onsdag 21 oktober 2015

Målerisk process och fotografiska förlagor

Att ha en fotografisk förlaga till en målning har varit vanligt ända sedan fotografiet kom på 1800-talet. I vissa perioder har det varit mer vanligt och i andra har uttrycken byggt på ett förhållande till ett tänkt eller iakttaget motiv där inte en fotografisk förlaga tillfört något.
Bruket av camera obscura var också tidigare allmänt vilket illustrationer visar och det är vedertaget att t.ex. Vermeer och Canaletto använt sig av den.

Bruket av fotografi i måleri har av vissa ansetts som ett slags fusk men det bygger nog på en fördom och missuppfattning om vad bild handlar om.
Precis som impressionisten Monet svarade när någon frågade om hans åsikt :
"Jag har sett förskräckliga saker gjorda inför naturen och fantastiska gjorda efter fotografi"
Och vice versa.

Det handlar inte om vad man har för något som utgångspunkt för en bild utan hur man gjort och resultatet. Om det sedan blir en tydlig fotorealistisk bild eller en kraftigt förenklad har ingen som helst betydelse. Det är slutresultatet som räknas.
Och här kommer kunskap, omdöme och talang in.
Oavsett om man arbetar direkt inför naturen eller med ett fotografi som förlaga måste man göra en översättning och en analys av motivet.
Man ger betraktaren en möjlighet att uppfatta det som konstnären velat att man ska se.
Inte bara en slavisk kopiering av det som finns framför ögat.

Det finns givetvis tendenser hos många som ser konst att kategoriskt förkasta vissa uttryck och tillvägagångssätt. Och även framhålla andra.

Det är klart att många inför mötet med konst kan bli imponerade av en minituöst genomförd målning efter ett foto även om den är dålig och okunnigt utförd.

Det är praktiskt sett enklare att ta ett fotografi av en person inför ett porträtt än att låta den sitta timma efter timma i samma position. 
Tappar man i direkthet och känsla om man inte har motivet framför sig?
Både ja och nej.
I verklighetens tredimensionalitet har man olika avstånd till motivet men i ett tvådimensionellt foto samma avstånd.
Det finns också åsikter om att man inte skall ha motivet framför sig för att undvika avmålning och banal naturalism och istället arbeta från minnet eller skisser.

Jag är av den uppfattningen att man måste lära sig bild direkt inför verkligheten för att kunna använda sig av fotografiska förlagor eller för den delen allt bildskapande.
Metoderna för detta kan vara skiftande men hur mänsklig perception fungerar är allmängiltigt 
sedan kan associationer och tolkningar vara personliga och knutna till kulturen.

Det som är intressant är att ofta när en metod eller konstuttryck blivit slentrian och tappat i intresse så kan det uppkomma reaktioner mot andra riktningar.
Tyvärr är det ibland uttryck som bara är kosmetika och ytlig nostalgi.
Men konsten är komplicerad och det är dumt att avfärda det som man inte genast begriper och känner igen.

Det som jag finner gemensamt med flera av mina kollegor är att man har bestämd men bred uppfattning om hur bra konst kan vara.
Jag själv uppskattar mycket måleri från t.ex superrealism till minimalism och allt däremellan och även andra konstnärliga uttrycksmedel.
Man vet också att den konstnärliga processen är mödosam och tar tid, den kantas av misslyckanden, misstag och experiment. Och mycket har under årens lopp kasserats.
Men det gäller allt kreativt skapande från industridesign till musik.

Konsten i sig är inte lönsam direkt och kan för många vara onödig men på sikt är den omistlig och en del av mänskligheten.



Nedan målningar gjorda efter fotografiska förlagor och detaljer.
Gemensamt är att det finns en målerisk översättning och gestaltning som är tydlig.
Det syns att det är målat och man kan se hur det är gjort.


Målningar är bäst "live".
För det man ser i böcker och på nätet är fotografier.


Detalj





Richard Estes


Detalj

Robert Bechtle


tisdag 20 oktober 2015

Spelregler

Jag skall försöka i mitt bloggande att inte alla inlägg skall vara kritiska mot företeelser som jag upplever som negativa. Därför måste jag likaså lyfta fram positiva saker som jag sett och upplevt för att skapa en balans. Dessutom mår man bättre av att tänka positivt men ibland kan jag inte låta vissa saker och beteenden som jag finner ohederliga och skadliga kritiseras.
Visst, man lär sig av sina misstag och måste kunna rätta till det i efterhand men vissa medvetna brott mot etik och rättvisa kan få oreparerbara följder. Därför är dessa oförlåtliga.

Runt den ofattbara VW-skandalen har kommit fram personer som delvis försvarar fusket som ett sockrande av ett cv, något som ändå alla gör.
Det är ett häpnadsväckande uttalande och det gör mig bestört.
Jag har mött liknande attityder hos psykopater, inskränkta och naiva.
Man är så rädd att vara dum och uppfattas som godtrogen att man hellre luras och bedrar än vara ärlig. En psykopat vet att det är fel men förstår inte varför, så blir man inte upptäckt så är det ok.
Dessa människor driver på en utveckling som till slut drabbar dem själva i och med att man följaktligen inte litar på någon, knappt sina närmaste. Det lönar sig inte att vara ärlig.
Det blir ett samhälle där paranoian ligger på lur och allt samarbete blir komplicerat.


Ärlighet varar längst och förnuft hjälper till.

Detalj av målning
R.Bechtle
nästa blogginlägg....


torsdag 8 oktober 2015

Vernissage Anders Kappel

I lördags besökte vi WadströmTönnheim gallery i Skanör och Anders Kappels utställning "Surveillance" - new diptychs.

Det är ett fint galleri och ett utställningsrum med en luftig och ren atmosfär där måleri gör sig bra. Anders Kappels målningar framstår i en imponerande stramhet och styrka som inte bara handlar om estetiska sensationer.

















Anders Kappel och Camilla Gewing-Stålhane
på efterfest i galleriet