Cheap & worse

När jag på nätet sökte efter "drypoint" (torrnålsgrafik) så fanns det tryck av den amerikanske konstnären Whistler (1834-1903)
Han hade haft en kontrovers med den dåtida kritikern, författaren, poeten och auktoriteten John Ruskin.
Mycket av Ruskins åsikter och idéer har en tydlig socialistisk prägel.
Han stödde prerafaeliterna i England som var en rörelse som bl.a. hyllade det omsorgsfulla hantverket.
Delar av Ruskins idéer är bra men han missar något av den konstnärliga processen som också måste till för att den konstnärliga kvalitén ska vara hög.
Detta exemplifieras i Whistlers motangrepp när hans till synes höga pris för en målning i relation till hur lång tid den tagit att färdigställa ifrågasattes.
Whistler menade att han lagt ner enormt mycket tid för att lära sig och komma fram till slutprodukten.  Detta är helt riktigt men är ett dilemma att förklara i en alltför materialistisk världsbild där möda och tid inte alltid syns.
Däremot tycker jag att tankegångar i Ruskins många citat är utmärkta och tänkvärda.

"There is hardly anything in the world that some man cannot make a little worse and sell a little cheaper, and the people who consider price only are this man´s lawful prey."
(John Ruskin, 1819-1900, engelsk)

Dålig konst säljs faktiskt ofta för lika höga priser och ofta högre än bra konst...
Här konkurrerar man ju inte främst med priset utan andra måttstockar som ofta är luddiga.
Så konstbranschen lockar många skojare och icke seriösa som ser en chans att göra en bra affär.
Det finns givetvis konstnärer som tycker att en bra affär är när man lurat kunden men de flesta sätter höga krav på sig själva.
Däremot tror jag att många som hamnat i konstbranschen är av den förra sorten.

Torrnål av Whistler
flyhänt och skickligt gjort som många andra 1800 tals konstnärer.

Utställning Bästekille konsthall - vernissage

Vernissage på Bästekille konsthall idag.
En hel del besökare trots det fantastiska sommarvädret med 28 graders värme.
Utställare Eva Larsson, Ann Makander, KG Nilson och Ulf Stålhane.

Tryckpress i ateljén

Efter mycket tunga lyft och ett visst besvär har jag med hjälpande
händer fått in Domeijpressen i ateljén.
Tur man hade dragkrok på bilen så en kärra kunde hyras.
Nu är det bara nya filtar som skall beställas så är den klar att brukas.
Och ett litet stabilt bord, kanske måste bygga själv...
Eftersom den varit på en skola är den säkert mycket sporadiskt använd.
Men vilket gediget bygge från den tiden när tyngd utstrålade kvalitet!
Lagom stor för att få plats i en hörna i ateljén och 60cm valsbredd är helt ok.
Den ännu större Epsonskrivaren ser lite undrande ut...

Nytt grafiskt blad

Author´s view(final version)
computer art/pigment print
30 ex 32x70 cm

Imorgon skall jag hämta en mellanstor 60cm grafikpress "Domeij" och sedan skall
jag sätta igång med torrnålsgravyr - drypoint.
Skall bli intressant att komplettera den digitala grafiken med traditionell teknik.

Jag har ju utbildning i grafik från Gerlesborg, KV och inte minst Forum.

Sedan var det ett tag sedan jag jobbade med just djuptryck men alla mina
verktyg finns kvar.

Utställning 6 juli - 21 augusti Bästekille konsthall

Midsommar på torpet

Konstnärligt omdöme

Att bedöma konst är är svårt, och det ligger i sakens natur att en konstarts utövare som efter åratal av övning, utveckling av sin talang och inhämtning av kunskaper har ett omdöme som är överlägset de flesta beträffande konstnärliga bedömningar.
Det hindrar inte att även den mest kunnige också misslyckas och det är också nödvändigt för konstnärlig utveckling.
Att alltid upprepa det man kan  blir i längden ointressant och kan tyda på intellektuell lättja.
Människan är nog i grunden bekväm och framsteg kräver ansträngning och att våga.

Som alla insatta känner till så finns det på grund av brist på omdöme många som gett sig in i konstbranschen för att tjäna pengar på ett enkelt sätt. Man har förstått att just här går det att luras.
Många ser ingen skillnad på fusk och äkta. och betalar för något som man tror är värt mycket.

I den politiska debatten kritiseras privatiseringar av vård och omsorg för att s.k. riskkapitalister ser möjligheter att tjäna pengar.
Det är inget fel att kunna försörja sig och tjäna pengar på sitt arbete.
Många som har ett s.k. konstnärligt yrke har för det mesta inte valt det för att tjäna pengar på ett enkelt sätt, man visste från början att det krävs begåvning, uppoffringar och slit.
Man har en vision och tro på sin talang att kunna åstadkomma verk som kommer att uppskattas och hålla en hög kvalitet. Därför vill man få respekt för det man gör.

En alltför vanlig företeelse som jag och många andra upplevt är att de mest obegåvade eller icke ambitiösa ofta uppfattar sig själva som kunniga. Det medför t.ex att man åtar sig uppgifter  som kräver  utbildning, erfarenhet och talang.
Visst det kan vara bra att våga misslyckas men det är inte samma sak som att sakna självkritik.

Ett exempel från en erfaren kollega som höll i en grundläggande akvarellkurs. Efter började vissa elever hålla i egna kurser.
Det är som att man skulle hålla kurs i franska efter en termin...

Jag skulle kunna nämna otaliga exempel.

Den okunnige och ej insatte förstår inte hur enormt mycket det finns att lära sig.