teckningarna sedan fotograferades blev utgångsläget mycket närmare
originalets uttryck.
Mer
önskvärd information i papperets struktur och i blyertsens
karaktär.
Vi
gjorde sedan utskrifter med tanke på främst rättvisande
dokumentation och presentation.
De
flesta fotografier av målningar jag kommit i kontakt med är tagna
med Hasselblad D och Canon 5d M II och två diffuserande blixtar som
ljuskällor. Någon gång har även fyra blixthuvuden använts och
även utan diffusion. Själv har jag även fotograferat i dagsljus
och med fotolampor.
Efter
små färgjusteringar där enskilda färger som t.ex. gult och cyan
kan fela är resultaten väldigt bra. Scannade målningar är
betydligt besvärligare med färgfel och märkliga artefakter.
Slutsatsen
är att
bildkonst skall fotograferas
digitalt med en bra utrustning och i bra studio/ateljé. För
detaljstudier av teknik går det bra att ta närbilder. Man kan även
montera ihop delfoton till en helhet om det behövs. En kameralins
ligger nära ögats lins funktion
All vidare bearbetning som
utskrifter skall göras i studio/ateljé som har tillgång till bra
betraktningsförhållanden som väggar, god takhöjd, tillgång till
dagsljus och bra artificiellt ljus.
Väggarna
fungerar inte bara för att sätta upp bilderna på utan även som
reflektorer för skapa ett jämnare ljus.
Att endast kunna betrakta
bilder under en stark lampa likt ett operationsbord är utan värde.
Säger endast om skador och märken finns på ytan, alltså en ren produktionskontroll.
En
scanner är endast för detaljerade dokument som kartor etc.
Ljuskällan är alldeles för nära och olik annan belysning. Kanske
är det så att ett tankefel uppkommer och man tror att ju närmare
man befinner sig desto mer och bättre kan man återge.
Det
är som att avläsa en stor bild genom en lupp eller mikroskop.
En
3-d scanner återger ju faktiska existerande former - inte hur färger
upplevs. Man har länge kunnat göra exakta avgjutningar av
skulpturer.
Medan målningar har kopierats mekaniskt av skickliga
kopister.
En
reproduktion av en målning/teckning är inte en exakt kopia utan en
bild av bilden och då måste en översättning och tolkning ingå.
Den måste göras med konstnärlig känsla och kunnighet.
Det
kan inte en scanner...
Två
böcker kan jag rekommendera som handlar om belysning och färg.
KG
Nilson "Färglära"
Som
i allt kreativt är det omdömet som gäller och det kan man inte
endast läsa sig till.
Det
kommer av övning och talang.
©Ulf
Stålhane 2014