Både lärare och elev står inför samma bildproblem och en konkret verklighet.
Ibland arrangerade jag som lärare tingen och påpekade hur viktigt det var att vid en uppställning verkligen anstränga sig för att hitta ett "tema".
Färger, former, material, yta, ljus etc men även också kombinationer av ting med egna uttryck och funktioner. T.ex. en hammare och ett trasigt glas, en kniv, papper, plast, en sax, etc.
Saker som i en bild skapar uttryck som överraskar, roar eller provocerar.
Stilleben har väl under första delen av nittonhundratalet ofta fått funktionen som främst bärare av färg och form. Tänk på Cezanne och Karl Isaksson t.ex.
Tidigare äldre stillebenmåleri kunde ibland vara inriktad på material och stoffmåleri med gestaltning av metaller och glas som ett bra exempel.
Modernare måleri har också tagit upp reklamens språk med illustrativa grepp och ofta ifrågasatt tidigare
uppfattning om god estetik.
Nu känns det som allt är möjligt och en salig blandning av ovanstående borde kanske vara det mest kreativa.
Tillbaka till stillebenmålandet på Skånska målarskolan igen. Vad jag ofta försökte få eleverna till när de själva skulle arrangera stilleben var att ta ut svängarna och våga sammanställa ting som kanske inte alltid avmålats i konsthistorien men ändå var lämpliga som motiv ur målerisk synpunkt. (möjliga att måla). Detta också för att undvika alltför stor påverkan av hur det gjorts av andra.
M.a.o. inte måla som Cezanne när man målar äpplen.
Därför uttryckte jag en viss ringaktning över lökar och krukor.
Det slutade med att jag fick en stor kruka med lökar i av eleverna vid avslutningen.
Nedan lökar och krukor i massor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar