måndag 20 september 2021

Bluffkonst, en reflektion

 Det blev flera inslag i Svt-kulturnytt som följde på mitt avslöjande av de påhittade konstnärerna.
Att det dröjde så lång tid innan jag kontaktade Svt var främst att när jag såg att fakekonsten fanns på de stora auktionsverken så tyckte jag att det gått för långt. 
Och att de s.k. experterna uppenbarligen inte besitter den kompetens som borde krävas.
Alla som varit med i konstbranschen vet att man kan skicka in konstverk till auktionsverk inte med avsikt att sälja utan för att promota sina verk och konstnärer. Gärna med ett högt utropspris.
När då Bukowskis t.ex. tar in fakekonst så öppnar detta oanade möjligheter för oseriösa konsthandlare och konstnärer. 
Baksidan av de digitala verktygen är att det är enkelt att göra något som ser ut som etablerad konst och detta lockar skojare och charlataner att skapa konst med endast målet att tjäna pengar.
Att sedan auktionsverken betecknar digitala utskrifter som litografier och serigrafier är graverande.
Man fick veta i Tv-inslagen att många som köpt bluffkonsten just sett dem på auktionsverken och förutsatte att det var av hög kvalitet.
Man tyckte om verken men trodde givetvis att det fanns en skicklig konstnär bakom som sades ha fått priser och utmärkelser.

Den så kallade konstnären bakom verken av Vasilenko och Tom Moore är vad jag skulle benämna en okunnig autodidakt. Söker man på nätet på denna konstnär så kommer en ren hötorgsmålare upp som hoppar mellan uselt lånade stilar från Modigliani till fotorealism där simpelt bearbetade utskrifter på duk kallas för skickligt realistiskt måleri. Att han sedan i sin CV anger att han blivit utbildad av en "Beauxart konstnär" i Nice som i sin tur är en synnerligen usel amatör - Christian Geai.
Men eftersom många kanske sällan kollar upp sanningshalten och relevansen i någons cv så kan det passera obemärkt.  Denne som jag ser det oseriöse konstnärs verk finns tyvärr på auktionsverken.        Att han sedan hotat mig genom ett inspelat samtal till min fru är ett bevis för hans nivå.
I ett samtal till SVT säger han att ha han gjort bilderna på uppdrag av konstnärerna.
Men de finns inte så han ljuger och då är "case closed you are caught with your pants down".

Den tredje konstnären J.Ostved såldes också på auktionsverken men där var det en gallerist bakom.
Ingen info finns om Ostved och många utskrifter anges felaktigt som litografier eller serigrafier. 

En annan företeelse är konst gjord av s.k. kändisar.
Men man kan fråga sig om det skulle ha sålts förfalskade tryck av Bob Dylan om köparna fortfarande tycker om verket när de får veta att det är fake?
Då har ju inte signaturen något som helst värde och reproduktionen blir bara en affisch.
Så jag undrar om konstköparen egentligen bara köper en företeelse och en känsla inte något konkret konstnärligt som man tilltalas av.
Att ha konstverk av etablerade konstnärer på väggen ger status precis som en välfylld bokhylla med bra litteratur. Man har designmöbler och keramik formgivna av etablerade designers.
I och med internet har väl fysiska böcker tyvärr fått en något mindre betydelse men jag har sett att man kan sätta in fakeböcker med fina titlar på ryggen i bokhyllan...

Eftersom det finns nu för tiden väldigt få samtida konstnärer som är kända för allmänheten så blir följden att ett känt namn är mer värt än en duktig konstnär.
Jag skulle kunna ha en olja av Giorgio Morandi (1890-1964) och grafik av Palle Nielsen (1920-2000)  på väggen hemma men eftersom få utom de insatta känner till konstnärerna så blir inte alla imponerade.
Palle Nielsen, en dansk grafiker, hade den sunda demokratiska inställningen att grafisk konst skulle vara överkomligt för alla. Inga överpriser och inga limiterade upplagor.
Jag köpte en stengravyr på 90-talet på en utställning får 500:-.
De andra verken  är linoleumsnitt som köpte jag på Myrorna för 30:- mest beroende på att personalen inte visste vem PN var... 
Hans tryck ligger inte speciellt högt på auktionsverken så det är fortfarande överkomligt att köpa. 
Morandis verk ligger på skyhöga priser däremot - närmare tio miljoner för en liten olja. 


Varför betala 4-5000:- kronor för en utskriven reproduktion från en målande svensk kändis, eller det vansinniga att köpa en från Bob Dylan för 50.000:-?
En dyr autograf...
Det som verkligen stör är att för dessa pengar kunde man köpt ett verk från en samtida seriös konstnär.
Eller på auktionsverken göra fynd av kvalitetsverk till samma pris.
Bob Dylan behöver verkligen inte pengarna så hans etiska inställning är diskutabel.
Om det är ren girighet eller hans egotripp  kan man fråga sig. Skitkonst är det i jämförelse med det som är bra konst av utbildade talangfulla konstnärer.

Att skriva ut en 40x50cm bild på konstpapper kostar kanske 300:- om man gör det via ett tryckeri.
Skriver man ut själv vilket många gallerier kan göra så ligger materialkostnaden på högst 100:-.
Så det är rejäla vinstmarginaler det är frågan om och någon hantverkskunskap behövs inte för att skriva ut en avfotograferad oljemålning. En riktigt bra fotograf behövs för högsta kvalitet men även en amatör kan med dagens digitalkameror räcka till för att få ett hyfsat resultat.

Så varför inte skaffa en reproduktion av en Morandi via ett museum?




  

Stilleben av Morandi

Akvarell av Morandi

Etsning av Morandi


Linoleumsnitt av Palle Nielsen

Uppdaterat inlägg om Bluffkonst

 https://studioedition.se/bluffkonst



onsdag 18 augusti 2021

Om papper till pigmentprint och giclee

Jazzfotografierna till Ystad gjordes på ett 230g papper som jag köpte på Scandinavianphoto - matt professional photo.
Igår gjorde vi provutskrifter på några av Håkan Bergs nya tryck.
Pappersyta 90x150cm på samma 230g papper.
Mycket bra resultat. Vi kommer senare ändå att göra bilderna på 310g fineartpapper. 
Men med ett betydligt lägre pris än t.ex. coatat akvarellpapper så är det ändå ett alternativ för vissa tryck.
Jag kan tycka att man från "print" branschen gärna vill få det att låta fint med namn som "etching" & "aquarell" eller "bamboo". Det blir lite amatörmässigt att lägga vikt vid vilket namn materialet har. 
Det viktigaste är resultatet och att det är arkivbeständigt.
Som konstnär skriver man olja på duk inte Beckers färg på Classens 160 duk....
Men bland amatörfotografer anger man gärna kameramärket m.m. och många inom skrivarbranschen är utan konstnärlig eller konstgrafisk utbildning.

Ett papper för etsningar blöts innan det körs genom tryckpressen under högt tryck och akvarellpapper är gjorda för att tåla vatten samt med speciella egenskaper. På ett konverterat papper appliceras en coating som helt förändrar vad papperet var tänkt för...
Jag har ofta haft problem med konverterat s.k. konstpapper men aldrig med billigare papper som Matt Professional t.ex.

Tekniken med att spruta på färg kräver en perfekt ren yta och det är nog svårare med porösare bomullspapper som gärna "dammar". Då blir det prickar i ytan och annat som strular. 



måndag 9 augusti 2021

Undervisning på Fridhems folkhögskola

Rembrandt, lavering


















Förra veckan hörde Fridhems folkhögskola i Svalöv av sig och undrade om jag kunde hoppa in som lärare under en veckokurs. Den ordinarie läraren hade blivit akut sjuk och det var 12 elever på kursen.
Temat var kolteckning och lavering vilket jag kände var ett bra innehåll som jag kunde ställa upp på.
Det blev fyra dagar intensiv undervisning och ambitiösa elever som jobbade på bra.
Varje dag 9-17.












Jag valde att inte sova över utan åkte de 4,5 milen hem och tillbaka varje dag.
Eleverna bodde på skolan och kom från hela Sverige.
Det var blandade åldrar.

Första dagen blev det kolteckning och de fick teckna ansikten med varandra som modeller.
Jag påpekade vikten av lyfta handen från papperet när man tecknar och gick igenom ansiktets proportioner Gemensam genomgång av dagens resultat.
Nästa dag höll jag en föreläsning och visade teckningar och laveringar av olika konstnärer.
Sedan började vi med tuschlavering och övningar med negativ form och assimilation.
Bl.a. växter där mellanrummet laverades med svart färg. 
Gemensam genomgång.

Tredje dagen ställde vi upp stilleben som ljusattes med spotlights för att få ett modellerande ljus med tydliga volymer. Motljus och sidljus. En del passade på med utomhusstudier när vädret var lämpligt.
Efter arbetsdagen blev det en liten utställning då andra kurser på skolan  också kunde se vad vi hade åstadkommit och hur kursen var upplagd.

Fjärde och sista dagen fick man ha ett tidigare arbete som skiss och utgå från fram till en ny bild.
Jag höll en bildvisning där jag visade laveringar bl.a. av den franske författaren Victor Hugo.

Det blev en bra kurs och jag tyckte eleverna var riktigt intresserade och bra.
Skolan är väldigt fin och det var god mat och bra personal.
Kommer gärna tillbaka dit och håller kurser och föreläsningar.








Poussin





Paula Rego


Victor Hugo





fredag 23 juli 2021

Jazzfoton från Sydafrika

Utställningsbilder till Ystad

  "1960 och 70-talen var hårda år för svarta musiker i Sydafrika, då Apartheidpolitiken var som mest brutal. 
Basil Breakey har lyckats fånga ett flertal av de mest framstående musikerna från perioden i udda eller ovanliga moment, backstage, under ljud tester, i replokalen, under rökpauser.

Resultatet är en serie helt unika och historiskt värdefulla fotografier av många av Sydafrikas då ledande och numera legendariska jazzmusiker"

(Klas Sundqvist, utställningsansvarig)


6 st papperskopior fotograferades av Camilla Gewing-Stålhane i studio för att sedan retuscheras och skrivas ut på matt fotopapper. Storlekar bild 40x60 resp.50x78cm.


Original papperskopiorna var betydligt mindre, blanka, gulnade och buckliga så det krävdes en hel del av fotografen och efterföljande retusch. 

Men bra blev det.