Hopper är väl vida mer känd numera bland allmänheten med tanke på bl.a. den kända målningen "Nighthawks" som många parafraserat t.ex.
Postimpressionisten Bonnard har haft ett stort inflytande på 1900-talsmåleriet framför allt kanske 30-50 talet. Hans sinnliga färger och sökande formspråk blev mallen för hur poetiskt måleri skulle gestaltas.
Hopper har ett annat uttryck med tydligare form och mindre artikulerat färgspråk. Han har blivit skildraren av det amerikanska, landsbygd och stad.
Det som jag personligen har svårt med Bonnard är det otydliga och sökande i hans bildspråk.
Hans motivval är för det mesta från hans liv och det som han sett och det tilltalar mig. Han vågar sig på ovanliga kompositioner men lyckas få ihop det för det mesta. Dessutom är han i sina bästa stunder en fantastisk kolorist som får färgen att vibrera och harmoniera.
Hopper arbetar också med bilder från sin sedda och upplevda tillvaro men gör det med en arkitektonisk perfektion i uttrycket. Här finns inte det poetiska sökandet i färgen och formen utan uttrycket skapas av hans kompositioner med ofta starka skuggor som ger dramatiska effekter och människorna finns med som statyer och statister.
Hans måleri kan i sämsta fall bli ganska förfärliga med för mycket "paint by number" men i de bästa verken målningar med en enastående genomslagskraft och betydelse. Koloriten kan ibland vara väldigt oartikulerad och formen stel.
I likhet med Bonnard söker hans sig gärna till rumsligt komplicerade uppbyggda bilder.
Båda konstnärerna känns för mig att det är tur att dom funnits men det borde gå att göra bättre... a.u.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar