Som när jag för en tid sedan avfärdade en konstnärs verk som usla och okunniga.
Svaret jag fick var att "det är många som gillar det!" och det var för att ifrågasätta min bedömning.
Att det är konsensus bland konstkunniga och bland kollegor att verken är mycket dåliga och taffliga försök att likna tidig modernism lyssnar man inte på.
Det är ju så populärt och fräckt.
Å andra sidan är det inte alls så att populär konst och musik alltid är dålig.
Och konceptuell konst som omger sig med en kontext av filosofi och konstbegrepp kan också ibland vara simpel och banal.
Alla som har utbildat sig och kämpat med sin förmåga har upplevt att med utvecklingen kommer också en annan syn på bildgestaltning och varseblivning.
Tidigare favoriter förkastas och man upptäcker nya.
Det är självklart att man inte kan kräva av en publik att den i stort ska förstå det som tagit åratal av träning. Man vet inte vad som är svårt att åstadkomma.
En akrobats konster är begripligare för det handlar om kroppens förmåga till spektakulära rörelser.
Ett sätt att ändå försöka höja kvalitetskänslan är nog att visa upp den stora konsten så ofta man kan.
Och inte uteslutande samtida verk utan även från andra epoker så man ser vad som är gjort.
Respekt för kunskap och talang.
Nedan en målning av den amerikanske konstnären Robert Bechtle.
Jag var en gång ointresserad av s.k. fotorealism och uppfattade det som
enkelt att måla efter fotografiska förebilder eller för att man fick höra om "banal naturalism".
Inget kan vara mer fel, för att göra bra bra konst krävs det ansträngning.
Här finns ingen slump utan konstnärliga överväganden och utförande.
Ett modernt magiskt mästerverk som inte vem som helst mäktar med även om man har tur.
 |
| Robert Bechtle |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar