Ännu ung!

I dagens nätupplaga av Aftonbladet görs en genomgång av den spännande nya konsten,
Bl.a presenteras denne unge konstnär:

"NY KONST Joakim Hansén är en av de många unga konstnärer som fängslar med sitt formspråk. ”Krazy Kitchen no 1” är ett typexempel på hans detaljrika serietidningsstil.
Ung konst i kvadrat
Joakim Hansén, född 1953, är uppvuxen i ett konstnärshem i söderförorten Bagarmossen. "

Bra initiativ!

Avskrap

När man inte har något nytt att komma med.
Färgavskrap.

Dead man singing

När man krånglar till det och försöker vara fiffig kan det lätt bli lustigt som i bilden på den likbleke Elviskopian.
Hittade den i en broschyr om vad som fanns att titta på i Göteborgs nöjesliv.

Robert Capa

En oerhört bra fotograf, Robert Capa.

Som för alla genier är resultatet en kombination av begåvning och arbete.
Hans bilder innehåller allt - både formellt och uttryck

Jag anser att den bästa fotografin för det mesta är dokumentär, när fotografer försöker fotografera "konstnärligt" blir det ofta krystat och löjligt.

Måleriets speciella magi ligger till stor del i tillvägagångsättet och hantverket.

Men allt bildskapande kräver omdöme och eftertanke. Det som blir alltför uttänkt och konstruerat saknar bildkänslan som måste komma intuitivt. Det intuitiva är också resultatet av hårt arbete och begåvningen står till stor del för omdömet.

Det var inte så många år sedan som en kritiker avfärdade Robert Capa som en medioker fotograf som bara tagit en känd bild.
Okunnighet? troligen. Omdömeslös? säkerligen.

positivism

Ígår var det härligt väder och man ska vara positiv när hösten kommer med klar luft och färger.
Ateljén lockar med en ny koncentrerad arbetsperiod och efter sommaren känns det skönt att återgå till rutiner.
Man ska inte vara sarkastisk.
Igår var jag på konsthallen med KG Nilson och åt lunch så vi passade på att titta på pågående utställning.
Det är skönt att den var som man väntade sig - tryggt - på lagom ambitionsnivå.
På Malmö konsthall.

Ljuset

En av de tidigaste största upplevelserna jag haft av måleri var när jag fick se Matisse´ "Interior with a Violin" för första gången. Innan dess var jag ganska likgiltig för Matisse, hade bara sett bilder i böcker. Detta var någon gång i början på 80-talet.
Målningen som finns på Statens Museum för konst i Köpenhamn hängde högt upp i museet i ett ljust rum som antagligen var upplyst av dagsljuset från taket. Den strålade i sitt majestät, färgerna kunde samverka i sin fulla kraft.
I början av 90-talet flyttades målningen ner till första våningen, jag blev lite besviken men den var fortfarande praktfull fast lite mindre majestätisk.
Efter tillbyggnaden av museet flyttades den i den nya delen, in i ett rum med endast elljus och därtill uselt sådant. Den ser jävligt trist ut, som det mesta av fauvisternas måleri.

Är det jag som ändrat uppfattning om måleri? Har historien kommit ikapp Matisse och nu ser man sanningen?
Till en viss del har tiden gjort att man nu ser annorlunda på modernismen och det som var provokativt och radikalt då.
Men detta gäller allt skapande - litteratur, film, teater, arkitektur...
Man måste verket chans att existera och kommunicera utifrån sina egna villkor .
Med det menar jag att verken skall visas så dess unika kvalitet bäst kommer fram.
Detta kräver känsla och kunskap hos de som presenterar.
Vilket uppenbart inte vissa danska museer har.

Sorg och saknad

Fick idag reda på att min gode vän konstnären Sölve Olsson avlidit.

Han var ända sedan min utbildning på Forum, där han var gästlärare, ett gott stöd och kunnig kollega.

Djup saknad efter en mycket seriös konstnär, debattör och författare till flera viktiga böcker.

Han hade mycket kvar att ge.

http://www.solveolsson.com/