Att göra en tavla betyder i sport att göra ett misstag eller klanta till det.
För mig och många av mina kollegor har "tavla" en dålig klang när det gäller måleri.
Och det har att göra med att en tavelmålare anses slentrianmässigt upprepa sig och producera något som är först och främst är säljbart och inte ingår i en konstnärlig process.
Givetvis måste man upprepa sig för att kunna gå vidare i sin utveckling.
Man kan inte alltid prova nya grepp och komma med helt nya idéer.
Bekvämlighet och rädsla kan också medföra att en konstnär enbart utför ett slags mekanisk broderi som visserligen tagit extremt lång tid att göra men någon sammanfattning eller försök till ett beskrivande finns inte. Om man tar exempel från konsthistoriens mest betydelsefulla bildkonstnärer, skulptörer och målare så har man alltid ett digert skissmaterial och förstudier som visar på ett snabbt iakttagande och förmåga att anteckna rörelse och rytm.
Bildskapande handlar att ha känsla för inte bara färg och form även rytm och rörelse.
I samtidskonsten har det uppkommit ett antal konstnärer som bygger sina konstverks värde på att det tagit lång tid att göra själva det synliga verket. Det blir en motsats till vad Zorn uttryckte när han fick frågan om hur han kunde ta så mycket betalt för ett porträtt som kanske tog någon timma att utföra.
"Porträttet bjuder jag på, det är tiden som det tagit att kunna utföra det som jag vill ha betalt för".
En fundamental sanning inom de flesta yrken - det tar tid att lära sig det som går fort och säkert att utföra.
Men i de minutiösa petiga blyertsteckningarna som ofta visas så är det tydligt att själva utförandet tagit lång tid, en materialistisk inställning som att allt går att mäta.
De bästa bildkonstnärerna, arkitekterna, designers etc. har en stor känsla för struktur och förhållanden.
Man ser inte en form eller färg isolerad utan i förhållande till andra. .
Och detta kräver både träning och talang.
Nybörjaren är ofta upptagen av detaljer och i samtidskonsten sökande efter det aparta så blir detta gällande som "nyskapande" att bryta mot det självklara.
Edgar Degas var en konstnär som både var en skicklig tecknare och målare.
Det finns teckningar, pasteller, monotypier, skulpturer, litografier och oljemålningar.
Visst är han en representant för sin tid och dess värderingar och motiven är ofta balettdansöser även om han tydligen hoppades att inte bli just ihågkommen för dessa.
Han var granne med en balettskola så det var praktiskt att välja motiv efter tillgång.
Degas var mycket intresserad av musik och det finns motiv från konserter och scener i hans bildkonst.
Med musikörat följde säkert en känsla för rytm och rörelse som var essentiell för kompositionen.
Och som en musiker måste en bildkonstnär öva skalor det räcker inte bara med idéer.
Det finns också mycket citat och uttalanden från Degas som tyder på en hög intellektuell verbal förmåga vilket också är något som hans kollegor hade.
Lika viktigt som att träna sin visuella förmåga är det att inte lämna över det intellektuella och språkliga till konstvetare och andra teoretiker.
Degas är en represententant för ett konstnärskap som inte var rädd att prova olika metoder i sin konstnärliga process.
 |
| Pastell |
 |
| Pastell |
