Att ha en fotografisk förlaga till en målning har varit vanligt ända sedan fotografiet kom på 1800-talet. I vissa perioder har det varit mer vanligt och i andra har uttrycken byggt på ett förhållande till ett tänkt eller iakttaget motiv där inte en fotografisk förlaga tillfört något.
Bruket av camera obscura var också tidigare allmänt vilket illustrationer visar och det är vedertaget att t.ex. Vermeer och Canaletto använt sig av den.
Bruket av fotografi i måleri har av vissa ansetts som ett slags fusk men det bygger nog på en fördom och missuppfattning om vad bild handlar om.
Precis som impressionisten Monet svarade när någon frågade om hans åsikt :
"Jag har sett förskräckliga saker gjorda inför naturen och fantastiska gjorda efter fotografi"
Och vice versa.
Det handlar inte om vad man har för något som utgångspunkt för en bild utan hur man gjort och resultatet. Om det sedan blir en tydlig fotorealistisk bild eller en kraftigt förenklad har ingen som helst betydelse. Det är slutresultatet som räknas.
Och här kommer kunskap, omdöme och talang in.
Oavsett om man arbetar direkt inför naturen eller med ett fotografi som förlaga måste man göra en översättning och en analys av motivet.
Man ger betraktaren en möjlighet att uppfatta det som konstnären velat att man ska se.
Inte bara en slavisk kopiering av det som finns framför ögat.
Det finns givetvis tendenser hos många som ser konst att kategoriskt förkasta vissa uttryck och tillvägagångssätt. Och även framhålla andra.
Det är klart att många inför mötet med konst kan bli imponerade av en minituöst genomförd målning efter ett foto även om den är dålig och okunnigt utförd.
Det är praktiskt sett enklare att ta ett fotografi av en person inför ett porträtt än att låta den sitta timma efter timma i samma position.
Tappar man i direkthet och känsla om man inte har motivet framför sig?
Både ja och nej.
I verklighetens tredimensionalitet har man olika avstånd till motivet men i ett tvådimensionellt foto samma avstånd.
Det finns också åsikter om att man inte skall ha motivet framför sig för att undvika avmålning och banal naturalism och istället arbeta från minnet eller skisser.
Jag är av den uppfattningen att man måste lära sig bild direkt inför verkligheten för att kunna använda sig av fotografiska förlagor eller för den delen allt bildskapande.
Metoderna för detta kan vara skiftande men hur mänsklig perception fungerar är allmängiltigt
sedan kan associationer och tolkningar vara personliga och knutna till kulturen.
Det som är intressant är att ofta när en metod eller konstuttryck blivit slentrian och tappat i intresse så kan det uppkomma reaktioner mot andra riktningar.
Tyvärr är det ibland uttryck som bara är kosmetika och ytlig nostalgi.
Men konsten är komplicerad och det är dumt att avfärda det som man inte genast begriper och känner igen.
Det som jag finner gemensamt med flera av mina kollegor är att man har bestämd men bred uppfattning om hur bra konst kan vara.
Jag själv uppskattar mycket måleri från t.ex superrealism till minimalism och allt däremellan och även andra konstnärliga uttrycksmedel.
Man vet också att den konstnärliga processen är mödosam och tar tid, den kantas av misslyckanden, misstag och experiment. Och mycket har under årens lopp kasserats.
Men det gäller allt kreativt skapande från industridesign till musik.
Konsten i sig är inte lönsam direkt och kan för många vara onödig men på sikt är den omistlig och en del av mänskligheten.
Nedan målningar gjorda efter fotografiska förlagor och detaljer.
Gemensamt är att det finns en målerisk översättning och gestaltning som är tydlig.
Det syns att det är målat och man kan se hur det är gjort.
film: Om Richard Estes
Målningar är bäst "live".
För det man ser i böcker och på nätet är fotografier.
 |
| Detalj |
 |
| Richard Estes |
 |
| Detalj |
 |
| Robert Bechtle |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar