Induktion - illusion - artikulation

Ibland kan man se konst som är oartikulerad både i form och färg.
Färgerna får ingen möjlighet att kommunicera med varandra utan står som enskilda toner mot varandra i en slags kakafoni.
När jag gick min konstutbildning fick man lära sig att väldigt mycket olika färger och former utan komposition och relationer i en bild uppfattar man som ett slags visuellt surr eller muller.
En dålig okänslig målare kan få fram en bild som i all sin rörighet tilltalar ett oskolat öga med många och starka färger.
Samma sak gäller också inom t.ex. musik och design.
Tänk på publikvrål på fotbollsmatcher eller överlastade butiker.

Nedan exempel på fenomenet induktion

Neutralt grå blommor

Samma grå blommor mot grön bakgrund ser rödaktiga ut

Samma grå blommor mot mörkgrått

Om man gör blommorna milt gröna

Så ser de gråaktiga ut men harmoniskt och milt

Gör jag blommorna rosa så blir det mer disharmoni
eftersom den gröna färgen får den rosa att bli rödare.

Både inom musik och konst kan disharmoni vara effektfullt och göra uttrycket mer intressant.

Att medvetet ställa kontraster mot varandra med kunskap och känsla är grunden för all komposition.

Inte färglägga med granna färger.

Kortfattat om kompetens och vetande

Dunning-Kruger effekten innebär att den som är inkompetent är oförmögen att förstå sin inkompetens. Det betyder att inkompetenta överskattar sin kompetens mycket oftare än kompetenta.
Och många med hög kompetens underskattar sin relativ höga kompetens inom ett område i jämförelse med andra och kan anta att det som är lätt för den kompetente också är det för andra.
" Den inkompetente har felaktig uppfattning om sig själv, den kompetente om andra".

Ett problem som ofta uppkommer är att de inkompetenta hamnar mellan de okunniga och de kompetenta som ett slags barriär och hinder för kunskap.
Den okunnige imponeras av den inkompetente som har en ytlig kunskap om ett ämne.

Inom konstbranschen vimlar det av okunniga "experter".

Jag är uppväxt med en pappa som var konstnär och känd designer, har gått på konstskolor i många år, undervisat på konstskolor, arbetat som konstnär i 30 år  och upptäcker hela tiden hur mycket jag har att lära mig om bild. (och annat också)

En konstskola som påstår att man undervisar i klassisk anda kan inte ens lära
eleverna hur man tecknar en låda korrekt. Troligen kan inte läraren det själv.

För övrigt  kommer snart KG Nilsons nya bok om färglära att tryckas, fick korrekturen för några dagar sedan.

Hötorgskonst del II

Fiskargubben ovan är väl en av de bilder man traditionellt främst associerar med "Hötorgskonst".Men den är inte oskickligt gjord, konstnären måste haft en konstnärlig utbildning för att gå iland med t.ex. anatomin i ansiktet.  Det verkar gjort av en skicklig illustratör som det fanns många av på den tiden som jag antar att förlagan gjordes.
Många konstnärer har gjort parafraser och pastischer på bilden.

Thomas Kinkade (1958-2012)

Det ryker i alla skorstenar och lyser i alla fönster trots att det är ljust.
Konstnären är mycket populär i U.S.A.
Hans konst ligger nära vulgär fantasy och Disneykitsch.

Massproducerat måleri som troligen är gjort med målarkniv.
Extremt oartikulerad färghållning.











Ett ganska taffligt amatörmåleri med skärgårdsmotiv.
Det är stilla vatten, segelbåtar och en röd stuga.
Undervåningen på huset verkar befinna sig under vattenytan.
Hos mina morföräldrar fanns en liknande målning (bättre) som jag minns mycket väl.
Inte oseriöst hötorgsmåleri utan mer hobbymåleri.

Hötorgskonst del I

Att "måla tavlor" är ett bland mina kollegor nedsättande uttryck för att man ägnar sig åt måleri som är slentrianmässigt utfört och ointressant (om än duktigt gjort.)
Så när någon som inte riktigt kan koderna frågar mig om jag gjort någon "tavla" så uppfattar jag det som kritiskt. Och att "göra en tavla" betyder också att man gjort ett misstag.

När man kategoriserar hötorgskonst så är massproduktion ett av epiteten.
Men det behöver absolut inte vara dålig konstnärlig kvalitet bara för att ett verk finns i en stor upplaga. Affischer kan hålla hög konstnärlig kvalitet och kan också betinga ett högt värde på marknaden i motsats till hötorgskonst.

Rysk affischkonst

Det är med få undantag en regel att konst som får ett värde över tid håller en hög konstnärlig kvalitet.
Tiden är den bästa kritikern.
Populistisk konst bygger på det sentimentala som att man t.ex. känner för konstnären eller kanske motivet påminner om något man sett i barndomshemmet.
Det blir subjektivt irrationellt när dessa känslor styr över förnuft och förmågan att se.
Man kan likna det med att ha smutsiga glasögon på sig.

Den klassiska fiskaren eller älgen i solnedgång har ersatts av konst som härmar bildmässiga grepp från kända popkonstnärer från 50-60 tal som Andy Warhol och Robert Rauschenberg.
Det är trista bilder där ett fotografi av en välkänd person blandas med måleriska effekter i ett slags collage Warhol gjorde ikoniska porträtt av kändisar som Mao, Marilyn Monroe, Ingrid Bergman och Mick Jagger.  Han var i sin tid med att göra det banala till stor konst och hans grafik ligger högt i värde.

Andy Warhol utgår från fotografier av kända personer
tekniken är oftast serigrafi (silkscreen)