Gouachen är som pastellkritor, man får inget gratis.
Den i jämförelse med akvarell inte så transparent men man kan arbeta både tunt och pastost.
Den täcker bra men kan även fungera i lasurer.
Akvarellen får om man bara håller skikten rena gratis ljus eftersom papperet lyser igenom färgen.
I renodlad gouache är det nödvändig att färgerna relationer tillsammans skapar känslan av ljus.
Här är det det omgivande ljuset som träffar ytan och reflekterar till ögat för upplevelse av färg och ljus.
Personligen har jag alltid gillat att arbeta med gouache, framförallt när jag gett mig tid att komma in i materialet.
Nu har jag åter tagit upp gouachen och arbetat under en tid parallellt med olja.
Man måste koncentrera sig för att nå resultat, kombinera färger och former på rätt sätt.
Som skiss och träning är det suveränt och som fullödiga konstverk.
Det första konstnärsmaterial som jag kom i kontakt med var designers gouache som pappa bl.a arbetade med som konstnär och designer.
Jag minns att han tog hem tuber till mig som jag fick måla med.
Kanske är det därför som jag tycker om gouachens språk och karaktär.
Den matta ibland vitaktiga färgen som kontrasterar mellan täckande och transparent.
Tyvärr eller det kanske är positivt?
Jag tycker akvarell är övervärderat som material.
Och då menar jag den s.k. moderna akvarelltekniken som har lärts ut i bl.a Sverige.
Där lär man sig ett ganska enkelt handhavande som ger ett "tjusigt" resultat utan att egentligen vara annat än effektsökeri. Materialet har blivit huvudsaken och inte bilden.
Zorn använder täckvitt i sina akvareller och många betecknas som gouacher.
Men som han behärskar vattenfärg...
Akvarellfärg har en liten annan karaktär än gouache på andra sätt än att vara mer transparent.
Den flyter inte ut lika jämnt och är lite mindre löslig när den torkat.
Det är medför att kombinationer av akvarell och gouache ger en ytterligare dimension åt vattenfärgsmåleri.
Det går även att kombinera med tempera (ägg) och försiktigt blanda med vinyl (flasche).
Zorn:
En premiär
gouache.