Bra konst beskriver sin tid men konst som beskriver sin tid behöver inte vara bra.
Jag har ofta undrat hur framtiden kommer att se på vår tids konst och vilkas verk som kommer att uppfattas som de som bäst visar på tiden efter milleniumskiftet.
Är det konceptkonst som ställer frågor eller dokumenterande bilder av upplevelser och tankar?
Eller tolkningar av samtiden? Provokativa verk som kanske inte uppfattas provokativa i framtiden?
Det finns all anledning att blicka bakåt i konsthistorien för att försöka förstå den situation som konstnären då befann sig i och sätta den i relation till samtidens.
Jag läste om en kritiker på DN som tydligen i princip angriper allt måleri som innehåller realistiska människoskildringar. Samtidsmåleri och från slutet av 1800-talet och framåt.
Det är inget nytt att vissa kritiker avfärdar dylikt måleri som besittande reaktionära och elitistiska förtecken.
Samtidigt är det också ett gott tecken att konsten ifråga har gjort intryck på betraktaren.
Däremot är det beklämmande att en kritiker inte har bättre distans till sin egen person och insikt om behovet av djupare objektiv analys ur olika perspektiv.
Fundamentalism är aldrig klarsynt men enkel att ta till.
På vilken sida den än finns.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar