Om äkthet och direkthet i konst etc. del I " Abstrakt expressionism"

När jag undervisade i måleri sa jag alltid ju mer förberedd man är och skissar och funderar innan man börjar måla desto bättre blir resultatet.
Sedan har jag själv ibland haft svårt att leva efter den regeln och varit otålig att få börja måla.
Resultatet har blivit att mycket arbete fått göras om och många verk kastats.
Det är klart att när det stämt så blir det spontant och lyckat men vägen blir faktiskt onödigt lång många gånger.  Ibland kan jag tycka att slumpen och tillfälligheter gör om det blir bra eller inte.
Och det sliter på nerverna.

Som konstnär har man svårt att hålla koncentrationen uppe hela tiden och när den sviktar förstör man istället. Och det är svårt att backa som i datorn.

I äldre konst och måleri la man ner mycket tid på skissande och förberedelser inför ett verk.
Här utformades innehållet, kompositionen och uttrycket. Många gånger var det också ett beställningsverk och då ville vederbörande få en så klar uppfattning om slutresultatet som möjligt.
Man utförde direktstudier inför motiv för att träna upp seendet och erfarenheten.

Under modernismen och som bra exempel den "abstrakta expressionismen" så arbetade man ofta utan skisser och direkt på duken. Det låg i själva verkens uttryck att det skulle vara ett improviserat språk där handens rörelse och konstnärens fysiska närvaro syntes. Något innehåll, tolkning eller redovisande förekommer sällan och man eftersträvar en ren estetik och slutar när det ser bra ut.
Som i all konst är det bästa mycket bra och medvetet begåvat gjort och det finns flera betydande konstnärer inom genren.
Men av någon anledning är denna konstsyn numera mycket populär och uppskattad bland en stor grupp konstkonsumenter.  Den kan vara förförisk och vacker och det kan nog förklara populariteten hos många som vant sig vid att inte se det som "kludd".
Det ser häftigt och snyggt ut på väggen.

Frans Kline

Del II följer....