måndag 22 september 2014

Triptyk - 3 prints

Green roof
computer art/pigment print
17x20cm
paper: Arches 240g


























Det sista trycket som fullbordar serien eller triptyken
Blue roof - Brown roof - Green roof

The final print which completes the series or triptych
Blue Roof - Brown Roof - Green Roof











torsdag 18 september 2014

Utställning i Stockholm 8 november - 27 november



Ulf Stålhane
måleri & grafik

"HOME"

8 november- 27 november 2014





Adress: Klara Östra Kyrkogata 2A, 111 52 Stockholm

torsdag 11 september 2014

Var finns kulturen i visionerna?













Det pratas om att satsa på jobb och välfärd, försvaret och skolan och lite om miljön.
Men någon verklig kulturpolitisk vision hittar jag inte förutom den om mångkultur som mer handlar om integration.
I ett samhälle där "nyttigheter" som kortsiktigt genererar pengar är högsta prioritet är det svårt att förklara varför somliga anser att "onyttiga" aktiviteter faktiskt genererar kvalitetstänkande och i längden välstånd.

Jag har under hela min  karriär som konstnär, konsult och lärare velat hålla den konstnärliga kvalitén som ledstjärna.
Att min kunnighet och ambition samt talang är det som ger mig uppskattning och försörjning.
Under de flesta åren har jag befunnit mig i en dålig ekonomisk situation. Som många konstnärer har.
Vad beror det på?
Främst är det nog det tuffa ekonomiska utgångsläget och att det kan vara svårt att finna en väg ut till en marknad som uppskattar kvalitet.
Dessutom har man höga egna förväntningar och krav som kan verka destruktivt.
Det finns kanske för många konstnärer och det är bara utrymme för ett fåtal?
Men här är jag av den åsikten att man måste förutsätta att ett så krävande yrke som konstnär
och andra kreativa yrken som också för det mesta är egen företagare också kan räkna med ett visst bortfall. Många inser att det är för krävande och kanske inte ger den trygghet som man önskar.
Men processen är lång och det ger inte alltid omedelbara resultat som ett i många fall otåligt samhälle väntar sig.
För inte så länge sedan föreslog politiker att man genom olika åtgärder skulle försvåra för sökanden till konstnärliga utbildningar eftersom de efter utbildningen ofta hamnar i arbetslöshet.
Nu är det så att man knappast kan räkna med att få en anställning som konstnär, möjligen som lärare på estetiska utbildningar och studieförbund.
Man anmäler sig obligatoriskt på kulturarbetsförmedlingen och får under en tid i bästa fall gå på olika beredskapsjobb.
Under en period satsades på design och modeutbildningar.
I Malmö fanns i några år 3 grundutbildningar i modedesign varav 2 hade statliga bidrag och studiemedel.
Hur många av dessa har fått anställning?
Man kunde visa på att många direkt efter utbildningen startade eget, men hur länge? Hur många modedesigners behövs i Sverige?
Nu finns det en 1-årig grundutbildning kvar i Malmö.

Jag är övertygad om att den som är motiverad och har en vision om att få uttrycka sig konstnärligt är bäst lämpad för att utbilda sig.  Motivation är inte allt utan talang och lämplighet måste till.
Där hoppas man att intagningsprocessen vid högre utbildningar ger en något sånär rättvist utfall.
Ett problem vid intagningar är att bedömningsgrunder skiftar och uppfattning om en sökandes möjligheter är vid den här nivån svår att sia om. Därför är det viktigt att det finns en mångfald av olika skolor med ett bred syn på hur konstnärliga uttryck och processer kan ta sig ut.
Kvalitet är givetvis prioritet men ibland kan lärare se till att konstuttrycken passar in i deras egen inriktning och uppfattning. Och det är delvis förståeligt om man känner att man ska kunna tillföra blivande elever något.
Så för att få en rik och dynamiskt konst så ska det finnas fler utbildningar och elevplatser än vad som beräknas kunna vara relevant från ett realistisk ekonomiskt synsätt. Risken finns i ett litet land som Sverige att konstsynen blir snäv och enahanda.

För att återgå till kvalitetstänkandet är det givetvis som inom massor av yrken svårt för många att inse vad som är kvalitet.  Omdömet kommer av erfarenhet och kunskap.
Under åren som gått har jag mött mycket enfald och ignorans från aktörer i och omkring konst och design som endast sett möjligheter att tjäna mycket pengar.
Enfalden visar sig i en bristande insikt om att kvalitet lönar sig i längden.
Kvalitet kostar och tar tid men ger resultat.
Ofta är det folk som inte har något intresse eller erfarenhet av konst från början.
Alla branscher är drabbade och kanske har det blivit värre?

Jag kan förstå konstnärer och andra kulturskapare som ligger på fattigdomsgränsen att man känner sig manad att släppa kvalitetstänkandet och göra saker som man upplever som dåligt. Bara för att kunna betala räkningarna denna månaden.
Och detta gäller inte bara kommersiell konst utan även inom institutionskonsten.
Man anpassar sin konst för att få bidrag och stipendier och även uppmärksamhet.
Eller tar uppdrag som man normalt skulle avvisa.

Jag har personligen blivit i olika möten tillfrågad om mitt yrke och har ofta undvikit att svara att jag är konstnär för att slippa bli stämplad som suspekt och onyttig.
Det är givetvis förkastligt och fegt av mig men så upplever jag det ofta kulturfientliga samhället.
Många tycker säkert att konsten bara kostar skattepengar och mycket är suspekt och obegripligt som visas.
God konst är inte alltid begripligt för en publik som vanligen är totalt ointresserad av konst.
Precis som kvalitetsmusik och litteratur som också kräver att man har förmågan att ta till sig uttrycken.
Och som inom allt lärande upptäcker man att ju mer man kan desto mer har man att lära sig.
Det är själva kärnan i kulturen att fördjupa sig.
Därför finns det givetvis ibland också en del aktörer som utnyttjar detta för att som i "Kejsarens nya kläder" påstå att verket bara kan uppfattas av de invigda.
Och detta finns inom alla nivåer av konst från målande kändisar till mindre bra installationskonst på offentliga scener.
Gemensamt är att det till det yttre liknar det som är ansett som kvalitetskonst.

En gång var svensk design synonymt med kvalitet, egenart och nytänkande världen över.

Därför är det viktigt att anlita konstnärer med ett kvalitetsomdöme som kommer efter tid av arbete, erfarenhet och insikt.
Tyvärr har konstnärens roll som rådgivare allt för ofta övertagits av teoretiskt utbildade konstvetare och journalister.

Man lär sig genom att härma och misslyckas, här ligger också en fallgrop i kvalitetshänseende.
Hur lång tid kan man misslyckas och åter misslyckas?
Om man till slut löser problemen och man uppkommer nya så har man kommit in i en dynamiskt kreativ process som är den fundamentala kärnan i allt skapande.
Det här kan vara främmande för många i ett samhälle där man vill se snabba resultat och mest är inriktat på att tjäna pengar.
Att härmas eller som man ofta förr uttryckte "studera naturen och de gamla mästarna" är en nödvändig väg att förstå verkligheten och språket.
Men att bara efterlikna utan att försöka förstå kan vara samma som att kopiera skrift utan att läsa.

Teckning och bild ses i skolan inte som något kärnämne.
Man borde se teckning som ett universellt språk och ett sätt att kommunicera på.
Perception och färglära borde vara lika viktiga som matematik och logaritmer.
Alla lär sig räkna men inte alla blir fysiker och matematiker.

Man kan inte kräva att alla ska vara intresserade av konst och kultur men att ändå ha respekt.
Jag vet att det allvar och den process som en seriös konstnär arbetar under är enormt viktig för framtiden och kan ge inspiration för andra yrken. Vi lever i en tid där globalisering, miljöhot och tekniska möjligheter gör att människans innersta väsen och existens är i fara.
Jag ser girigheten och rädslan som den största faran för människan och hindrar oss från att samarbeta.












måndag 8 september 2014

Nytt tryck - new print


Brown roof
computer art/ pigment print
17x20cm 20ex

Trycket är en variation och vidarearbete från det 
tidigare framtagna grafiska bladet:"Blue roof".

The print is a variation, and further work from the 
previously developed print: "Blue Roof".