En redaktör på en tidning har helt rätt påpekat att det saknas utbildning i "klassiskt"måleri.
Detta tar sydsvenskans kritiker Carolina Söderholm upp i dagens tidning.
Hon får till det på ett korkat sätt att två konstnärer i aktuella utställningar visar på "klassiskt" måleri och därför är det inget problem med den konstutbildningen i denna genre.
Till saken hör att båda konstnärerna är medelålders och utvecklat sitt hantverk under lång tid.
Under många år har måleri setts som ett slags förlegad form av bildskapande och varför ska man måla när det redan har gjorts så mycket? Kanske har Söderholm instinktivt tänkt att det räcker med dessa två "klassiska" målare?
Nej, svaret ligger nog i som alltid att de flesta kritiker och konstvetare inte fattar ett dugg av måleriets uttrycksmöjligheter och hantverk.
Ska man undervisa i "klassiskt" måleri måste man undervisa klassiskt.
Det räcker inte med en massa kluriga lasurtekniker och egenhändigt tillverkad färg.
Man måste lära sig att teckna, beskriva färg och ljus och träna komposition,
studera naturen och de gamla mästarna men samtidigt leva i sin egen tid och ta intryck av den.
(jag ogillar många målare som bara försöker härma stilen i äldre måleri)
Något som jag saknade i min konstnärliga utbildning på 80-talet var praktisk tillämpning av måleriets tekniker, hur gör man egentligen?
Modernismens förlamande tvångströja hängde över utbildningen och gjorde att allt iakttagande av och målande inför verkligheten i det stora hela förkastades som "banal naturalism" och då givetvis bruket av en målarteknik som påminde om tiden innan impressionism och expressionism.
Vad jag lärde mig och som jag är tacksam för var att teckna och komponera.
För några år sedan när jag var huvudlärare på Skånska målarskolan sökte vi studiemedel för en utbildning med tyngdpunkten lagd på "klassiskt" måleri. Vi fick givetvis avslag och istället satsades på designskolor...
Underbart att vara sin egen lärare och äntligen kunna måla som jag vill...
John Currin b.1962
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar