torsdag 28 januari 2016

Carl-Harry Stålhane - keramik och design.


För en vecka sedan fick jag en utställningskatalog från de kejserliga samlingarna i Japan.
Det var från en pågående utställning med Skandinavisk konsthantverk.



Där finns bl.a. en CHS skål.
Skandinavisk design står högt i kurs i Japan.
Men det gäller knappast en del nutida som kallas design.
Att låta reklamföretag trycka upp brickor, kuddar och koppar med konstverk på är så långt ifrån seriöst konsthantverk och design man kan komma.

I min ägo har jag bland min pappas unika keramik några som jag nyss tog fram i ljuset.
De är från Rörstrandstiden och de sena åren på Designhuset när han bl.a. testade att bränna i en vedeldad ugn. Nedan kan man se dem på bilder.

(kan eventuellt tänka mig att avyttra någon av dessa)

Pappa satt alltid och tecknade upp formerna och gjorde noggranna ritningar innan tillverkning.
Sedan designade han även bestick, inredningar, bruksporslin med samma omsorg.



1966 Rörstrand
15,5 cm ø



80-tal Designhuset
16cm ø
magnetitmalm



80-tal Designhuset
13,5cm ø
bränd i vedeldad ugn





1957 Rörstrand
höjd 17cm

onsdag 27 januari 2016

Stalhane studio & edition - ny upplaga av KG Nilson

Mot Kastellholmen 1 och II
KG Nilson 2015/16
62x50cm/71x61cm
upplaga 45stx2
För Hedenius Sthlm


tisdag 12 januari 2016

Måttstock

En företeelse i mänskligt beteende är att man ofta jämställer popularitet med kvalitet.
Som när jag för en tid sedan avfärdade en konstnärs verk som usla och okunniga.
Svaret jag fick var att "det är många som gillar det!" och det var för att ifrågasätta min bedömning.
Att det är konsensus bland konstkunniga och bland kollegor att verken är mycket dåliga och taffliga försök att likna tidig modernism lyssnar man inte på.
Det är ju så populärt och fräckt.

Å andra sidan är det inte alls så att populär konst och musik alltid är dålig.
Och konceptuell konst som omger sig med en kontext av filosofi och konstbegrepp kan också ibland vara simpel och banal.

Alla som har utbildat sig och kämpat med sin förmåga har upplevt att med utvecklingen kommer också en annan syn på bildgestaltning och varseblivning.
Tidigare favoriter förkastas och man upptäcker nya.
Det är självklart att man inte kan kräva av en publik att den i stort ska förstå det som tagit åratal av träning. Man vet inte vad som är svårt att åstadkomma.
En akrobats konster är begripligare för det handlar om kroppens förmåga till spektakulära rörelser.

Ett sätt att ändå försöka höja kvalitetskänslan är nog att visa upp den stora konsten så ofta man kan.
Och inte uteslutande samtida verk utan även från andra epoker så man ser vad som är gjort.
Respekt för kunskap och talang.

Nedan en målning av den amerikanske konstnären Robert Bechtle.
Jag var en gång ointresserad av s.k. fotorealism och uppfattade det som
enkelt att måla efter fotografiska förebilder eller för att man fick höra om "banal naturalism".
Inget kan vara mer fel, för att göra bra bra konst krävs det ansträngning.
Här finns ingen slump utan konstnärliga överväganden och utförande.
Ett modernt magiskt mästerverk som inte vem som helst mäktar med även om man har tur.

Robert Bechtle