Med tanke på de skandaler inom ett multinationellt stort företag VW, där fusk och etiskt bedrägeri varit en nyckel till kortsiktig framgång finns det faktiskt paralleller i den förhållandevis ekonomiskt lilla värld som jag har erfarenhet av.
En kommentator på CNN som skrev om VW skandalen nämnde hur ett galet och korkat beteende kan klara sig en bra tid men till slut spricker bubblan.
Här handlar det om att lura miljömedvetna människor som tror att de köper något som är bra för miljön men egentligen är bluff.
I konst finns det känslor och värden som är omätbara och därför är det lätt att luras och skratta bakom ryggen när någon köper ett värdelöst konstverk till ett överpris.
Bedrägligt beteende och girighet finns i alla branscher men vissa lockar mer.
Brist på respekt för konstnärer, kvalitetstänkande, nyfikenhet och kunskap är vad jag har mött.
I samband med mitt arbete med digitala utskrifter och tillhörande metoder kom jag även i kontakt med många som har en för mig ytterst suspekt inställning till konstnärlig kreativitet och etik. Den här världen kändes mycket olustig för mig eftersom jag anser att ärlighet, kvalitet, moral, respekt och kunskap är hörnstenar i mänsklig aktivitet.
 |
| Picture Enthusiasts. Honoré Daumier |
Det är ett ofta förbisett faktum att många har utkomst från det arbete som konstnärer utför.
Som producenter och säljare av konstnärsmaterial, inramare, revisorer, museifolk, tryckare, författare, konstkritiker, kulturbyråkrater, journalister, politiker etc.
Därför är det märkligt att dessa ibland visar ett allmänt förakt för konstnärligt kunnande som gränsar till enfald och taktlöshet.
Jag kunde nämna gallerister men de är i varje fall för det mesta intresserade av det vi skapar samt försöker leva på det och inser därmed att det är positivt att vi existerar och kan arbeta.
Men det är klart där finns också skojare och dilettanter.
Det är lättare att lura okunniga oerfarna och inför ett konstverk skall alla ha en åsikt.
Och som i Kejsarens nya kläder så tror sig många att de är utvalda och har bättre smak.
Jag har åsikten att beroende på konstnärens intentioner inte har någon betydelse om man låter någon annan utföra ett konstverk efter instruktioner bara resultatet blir bra.
Det är ganska uppenbart om man ser till konsthistoriens storverk att många utförts på detta sätt.
Och det hade varit omöjligt annars.
Skulpturer gjutes av gjutare etc. Att konstnärer tar hjälp av yrkesfolk är mycket vanligt.
Men konstnären bör känna till materialets och teknikens möjligheter och den som utför eller assisterar måste också ha känsla och kunna förstå ritningar och instruktioner och i bästa fall ha konstnärlig kunnighet.
På 70-talet uppkom märkliga kollisioner mellan "alla kan allt" tänkande och lönsamhets dito.
Som exempel på detta kan jag nämna hur min far som var konstnär, keramiker och designer fick uppleva detta. Han och en grupp konstnärer var anställda på Rörstrands porslinsfabriker som designers av både konstgods som bruksporslin.
Rörstrand var ett aktat namn även internationellt och stod för hög konstnärlig kvalitet.
När en ny chef som inte hade kunskaper om konsthantverk och design tillsattes ifrågasatte denne varför man skulle ha konstnärer till att formge.
Det kunde lika gärna drejare och modellörer göra och då sparar man pengar.
Så alla konstnärerna blev uppsagda.
Pappa fick vara kvar men kände inte sig bekväm med situationen utan sade upp sig och startade eget.
När jag var yngre hade Rörstrand femtonhundra anställda, nu finns inget kvar.
Det är enkelt att se rationaliseringar som lösningen på ekonomisk olönsamhet men i en bransch som är konkurrensutsatt från lågprisproducenter får man ta tillvara de fördelar man har.
Ett inarbetat varumärke som står för kvalitet och innovation med kreativa medarbetare.
Inom konstvärlden konkurrerar man inte med låga priser utan med andra parametrar.
Image och kvalitet. Det handlar om långsiktighet och värde.
Sedan finns det inget som hindrar att produktionen effektiviseras och omständliga moment som inte påverkar kvalitet reduceras. En bättre arbetsmiljö och utbildning av personal är bra investeringar för detta. Tyvärr tror en del att det är ett s.k. nollsummespel där man har en pott som skall fördelas istället för att agera expansivt.
Nu produceras "Rörstrand" i Bangladesh där en arbetare har 2 kr timman och sedan säljs en tallrik i Sverige med det fina namnet för 300:-. Det som byggts upp av kvalitetsmedvetna och kunniga konsthantverkare utnyttjats skamlöst av profitörer med endast kortsiktiga vinster som mål.
Jag har själv råkat ut för liknande respektlösa okunniga åsikter som konstnär och konsult i arbete på en firma som jag gjorde utskrifter på och där jag byggt upp en printavdelning.
"vi får inte bli för bra för att då kan vi skrämma vanliga kunder"
Jag kostade för mycket och en anställd skulle kunna göra samma jobb billigare.
Även här saknades helt intresse och kunskap om konst.
Det är absurt att lägga sig på en låg nivå när resurser finns för den högsta.
Att sätta en mästerkock att sälja billig varmkorv är kanske kul som gimmick en gång men inte smart i längden. Men det är klart begriper man inte varför något håller mästarklass så...och vanliga okunniga är lättare att lura.
Att endast konkurrera med priset är för konst och hantverksbaserade verksamheter idiotiskt, man får bara arbeta mer för samma ersättning. Kan man effektivisera vissa moment med kunskap om processen kan man spara tid och pengar men god kvalitet, effektiv marknadsföring och riktig kunskap kostar. Det finns alltid någon som kan vara billigare än lågpris.
I Sverige hade för en tid sedan många konstföreningar ett behov av att köpa in billig konst som lottades ut till medlemmarna. Många mindre seriösa aktörer såg de ofta ganska oskolade och lättlurade personerna som köpte in som ett bra offer att tjäna stora pengar på.
Man skannade in akvareller och andra konstverk och printade ut stora upplagor på skrivare och sålde till konstföreningarna för samma pris som en serigrafi eller koppartryck.
Det här gav tekniken ett skamfilat rykte och många ratade kategoriskt "giclée" för att vara på den säkra sidan
Tyvärr kan nybörjare och amatörer inte alltid avslöja dessa dilletanter utan tror på deras självsäkra uttalanden som egentligen bygger på mycket basal kunskap.
Det är mycket vanligare att inkompetenta inte inser sin okunskap än kompetenta som ju har förstått hur mycket det finns att lära sig. (Det är ett fenomen som går under namnet Dunning-Krüger syndromet.)
Alla kan inte kunna allt men lite...
Nedan ex. på grafik framtagen och tryckt hos Stalhane studio & edition 2014-15:
 |
| KG Nilson - pigmentprint |
 |
| Anders Kappel - pigment print |
 |
| Ulf Stålhane - pigment print |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar