konstnär Ulf Stålhane: Bildämnet i grundskolan

Från bildsalen på Kroksbäckskolan

På min tid i grundskolan och på gymnasiet hade vi "teckning" men nu är det "bild" som kanske ändå bättre beskriver vad ämnet skall innehålla.

Det fanns teckningslärare och inte bildpedagoger och de utbildades bl.a på Konstfack eller på teckningslärarinstitutet i Umeå. Man sökte med arbetsprover.

När jag gick på KV:s konstskola i Göteborg i början på 80-talet så var det en förberedande utbildning inför olika högre utbildningar i bild. Vi hade tydliga ämnen schemalagda - teckning, formlära, skulptur, kroki, måleri, konsthistoria, fotografi etc. och jag valde konstgrafik som tillval.

Man kunde söka till t.ex. Konstindustriskolan i Gbg med informationsdesign, produktdesign etc, Konstfack i Sthlm, konsthögskolor och andra utbildningar med krav på kunskaper i bildgestaltning.

Jag sökte till Malmö Konstskola Forum 5år i Malmö och blev antagen.

Om man ville bli designer, arkitekt, konstnär, fotograf etc. så utgår man ändå från samma grundkunskaper om BILD. Där ingår färg och form men även gestaltpsykologi.

En god vän gick två år på Forum och avbröt för att sedan börja på Arkitekthögskolan i Lund istället.

Bildämnet har tyvärr blivit ett åsidosatt ämne med en hel del lärare som främst sätter "klipp och klistra" eller "nu målar vi som XX" och gör "konst".

Det medför att ämnet anses oviktigt och blir nedvärderat.

Bild är inte "pappslöjd"...

Det är ett ämne där du arbetar med perceptionen och kan gestalta dina idéer och förklara dem. En designer eller en arkitekt måste kunna göra ritningar och skisser som bygger på känsla och kunskap om bildspråk och hur den slutliga idén och visionen skall utföras praktiskt.

Bild är främst ett språk för kommunikation och inte en timmas pyssel i veckan.

Och skolans främsta syfte är inte att yrkesutbilda utan att förmedla - bildning - att träna eleverna att inhämta och känna till kunskap, att förstå sammanhang och hur vi människor kommunicerar både med språket, attribut, bilder och symboler som kan stå för olika tolkningar i det sammanhang som avses.

Därigenom kan man erhålla kunskap och vara mottaglig för att förstå men även dela med sig.

Efter att avslutat min konstutbildning fick jag erbjudande från AF om att komplettera min konstutbildning med pedagogik-delen (ett halvår) som hade gjort mig till en "teckningslärare" eller nu "bildlärare".

Men vem vill bli teckningslärare? tänkte jag, yrket stod väl inte så högt i kurs - tyvärr.

Jag tror inte att nuvarande "samtidskonstnärer" alltid är lämpliga som lärare i bild med sin konceptuella och idébaserade differentierade konst.

Mest lämpad är en konstnär med en dynamik i sitt bildskapande och relevanta kunskaper i bildgestaltning, design, arkitektur, konsthistoria, fotografi, grafik etc. och sist men inte minst ett intresse av att dela med sig av kunskaper och sätta eleven främst - inte sig själv som en del konstnärer gör.

Men detta gäller givetvis all pedagogik.

De lärare som man hade en gång var givetvis påverkade av sitt eget konstnärskap och utgick från detta.

Alla hade alla genomgått högre konstutbildning och därigenom haft lärare som var erkända och kunniga konstnärer. Men de satte ändå pedagogiken och eleven i centrum och förmedlade adekvata kunskaper inte bara bekräftelser men också relevant kritik.

Det finns ibland en lite obegriplig tendens hos många som påbörjar en konstutbildning eller går på t.ex. en kvällskurs att man bara vill få en bekräftelse. Men detta bygger nog på fördomen om "geniet" som inte behöver utbildning. Även om man är ytterst begåvad så krävs det kunskap och träning. Och det är givetvis så att alla inte kan se en "talang" och det är därför som det är viktigt med mångfald och att ge många chansen.

Att en äkta naivistisk konstnär inte skulle fungera som bildlärare är jag övertygad om eftersom denne är så speciell i sitt bildspråk och det hänger också ihop med personligheten som är udda och inte alltid receptiv.

Det betyder definitivt inte att den äkta naiva bildkonsten är dålig, tvärtom.

Tyvärr utnyttjas detta av spekulativa konstnärer som ger sken av naivistiska stilgrepp.

Jag är egentligen ytterst kritisk till konst gjord under psykoser och t.ex. CF Hills sjukdomsteckningar som ibland ses som stor konst, men i jämförelse med hans landskapsmåleri är det ett hån mot Hill.

Men i samtidskonsten så ses manier och udda beteende ofta som en kvalitet.

Att skapa en bild kräver ett intellektuellt och perceptivt arbete som bygger på en förmåga att abstrahera och sammanfatta med känsla för färg, form och komposition.

Man tror att det ytligt noggranna och att man ser att det tagit lång tid är en kvalitet.

Min lärare konstnären Gerhard Nordström sa på en föreläsning :"det finns hötorg också för akademiker "

Eleverna på högstadiet klarar lätt av en hel del samtidskonst vilket jag såg när de fick i uppgift att teckna "träd". Det som är "apart" mot det som är vedertaget blir lätt accepterat som progressivt och spännande även om det bara är simpelt och klantigt.

Det kräver både tid, förmåga, logik och talang för att abstrahera till ett intressant och fungerande bildmässigt uttryck. Och många misslyckanden...

Från 1987-2007 var jag lärare sedan rektor och huvudlärare på Skånska Målarskolan i Malmö.

2016 undervisade jag på Malmö Konsthögskola.

2018 så fick jag ett erbjudande från Malmö stad att arbeta som lärare på grundskolan.

Jag gick en grundkurs och eftersom jag har högskolepoäng och tidigare undervisat på högskolenivå godkändes jag som vikarie i alla ämnen.

Efter att ha vikarierat på Kroksbäckskolan i Malmö så fick jag ett förslag om att undervisa där ett läsår i bild och musik.

Jag tackade ja och det var ett uppdrag som gav mig mycket ... funderingar kring "bild" och även kulturella eftersom de flesta eleverna var invandrare från Mellanöstern, Somalia, Kosovo eller födda i Sverige av icke nordiska föräldrar.

Ibland ville skolledningen att jag skulle hoppa in i syslöjd men då sa jag att om ni vill att symaskinerna skall överleva så ...och spanska kan jag inte. Tyska gick bra och engelska men givetvis var bild och musik där jag kände att jag kunde vara pedagog med adekvata kunskaper.

Jag upplevde inte alls några problem med bildförståelse och att uppfatta vissa bilder som kränkande.

Min uppgift var främst att ge eleverna kunskaper i bild som de har nytta av i framtiden oavsett yrkesval.

Några av eleverna var ändå extra begåvade i bild och kunde göra mycket bra ifrån sig.

Jag visade på det bästa ur konsthistorien. När jag såg en somalisk tjej rita av Botticellis "Venus" som är naken så insåg jag att bild är universellt och det naturliga inte utmanande och kränkande.

Från mitt kompendium: "Om färg"

Jag gick musiklinjen på gymnasiet och spelade klassisk gitarr men har ingen formell utbildning i musik. Har alltid ägnat mig åt musik och varit med i olika musikgrupper och har ett stort intresse av musik på samma nivå som konsten, design, arkitektur etc. - det bästa är det man jämför sig med.

Jag började spela piano som sexåring men övergick till gitarr.

En liten tjej i sexan spelar på flygeln i musiksalen, hon fixade introt till "A whiter shade of pale"

Musikämnet är betydligt bättre hanterat än bildämnet med fina instrument och även halva klasser. De har tillgång till synthar, gitarrer, elbasar etc. När jag gick i skolan fanns det bara en enda tramporgel.

Musik verkar kanske ligga högre upp än bild i rankning.

Många gånger hänger det sedda ihop med det tonala men en döv kan läsa och en blind kan lyssna.

En begåvning i musik är ofta även bra på färg och form. Man har en medfödd känsla för komposition, takt, ton etc.

När jag undervisade i musik så var det en fantastiskt upplevelse att spela "Hey Jude" på flygeln och alla elever sjöng med, araber, somalier etc.

Vilket inte högerextremister och konspirationsfolket vill se. Visst finns det extremister och fanatiker på den andra sidan men jag upplevde inget sådant. Kroksbäckskolan ligger i ett segregerat område i Malmö där en del gängrelaterat våld finns.

Kanske är bildämnet en väg till integration?

Nedan en bild på Luciafirandet på Kroksbäckskolan - en Lucia med slöja, en färgad kille från Ghana som pepparkaksgubbe, en tomte från Palestina ...(allt var frivilligt)

Jag ringaktar inte "amatörer" och "nybörjare" men man kan gå på fotbollsmatcher med proffs men gärna spelar fotboll med ungarna på landet så behövs "amatörer" .

Konstnären och arkitekten Alberti(1404-1472) skrev i sin bok "Om målarkonsten" just om vikten av "hobbykonstnärer" även om han förfäktade en professionalism, kunskap och talang.

Jag kan som jag tidigare varit inne på uppleva att en del samtidskonst just påminner om "pyssel" eller "broderi" som har tagit lång tid att utföra men inte krävt någon gestaltningsförmåga och känsla för abstraktion det som är "bild". Även vad jag ser som "scenografi" visas på de stora konsthallarna i Sverige. Man släpar ihop en massa föremål och lägger till en text med en idé om tingen som visas.

Kanske är det ett resultat av som jag ser det en bristfällig undervisning i bild.

Man mäter värdet i ett konstverk bl.a hur lång tid det tagit att framställa. Man ser inte alla förskisser, alla studier och all tid som bildkonstnärer lagt på att komma fram till en "sammanfattning".

Dessutom förmåga och talang.

Det här begriper och ser mycket sällan en konstvetare eller kritiker som enbart har läst sig till en utbildning.

Och här ligger ett problem som är problematiskt att när man som bildkonstnär blir bättre så är det seendet och som utvecklats och det blir en konflikt mellan de som inte ser detta och den som ser.

En arkitektkollega påpekade detta som ett historiskt problem men kanske mer tydligt i vår tid med demokrati och medbestämmande. Men om man i skolan börjar med att visa det bästa och tidlösa som inte bara bygger på ett idébaserat koncept och tillfälligt uppmärksammat av konstvärlden så skapar man ändå en förståelse och delaktighet i demokratins bästa.

Och det betyder definitivt inte att man enbart förfäktar elitism utan det kallas för "bildning" som jag tidigare nämnt. Och som nedan ses i högstadieelevernas fina arbeten så tangerar man det som anses vara konst. Men givetvis inte i jämförelse med en tränad och talangfull professionell bildkonstnär.

Jag slogs av förmågan hos många av eleverna som kom från flera olika länder att de kunde prestera så bra på den enda lektionstimma som man har i veckan.

Bild är kanske ett av de viktigaste ämnen som man har i grundskolan - språk, matematik (logik) är givetvis viktigt. Men att kommunicera och inhämta kunskap borde vara prejudikat i grundskolan och om man just ser bild som ett språk och inte en stunds terapi och pyssel så är skolan på rätt väg.

Anders Zorn, enligt ryktet, fick frågan om varför han begärde så mycket för ett porträtt som ändå bara tog en timma knappt. "Jag bjuder på porträttet men vill ha ersättning för all tid som jag lagt på att komma fram till kunskapen om att utföra det".

Det handlar om en process som inte kan ses i vad som man tror den tid det tagit att producera ett verk. Tänk om man inte lät arkitekter rita bostadsområden utan byggnadsarbetarna fick bygga efter deras "känsla".

I ett materialistiskt tänkande och i 70-talets "alla kan allt" anda så uppkom en ringaktning för tiden som det tagit innan prestation och det ifrågasattes att några skulle vara mer "begåvade".

Men det handlar främst om bristande kunskaper om "bild" och konstnärlig kvalitet.

Många faller för för usel kändiskonst och simpel "hötorg" bara för att man känner igen stilen.

Här följer några exempel på vad eleverna fick som uppgifter..

Färglära, perspektivteckning, symmetri, konsthistoria m.m.

"Mitt drömhus" rita exteriört och även en planering för interiören.

Bilderna ställdes sedan ut på skolans bibliotek.