lördag 26 september 2009

Mästare

I äldre tiders yrken fanns begreppen mästare, gesäller och lärlingar.
Jag har sett en del nutida måleri där begreppet mästare förekommer, framförallt det som till det yttre liknar 1600-talsmåleri. I våra dagar blir begreppet mästare synonymt med det engelska "champion" alltså mer vinnare i en tävling. Vem som helst kan ha lärlingar och kalla sig mästare med det gamla begreppet. Det känns mer som en marknadsföringsmetod att kalla nutida målare för "mästare" och då härma den typiska tekniken från "de gamla mästarna".

Personligen blir jag ofte mer imponerad av de gamles direkta teckningar och förstudier än av måleriet.
Givetvis är tekniken och hantverket imponerande men ofta är bilderna väldigt teatraliska och
onaturliga. Mellan oss och dem ligger bl.a. fotografiet som har påverkat vår verklighetsuppfattning.

Ett bländade hantverk kan ofta dölja stora brister i bildens "anatomi" vilket jag ser i moderna "mästares" verk.
Efter en lång period av konst där marknad och konstpolitik krävt förenklad process i konstnärens utbildning har övningen och den personliga utvecklingen åsidosatts. Man har sett konstnärer som en produkt som snabbt skall komma ut och producera konst. Att lära sig grunderna ordentligt är otidsenligt, vi lever i en tid då man tycks tro att den är den bästa och det "där" kan vi egentligen.
"Om jag ville skulle jag kunna göra en perfekt modell" (citat av nutida konstnär)

Måleriets hantverk kan nog alla lära sig men allt det andra som tar tid och kräver både talang och uthållighet. De nya "mästarna" är fast i en kommersiellt gångbar stil och ser inte sina egna brister. Det som stör mig är också den självgodhet och brist på självkritik som verkar finnas.
(det här gäller mycket annat men jämför man sig med "de gamla mästarna" så är det uppenbart)

Jag föredrar målningar där jag ser en process och där konstnärer inte försöker dölja brister i bildanatomi men ändå anstränger sig för att bli bättre.
( ex. John Currin och Paula Rego )
Vi har nog förlorat en del kunskaper i 1900-talets konst, där ren okunskap förklarades vara djärva framsteg.

Inga kommentarer: