Att se

Nu rubriker i tidningar om två-åringen som blev antagen till ett galleri.
För många år sedan var det en apa som lurade konstvärlden.
Ett annat exempel på hur svårt det kan vara för konstexperter att se vad som är bra och dåligt är hur förfalskare lurat dessa.
När jag gick på konstskola visade en lärare falska och äkta Vermeer, vi såg direkt vad som var äkta eller inte. De förfalskade hade inte alls den kvaliten som Vermeer har. Komposition, färger, ljus, uttryck, formbeskrivning m.m.
Jag har också sett kopior av kända konstnärer i olja. Dessa är i många fall utförda i och importerade från Ostasien. De har långt ifrån de kvaliteter som gör originalen bra.
För mig är de outhärdliga.
Det vore bättre med välgjorda fotograferade och utskrivna reproduktioner.
Kvaliten med modern teknik blir så hög att man kommer nära uttrycket i originalet.
Man kan uppfatta mycket av de enastående kvaliteter som de stora mästarnas konst besitter.
Fast - aldrig ända fram.

Problemet i konstvärlden är att omdömen från konstexperter ( museefolk, konstvetare, konstkritiker, gallerister, curators m.fl.) åtnjuter alltför stor respekt.
De som har yrkeskunskapen, erfarenheten och omdömet får sällan uttala sig om konst = konstnärerna.

Catwalk

Konstböcker

Hur ska man förhålla sig till målningar i konstböcker när trycket varierar så ofantligt som t.ex. i två böcker om Balthus. Båda är från samma förlag men tryckta 96 resp. 01
Det ser ut som två helt olika versioner men det är exakt samma.
Innan jag fick se Corot i verkligheten var jag likgiltig eftersom de bilder jag sett var dåligt tryckta. När jag sedan fick se målningar av honom på Glyptoteket blev han en av mina favoriter. Jag har en bok som heter "Corot in Italy" där trycket faktiskt är bra.
I framtiden tror jag att målningar på nätet (om m,an har en mycket bra skärm) skulle vara den mest rättvisande reproduktionen förutom utskrifter med den stora färgrymden som skrivarna klarar av. Tyvärr blir det dyra reproduktioner men oerhört bra.

En Balthusutställning på Louisiana vore inte fel!
Live är alltid bäst och då i en god belysning.

Mer från Nyårsdagen

Eftermiddagsljus och snart blir dagarna längre...




Kl. 15.30 i Kungsparken.

Nyårsdagen

Trång trevlig nyårsmiddag borta och hemma innan 12 slaget.

Gott Nytt År

Gott Nytt år 2009!!!!
Hoppas att det nya året blir ett gott år
(och det ska det bli...)

Men tänk vad liten och obetydlig man är i jämförelse med universum...

Nya tider eller bara respektlös enfald

Den digitala revolutionen medför att upphovsrättsligt skyddat material som text, fotografier, musik, bilder, dataprogram m.m. på ett enkelt sätt sprids och uttnyttjas. Därigenom uppkommer en ohållbar situation för producenter inom många yrken.

Den mesta diskussionen har handlat om nedladdad musik och film där det setts av majoriteten som legalt att kopiera och sprida. Motparten skivbolag och filmbolag uppfattas som stora och giriga och klarar sig nog ändå.
Sedan länge har det varit möjligt att kopiera musik och film genom att spela in analogt eller digitalt. Först på rullband och kassett från radion eller lånade LP skivor av kompisar.
Sedan följde cd-brännare där ljudkvaliten kom mycket nära originalet och dagens mp3-spelare, även datorer används som musikanläggningar.

Filmer har länge kunnat kopieras till videoband i och för sig med sämre kvalitet men ändå användbart. Kopiering till DVD har medfört en betydande kvalitetsförbättring.
Det har alltid varit otillåtet och ansetts fel att sälja kopierade kassettband, cd, video och dvd
Kopiering för privatbruk är mera legalt.
Att man inte kunnat öppna en offentlig biograf och visa kopierade filmer utan ersättning till rättighetsinnehavare är också allmänt accepterat.

Att kopiera läroböcker och dela ut till elever är heller inte accepterat, citat och uttdrag ur texter är tillåtet i undervisningssyfte.
Ett scenario vore att läroboken kopierades digitalt och skickas till ett lågprisland, trycks och
delas ut till skolor för att spara pengar.
Böcker kan ju också läggas ut på nätet och eventuellt skrivas ut.

Att skriva en bok - facklitteratur eller skönlitterär är ett omfattande arbete som bygger på kunskaper, forskning, förberedelser och tid från en yrkesman som vill försörja sig på sitt utförda arbete.
Samma problematik drabbar alla yrkesgrupper där verken lätt kan digitaliseras eller från början
skapats i digital form som fotografer och konstnärer.

När fotograferna övergav film och började med digitalfotografi fick begreppet original en annan dimension. Negativet (eller positivet) var ett original som fotografen gjorde kopior på och dessa kopior levererades till kund. Fotografen har upphovsrätten till bilden och kan ingå ett avtal om att sälja upphovsrätten - fritt förfogande till bilderna för beställaren. Detta är vanligt inom reklam och produktfoto. När det gäller porträttfoto eller t.ex mode där fotografen vill ha kontroll över slutprodukten kan det vara annorlunda.

En traditionell porträttfotograf gjorde antingen kopiorna själv eller hos en kopist, men behöll alltid negativen.
Man kan jämföra med en traditionell konstgrafiker som aldrig lämnar ut plåten, utan gör kopior/ avtryck i en begränsad signerad numrerad upplaga. ( Här följer en annan problematik som jag tänker komma till senare).

För 10 år sedan var en digitalkamera en dyr investering och kvaliten på bilderna inte speciellt bra i jmf. med analog teknik. Nu har digitalkameror runt 4-5.000:- kr lika bra om inte bättre bildkvalitet än en analog systemkamera.
En bläckstrålerskrivare för 1000:- kan skriva ut kopior i lika bra kvalitet som ett vanligt fotolabb. Bilder kan visas på 24"bildskärmar i bra kvalitet precis som på diaprojektorns tid.
Enkla bildbehandlingsprogram finns som även amatörer kan hantera.

Ett dilemma som drabbar t.ex. porträtt och bröllopsfotografer är att kunden allt oftare vill ha filerna högupplösta. Givetvis för att själva kunna skriva ut dem.
En seriös fotograf vill ju inte lämna ut alla bilder, är mån om sitt kvalitetsrykte och vill själv plocka ut de bilder som kunden kan välja av. Varje bild kräver även justeringar.
Även göra kopiorna själv för säkerhetsställa den kvalitet som han vill ha.
Kunden respekterar inte alltid detta utan tycker säkert att de själva gör den bedömningen bäst. "du behöver ju inte filerna själv så ge oss dom på en dvd"

Det ligger som alltid i okunskap och bristande yrkesrespekt.
Många fotografer kan gå med på att sälja högupplösta filer till ett visst belopp som minst bör motsvara förtjänsten som man går miste om. Själva utskriftskostnaden på en proffsskrivare är i sig inte så hög. Men tiden som läggs ner på varje bild och all tid som ligger bakom all yrkeskunskap är svår för en okunnig att uppskatta. Precis som i ovanstående exempel från litteraturen.
Personer som är anställda ( och även andra) tänker ofta i arbetstid som är direkt mätbart synlig "så här lång tid tar det skriva en sida" " Den här målningen tog så här lång tid att måla"
Ett bra citat är när en kund tyckte att Zorn begärde för mycket för ett porträtt som tog ett par timmar att måla " Porträttet bjuder jag på, det är tiden det tagit att lära sig det här jag vill ersätting för" Ett annat är mekanikern som skrev på fakturan när han bytt ut en komponent: Skruv 1:- veta vilken skruv 1500:-.

Både inom konst, fotografi, musik och litteratur finns det proffs och amatörer. Det finns dåliga proffs och det finns duktiga amatörer. Problemet är som alltid att kvalitetsbegreppet och omdömet skiftar.
Vem som helst kan fotografera, det gäller att om man är proffs vara rädd om sin yrkesheder.
Man lever på sitt yrke och det skall synas i produkten.
Precis som en seriös konstnär inte släpper ut allt man gör, det drabbar i slutändan kunden när konstnärens ryktbarhet och värde dalar.

Tur att man personligen helst gör original i olja...