Visst skulle jag också vilja teckna och åter teckna samt måla och åter måla...,
Och allting annat jag inte hinner med.
Men ibland tänker jag att man kanske måste acceptera och inte gräma mig över alla år som förflutit och all förspilld tid. Livet har gett mig erfarenheter som jag lever med och kan ta hjälp av i mitt fortsatta konstnärskap.
Igår kom jag faktiskt till en insikt.
Familjen begav sig till Kockums isbana för att åka skridskor.
Jag hade inte åkt på minst 25 år.
När jag var i de yngre tonåren tränade jag bandy flera dagar i veckan.
Dessutom åkte vi när jag var barn ofta skridskor ute på sommartorpet och Vänerns isar.
Jag hade förhoppningar om en storstilad insats så att sonen skulle få uppleva vilken skridskoåkare hans pappa är.
Den första kontakten med isen kändes som att jag aldrig hade åkt.
Jag tänkte att detta går åt skogen.
Men efter en halv minut for jag iväg nästan som i fornstora dagar.
Kontentan av detta är att har man en gång lärt sig så finns det där och det krävs bara lite praktik.
Så har man lärt sig teckna och måla så krävs det bara lite uppvärmning.
Men det gäller att våga misslyckas och inte ge upp.
I sport är i för sig fysiken av större betydelse, det finns knappast någon 50-åring i elitfotbollen men i konsten desto fler.
2013 skall jag teckna mycket och träna fysiken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar