Ljuset

En av de tidigaste största upplevelserna jag haft av måleri var när jag fick se Matisse´ "Interior with a Violin" för första gången. Innan dess var jag ganska likgiltig för Matisse, hade bara sett bilder i böcker. Detta var någon gång i början på 80-talet.
Målningen som finns på Statens Museum för konst i Köpenhamn hängde högt upp i museet i ett ljust rum som antagligen var upplyst av dagsljuset från taket. Den strålade i sitt majestät, färgerna kunde samverka i sin fulla kraft.
I början av 90-talet flyttades målningen ner till första våningen, jag blev lite besviken men den var fortfarande praktfull fast lite mindre majestätisk.
Efter tillbyggnaden av museet flyttades den i den nya delen, in i ett rum med endast elljus och därtill uselt sådant. Den ser jävligt trist ut, som det mesta av fauvisternas måleri.

Är det jag som ändrat uppfattning om måleri? Har historien kommit ikapp Matisse och nu ser man sanningen?
Till en viss del har tiden gjort att man nu ser annorlunda på modernismen och det som var provokativt och radikalt då.
Men detta gäller allt skapande - litteratur, film, teater, arkitektur...
Man måste verket chans att existera och kommunicera utifrån sina egna villkor .
Med det menar jag att verken skall visas så dess unika kvalitet bäst kommer fram.
Detta kräver känsla och kunskap hos de som presenterar.
Vilket uppenbart inte vissa danska museer har.

Sorg och saknad

Fick idag reda på att min gode vän konstnären Sölve Olsson avlidit.

Han var ända sedan min utbildning på Forum, där han var gästlärare, ett gott stöd och kunnig kollega.

Djup saknad efter en mycket seriös konstnär, debattör och författare till flera viktiga böcker.

Han hade mycket kvar att ge.

http://www.solveolsson.com/

En god idé

Presentationen av en färdig bild är alltid viktig för hur konstverket skall uppfattas.
En målning kan blänka och vara omöjlig att se eller hamna i ett ljus som dödar färgernas relationer.
Dessutom kan en inramning totalt förstöra intentionen och uttrycket i bilden.

Förenklat skulle jag vilja säga att en dålig bild kan tyckas bättre med en "påkostad" inramning medan en redan bra bild aldrig kan bli bättre utan risken finns att helhetsintrycket blir sämre.
En ram påverkar alltid bilden mer eller mindre och blir en del av konstverket.

Seurat målade ibland dit en ram, kanske en god idé.

Teckning

Nu mitt i sommaren tänkte jag ta en paus i målandet.
Men inte vara inaktiv - utan koncentrera mig på teckning.
Och då kolteckning.
Jag skall teckna på papper som inte gulnar vilket kan vara ett problem med behagligt papper för kol.
Retligt att ha gjort en bra teckning som blir brungul efter endast ett par år.

Interiörer

Arbetar med 6st interiörbilder på duk, 60x80 liggande format.
På något sätt känns rumsbeskrivningar som en del av själva kärnan i måleri.

Kritik av kritik

Tråkigt att Sydsvenska Dagbladets konstkritik är så dålig och verkar skriven av praktikanter med förenklade och generaliserande kunskaper.
En brist jag tycker mig se är att de försöker greppa om ett alltför stort konstnärligt uttrycksområde.
Den konstnärliga scenen bjuder på många olika uttrycksformer och det vore bättre om var och en skrev om sitt kunskapsområde, med andra ord en konst som man också är engagerad i.
Överhuvudtaget är det mesta av den offentliga konsten utslätad och korrekt även när den ska vara provocerande och nydanande. Det blir patetiskt när skribenter kallar graffiti och performancekonst för
rebellisk - det vet vi och har hört förut.
En förutsättning för att skapa vital konst är en kombination av passion, begåvning, kunskap och djärvhet.
Det vore önskvärt om samma villkor gällde för bra konstskribenter.

Ateljén hela e.m.

Idag har jag varit i ateljén och målat.
Det är varmt ute och därför blir det ganska kvavt inne...
Gör oljeskisser som eventuellt skall bli till större målningar för Stockholmskollektionen.
Interiörer och "outdoor".