Teckningsbok

När jag började min konstutbildning ansågs grunderna i teckning som ett av yrkets hörnstenar.
Sedan blev vissa skickligare än andra men vissa saker skulle man kunna.
Visst finns det intressanta konstnärer som egentligen inte kan dessa grunder men de påstår sig i varje fall inte kunna och absolut inte försöka lära ut det som de inte kan.
Skriver man en bok om teckning som går igenom grunderna i teckning och inte som en filosofisk personlig betraktelse är det nödvändigt att kunna och förstått.
Alla perfekt engelsktalande kan inte skriva en lärobok i engelska t.ex.
Och åt andra hållet kan jag hyfsad engelska men hade aldrig kommit mig för att skriva en lärobok i engelska ens för nybörjare.
Men nu gäller det något inom konst och då är det amatörismen som gäller. Man vänder sig till nybörjare och då behövs inget ansvar för att det som skrivs är korrekt.

Jag såg ett roligt inslag i Parlamentet där Henrik Dorsin skulle vara självlärd och pratade låtsats engelska, franska och tyska. Det lät som språken men var obegripligt. Även Yngve Gamlin på sin tid pratade något liknande.

Mitt inlägg kommer av en ny bok om teckning som jag tittade i idag. Boken är skriven av en svensk akvarellkonstnär .
Den är ambitiös med mycket illustrationer och påkostad. Men den är en fullständig katastrof.
Jag har under mina år som lärare sett suspekta läroböcker inom konst som främst försöker lura nybörjare men dom har ett glättigare yttre som varnar.
Denna boken är så pretentiöst och kvasipedagogiskt upplagd att den kommer att förleda ambitiösa som tror att de får lära sig något.
Till exempel visar författaren bl.a ellipser och modeller som är tecknade som av en okunnig nybörjare.

Frågan är om det är förlaget eller författaren som skall kritiseras för falsariet?
Författaren har också stulit pedagogiska exempel från andra böcker om teckning men missförstått dessa kapitalt.
Förlaget skall kritiseras för att ha släppt fram en dilettant och uppmuntrat honom.
Man borde eftersom det trots allt är en fackbok låta boken granskas av fackkunskap.
Men nu är det ju "bara" konst och inget viktigt som beskrivs...

Författaren är det faktiskt synd om eftersom han uppmuntras i sin hybris av andra okunniga och amatörer.

Jag har 8 års utbildning inom teckning, skulptur och måleri. Sedan har jag bl.a. varit pedagogiskt verksam som  lärare och huvudlärare på Skånska Målarskolan under 18 år.
Dessutom är jag aktiv konstnär.
Jag har gjort kompendier om teckning och hållit föreläsningar men jag hade varit väldigt självkritisk i att göra en bok om teckning och nog velat samarbeta och ta råd från kollegor för att hålla högsta kvalitet.
En filosofisk upplagd bok om mina personliga erfarenheter, frågor och tankar om ämnen skulle bli mindre tillrättavisande och pretentiös.

Det finns några bra korrekta böcker om teckning som betytt mycket för mig.
Bl.a. Peter Dahls "Modellteckningens grunder" och  även Björn Melins och Torsten Paulssons böcker är  bra.  Ibland kan de vara präglade av författarens personliga konstsyn men det är inget fel utan en värderingsfråga.

Av utländska som jag kommit i kontakt med är Arnheims "Gestaltpsykologins grunder" en bibel,
Malins"Så tecknar de stora mästarna"mycket bra  och Nicolaides "The natural way to draw" intressant.
Sedan finns det mer renodlade handböcker om material som "Atlantis stora bok om konstens material"
(tror den heter så).
Och sist men inte minst den eviga sanningen att studera naturen och de stora mästarna.

Jag kommer inom kort att presentera namnet och exempel när jag hämtat mig lite och läst noggrannare -
det  kanske egentligen är en satir?