torsdag 17 december 2015

Nya målningar 151217

Har arbetat med målningar där jag utgått från amerikanska polisfilmer.
Bl.a. från  "Dirty Harry" och "Bullit".
Det är filmer med en fantastisk miljöskildring men med i framför allt "Dirty Harry" ett våld som känns otäckt och utan djupare analys.
Båda filmerna har med tiden blivit kultförklarade trots att innehållet och syftet kan kritiseras och ifrågasättas.

Jag söker och finner mina bilder för analys och utförande i min närhet där interiörer, miljöer, ting och media kan ge uppslag för en personlig upplevelse och betraktelse.




Från Dirty Harry - "Impressions of a gun"
ca 75x33cm oil on canvas

Från Gone in 60 seconds - "Police chase"
ca 80x33cm oil on canvas


måndag 7 december 2015

Kompositioner


Robert Bechtle ca 1990
I det ena fallet en komposition som är sin egen verklighet utan några associationer av något iakttaget och tolkat. 
Den andra bilden är en mycket realistisk målning med fotografisk precision.

Båda är gjorda med en stark medvetenhet om bildkomposition - rörelse och balans.

I den övre ligger en grön triangel under en svart som skulle kunna läsas som en skugga men eftersom triangelns spets hamnar ovanför den svarta formen så upphävs den tolkningen.

Gatubilden har en bil i förgrunden som ger både djup och illusion av blank bilplåt.
Himlen är målad med ett slags vibrato som blir en kontrast mot de hårt belysta ytorna och beskriver luftvolym utan yta och avstånd.



Stockholmsbesök december 2015




















Blev nyligen invald till herrklubben Konstnärsklubben i Sthlm som är en gammal anrik sammanslutning och beslöt mig för att åka dit för att vara med på ceremonin.
Min gallerist i Sthlm Ingela S skall ha stängt en tid och därför ville jag också hämta en målning och kolla läget.  Hon behöll alla mina grafiska blad och som finns till salu även om själva galleriet är stängt.

Dessutom tog jag med mig två nya grafiska blad av KG Nilson för att lämna till Hedenius konsthandel. En ny upplaga av KG skall tryckas av Stalhane studio & edition. 

Det var trevligt på konstnärsklubben som inte har annat än manliga medlemmar än så länge.
Man kände att i väggarna satt mycket historia från gamla tider och möten.
Träffade en del bekanta men lärde även känna nya.
Som 60-åring gjorde väl inte medelåldern något våldsamt skutt nedåt.

På lördagen tog Anders Kappel som också åkt upp från Skåne och jag oss till Moderna museet.
Där var en stor utställning av islänningen Olufar Eliasson.
Vi var eniga om att det var en besvikelse och mest lustiga huset men det var mycket barn där som säkert tyckte det var kul.
En rysk konstruktivist - Anna-Chaja Kagan - från början av 1900-talet var kanske det mest imponerande denna fredag e.m.
Men det fanns mycket annat bra också.

Senare på fredag e.m skulle jag åka tåget hem men stormen Helga kom ivägen.
Efter fyra timmars väntande blev tåget till slut inställt och jag fick en extra natt i Peter Svedbergs citylya på Sveavägen.

Det var faktiskt tur i oturen för på lördagen åkte vi till kollektivverkstaden för att titta på Peters fantastiska utsmyckning till Citybanan. Sedan kikade vi också in i hans ateljé.

Innan mitt tåg gick hann vi in på IB Wahlströms konstnärsbutik.
En fin affär med utbildade konstnärer i personalen och en stor avdelning för webbutiken med lager och packning.

På klubben




Stockholms ström

Utsikt från kulturhuset

Anders på Sergels torg


Utsikt från Fjällgatan mot Gröna Lund

Peter Svedberg arbetar på sin utsmyckning








onsdag 21 oktober 2015

Målerisk process och fotografiska förlagor

Att ha en fotografisk förlaga till en målning har varit vanligt ända sedan fotografiet kom på 1800-talet. I vissa perioder har det varit mer vanligt och i andra har uttrycken byggt på ett förhållande till ett tänkt eller iakttaget motiv där inte en fotografisk förlaga tillfört något.
Bruket av camera obscura var också tidigare allmänt vilket illustrationer visar och det är vedertaget att t.ex. Vermeer och Canaletto använt sig av den.

Bruket av fotografi i måleri har av vissa ansetts som ett slags fusk men det bygger nog på en fördom och missuppfattning om vad bild handlar om.
Precis som impressionisten Monet svarade när någon frågade om hans åsikt :
"Jag har sett förskräckliga saker gjorda inför naturen och fantastiska gjorda efter fotografi"
Och vice versa.

Det handlar inte om vad man har för något som utgångspunkt för en bild utan hur man gjort och resultatet. Om det sedan blir en tydlig fotorealistisk bild eller en kraftigt förenklad har ingen som helst betydelse. Det är slutresultatet som räknas.
Och här kommer kunskap, omdöme och talang in.
Oavsett om man arbetar direkt inför naturen eller med ett fotografi som förlaga måste man göra en översättning och en analys av motivet.
Man ger betraktaren en möjlighet att uppfatta det som konstnären velat att man ska se.
Inte bara en slavisk kopiering av det som finns framför ögat.

Det finns givetvis tendenser hos många som ser konst att kategoriskt förkasta vissa uttryck och tillvägagångssätt. Och även framhålla andra.

Det är klart att många inför mötet med konst kan bli imponerade av en minituöst genomförd målning efter ett foto även om den är dålig och okunnigt utförd.

Det är praktiskt sett enklare att ta ett fotografi av en person inför ett porträtt än att låta den sitta timma efter timma i samma position. 
Tappar man i direkthet och känsla om man inte har motivet framför sig?
Både ja och nej.
I verklighetens tredimensionalitet har man olika avstånd till motivet men i ett tvådimensionellt foto samma avstånd.
Det finns också åsikter om att man inte skall ha motivet framför sig för att undvika avmålning och banal naturalism och istället arbeta från minnet eller skisser.

Jag är av den uppfattningen att man måste lära sig bild direkt inför verkligheten för att kunna använda sig av fotografiska förlagor eller för den delen allt bildskapande.
Metoderna för detta kan vara skiftande men hur mänsklig perception fungerar är allmängiltigt 
sedan kan associationer och tolkningar vara personliga och knutna till kulturen.

Det som är intressant är att ofta när en metod eller konstuttryck blivit slentrian och tappat i intresse så kan det uppkomma reaktioner mot andra riktningar.
Tyvärr är det ibland uttryck som bara är kosmetika och ytlig nostalgi.
Men konsten är komplicerad och det är dumt att avfärda det som man inte genast begriper och känner igen.

Det som jag finner gemensamt med flera av mina kollegor är att man har bestämd men bred uppfattning om hur bra konst kan vara.
Jag själv uppskattar mycket måleri från t.ex superrealism till minimalism och allt däremellan och även andra konstnärliga uttrycksmedel.
Man vet också att den konstnärliga processen är mödosam och tar tid, den kantas av misslyckanden, misstag och experiment. Och mycket har under årens lopp kasserats.
Men det gäller allt kreativt skapande från industridesign till musik.

Konsten i sig är inte lönsam direkt och kan för många vara onödig men på sikt är den omistlig och en del av mänskligheten.



Nedan målningar gjorda efter fotografiska förlagor och detaljer.
Gemensamt är att det finns en målerisk översättning och gestaltning som är tydlig.
Det syns att det är målat och man kan se hur det är gjort.


Målningar är bäst "live".
För det man ser i böcker och på nätet är fotografier.


Detalj





Richard Estes


Detalj

Robert Bechtle


tisdag 20 oktober 2015

Spelregler

Jag skall försöka i mitt bloggande att inte alla inlägg skall vara kritiska mot företeelser som jag upplever som negativa. Därför måste jag likaså lyfta fram positiva saker som jag sett och upplevt för att skapa en balans. Dessutom mår man bättre av att tänka positivt men ibland kan jag inte låta vissa saker och beteenden som jag finner ohederliga och skadliga kritiseras.
Visst, man lär sig av sina misstag och måste kunna rätta till det i efterhand men vissa medvetna brott mot etik och rättvisa kan få oreparerbara följder. Därför är dessa oförlåtliga.

Runt den ofattbara VW-skandalen har kommit fram personer som delvis försvarar fusket som ett sockrande av ett cv, något som ändå alla gör.
Det är ett häpnadsväckande uttalande och det gör mig bestört.
Jag har mött liknande attityder hos psykopater, inskränkta och naiva.
Man är så rädd att vara dum och uppfattas som godtrogen att man hellre luras och bedrar än vara ärlig. En psykopat vet att det är fel men förstår inte varför, så blir man inte upptäckt så är det ok.
Dessa människor driver på en utveckling som till slut drabbar dem själva i och med att man följaktligen inte litar på någon, knappt sina närmaste. Det lönar sig inte att vara ärlig.
Det blir ett samhälle där paranoian ligger på lur och allt samarbete blir komplicerat.


Ärlighet varar längst och förnuft hjälper till.

Detalj av målning
R.Bechtle
nästa blogginlägg....


torsdag 8 oktober 2015

Vernissage Anders Kappel

I lördags besökte vi WadströmTönnheim gallery i Skanör och Anders Kappels utställning "Surveillance" - new diptychs.

Det är ett fint galleri och ett utställningsrum med en luftig och ren atmosfär där måleri gör sig bra. Anders Kappels målningar framstår i en imponerande stramhet och styrka som inte bara handlar om estetiska sensationer.

















Anders Kappel och Camilla Gewing-Stålhane
på efterfest i galleriet

onsdag 30 september 2015

Etik och stupiditet...

För en liten tid sedan skrev jag ett inlägg om pigmentutskrifter och redogjorde bl.a. för mina åsikter utifrån hantverksmässiga erfarenheter och kvalitet och berörde etiska frågor.
Med tanke på de skandaler inom ett multinationellt stort företag VW, där fusk och etiskt bedrägeri varit en nyckel till kortsiktig framgång finns det faktiskt paralleller i den förhållandevis ekonomiskt lilla värld som jag har erfarenhet av.
En kommentator på CNN som skrev om VW skandalen nämnde hur ett galet och korkat beteende kan klara sig en bra tid men till slut spricker bubblan.
Här handlar det om att lura miljömedvetna människor som tror att de köper något som är bra för miljön men egentligen är bluff.
I konst finns det känslor och värden som är omätbara och därför är det lätt att luras och skratta bakom ryggen när någon köper ett värdelöst konstverk till ett överpris.
Bedrägligt beteende och girighet finns i alla branscher men vissa lockar mer.

Brist på respekt för konstnärer, kvalitetstänkande, nyfikenhet och kunskap är vad jag har mött.
I samband med mitt arbete med digitala utskrifter och tillhörande metoder kom jag även i kontakt med många som har en för mig ytterst suspekt inställning till konstnärlig kreativitet och etik. Den här världen kändes mycket olustig för mig eftersom jag anser att ärlighet, kvalitet, moral, respekt och kunskap är hörnstenar i mänsklig aktivitet.

 Picture Enthusiasts.
Honoré Daumier

















Det är ett ofta förbisett faktum att många har utkomst från det arbete som konstnärer utför.
Som producenter och säljare av konstnärsmaterial, inramare, revisorer, museifolk, tryckare, författare, konstkritiker, kulturbyråkrater, journalister, politiker etc.
Därför är det märkligt att dessa ibland visar ett allmänt förakt för konstnärligt kunnande som gränsar till enfald och taktlöshet.
Jag kunde nämna gallerister men de är i varje fall för det mesta intresserade av det vi skapar samt försöker leva på det och inser därmed att det är positivt att vi existerar och kan arbeta.
Men det är klart där finns också skojare och dilettanter.

Det är lättare att lura okunniga oerfarna och inför ett konstverk skall alla ha en åsikt.
Och som i Kejsarens nya kläder så tror sig många att de är utvalda och har bättre smak.


Jag har åsikten att beroende på konstnärens intentioner inte har någon betydelse om man låter någon annan utföra ett konstverk efter instruktioner bara resultatet blir bra.
Det är ganska uppenbart om man ser till konsthistoriens storverk att många utförts på detta sätt.
Och det hade varit omöjligt annars.
Skulpturer gjutes av gjutare etc. Att konstnärer tar hjälp av yrkesfolk är mycket vanligt.
Men konstnären bör känna till materialets och teknikens möjligheter och den som utför eller assisterar måste också ha känsla och kunna förstå ritningar  och instruktioner och i bästa fall ha konstnärlig kunnighet.

På 70-talet uppkom märkliga kollisioner mellan "alla kan allt" tänkande och lönsamhets dito.
Som exempel på detta kan jag nämna hur min far som var konstnär, keramiker och designer fick uppleva detta. Han och en grupp konstnärer var anställda på Rörstrands porslinsfabriker som designers av både konstgods som bruksporslin.
Rörstrand var ett aktat namn även internationellt och stod för hög konstnärlig kvalitet.
När en ny chef som inte hade kunskaper om konsthantverk och design tillsattes ifrågasatte denne varför man skulle ha konstnärer till att formge.
Det kunde lika gärna drejare och modellörer göra och då sparar man pengar.
Så alla konstnärerna blev uppsagda.
Pappa fick vara kvar men kände inte sig bekväm med situationen utan sade upp sig och startade eget.
När jag var yngre hade Rörstrand femtonhundra anställda, nu finns inget kvar.
Det är enkelt att se rationaliseringar som lösningen på ekonomisk olönsamhet men i en bransch som är konkurrensutsatt från lågprisproducenter får man ta tillvara de fördelar man har.
Ett inarbetat varumärke som står för kvalitet och innovation med kreativa medarbetare.
Inom konstvärlden konkurrerar man inte med låga priser utan med andra parametrar.
Image och kvalitet. Det handlar om långsiktighet och värde.
Sedan finns det inget som hindrar att produktionen effektiviseras och omständliga moment som inte påverkar kvalitet reduceras. En bättre arbetsmiljö och utbildning av personal är bra investeringar för detta. Tyvärr tror en del att det är ett s.k. nollsummespel där man har en pott som skall fördelas istället för att agera expansivt.
Nu produceras "Rörstrand" i Bangladesh där en arbetare har 2 kr timman och sedan säljs en tallrik i Sverige med det fina namnet för 300:-. Det som byggts upp av kvalitetsmedvetna och kunniga konsthantverkare utnyttjats skamlöst av profitörer med endast kortsiktiga vinster som mål.

Jag har själv råkat ut för liknande respektlösa okunniga åsikter som konstnär och konsult i arbete på en firma som jag gjorde utskrifter på och där jag byggt upp en printavdelning.
"vi får inte bli för bra för att då kan vi skrämma vanliga kunder"
Jag kostade för mycket och en anställd skulle kunna göra samma jobb billigare.
Även här saknades helt intresse och kunskap om konst.
Det är absurt att lägga sig på en låg nivå när resurser finns för den högsta.
Att sätta en mästerkock att sälja billig varmkorv är kanske kul som gimmick en gång men inte smart i längden. Men det är klart begriper man inte varför något håller mästarklass så...och vanliga okunniga är lättare att lura.

Att endast konkurrera med priset är för konst och hantverksbaserade verksamheter idiotiskt, man får bara arbeta mer för samma ersättning. Kan man effektivisera vissa moment med kunskap om processen kan man spara tid och pengar men god kvalitet, effektiv marknadsföring och riktig kunskap kostar.  Det finns alltid någon som kan vara billigare än lågpris.


I Sverige hade för en tid sedan många konstföreningar ett behov av att köpa in billig konst som lottades ut till medlemmarna.  Många mindre seriösa aktörer såg de ofta ganska oskolade och lättlurade personerna som köpte in som ett bra offer att tjäna stora pengar på.
Man skannade in akvareller och andra konstverk och printade ut stora upplagor på skrivare och sålde till konstföreningarna för samma pris som en serigrafi eller koppartryck.
Det här gav tekniken ett skamfilat rykte och många ratade kategoriskt "giclée" för att vara på den säkra sidan
Tyvärr kan nybörjare och amatörer inte alltid avslöja dessa dilletanter utan tror på deras självsäkra uttalanden som egentligen bygger på mycket basal kunskap.
Det är mycket vanligare att inkompetenta inte inser sin okunskap än kompetenta som ju har förstått hur mycket det finns att lära sig. (Det är ett fenomen som går under namnet Dunning-Krüger syndromet.)

Alla kan inte kunna allt men lite...


Nedan ex. på grafik framtagen och tryckt hos Stalhane studio & edition 2014-15:

KG Nilson - pigmentprint

Anders Kappel - pigment print

Ulf Stålhane - pigment print


söndag 27 september 2015

Gallerinatt i Malmö

Varje år sista lördagen i September håller många gallerier och andra konstinstitutioner öppet på kvällen. Det är ett populärt evenemang som lockar ut många som annars inte tittar på konst.
Dessutom kan vi själva passa på att kika in på gallerier som man aldrig annars besöker av olika skäl.
Tyvärr hinner man inte runt till allt man skulle vilja se och kanske är det trots allt roligast att mingla.
En del bra och intressant konst men också en hel del som inte borde ställas ut...

onsdag 9 september 2015

Giclée & pigment print - hantverk eller kopiering

I samband med Grafiska sällskapets 100-årsjubileum 2010 skrev jag en artikel i deras bok.
Den handlade om en relativ ny teknik som kan benämnas "Giclée" och innebär att man använder sig av digital bläckstråleteknik med pigmenterat bläck för att trycka konstgrafik.
Just namnet på tekniken har redan från början skapat diskussioner huruvida det egentligen borde heta "bläckstråleutskrift" och att namnet är ett sätt att få en simpel kopieringsmetod att låta "fint".
Screentryck t.ex. kallas för serigrafi när det handlar om konstgrafik så att särskilja hur en teknik brukas är inte unikt.
Jag använder själv mest beteckningen "Pigment print" för att jag tycker att det franska uttalet skapar förvirring men det är inte avgörande.
Vad som rent tekniskt är önskvärt med en grafisk metod borde vara hållbarheten på trycken och här är pigmenterat bläck på arkivbeständigt papper mycket bra.
Detta gäller även serigrafier och litografier som många gånger tryckts med icke hållbart material.

Var kommer hantverket in i processen?
Att gott hantverk inte tvunget betyder gjort med händerna på traditionellt sätt måste man ändå acceptera.
länk till mer info :https://studioedition.se

Mina verktyg: Två skärmar och digitalt ritbord med penna,
Pågående arbete med skapande av ett nytt grafisk blad av Ann Makander 2015.
Photoshop, en Epson 9900 44" (111cm) storfomatskrivare med 10 olika färger.












Tekniken att använda bläckstråleskrivare för att göra konstgrafik är egentligen precis som annan digital teknik använd med nyfikenhet, talang och kunskap ett fantastisk verktyg.
Det som både är en tillgång och en nackdel är att det är enkelt att skriva ut även med en professionell storformatsprinter. Kan man läsa manualen så kan även en grafiskt okunnig åstadkomma mycket bra tryck tekniskt. Och så är det med mycket annan digital teknik inom musik och skrift etc.
Det krävande hantverket har blivit enklare initialt men det öppnar också upp för högre krav och resultat.

Tyvärr har många konstgrafiskt okunniga sett möjlighet att tjäna pengar på att göra tryck både för amatörer som professionella konstnärer. Och främst för rena reproduktioner av befintliga konstverk som akvareller och oljemåleri.
Det här har förstört mycket för en i grund och botten mycket kreativ grafisk teknik med enorma möjligheter konstnärligt.
Var ligger det hantverksmässiga i ren digital reproduktionsgrafik?
Det borde till en stor del komma an på fotografens skicklighet att sätta ljus och känsla vid avfotograferingen av verket och inte vid printningen som faktiskt främst är en produkt av modern teknik. (i ett tidigare inlägg har jag i stort sett avfärdat scanning av konstverk i de flesta fall.)


Fotografering av en målning: KG Nilson.
Ljuskälla: två blixthuvuden med paraplyer.
Lagom avstånd från lins till verk
Fotograf: Camilla Gewing-Stålhane

Jag vill klargöra att det är inget fel att göra reproduktioner och även numrera och signera men skillnaden på en reproduktion och konstgrafiskt verk borde synas på försäljningsvärdet.
Att ta ett lika högt pris för en reproduktion som originalgrafik är inte riktigt och rätt.
Gränsen mellan reproduktion och originalgrafik följer inte bestämda skrivna regler som ibland anförs. Det handlar om etik, kunskap och känsla för materialet och tekniken.

Att ha en befintlig målning eller annat verk och idé som utgångspunkt för ett grafisk blad är ofta bra och vanligt oavsett grafisk teknik. Man går vidare men med andra uttrycksmedel och förutsättningar.
Att börja processen från "scratch" i datorn är givetvis en annan möjlighet.
Med digital teknik kan man ha en bra kontroll över färger och former. Tekniken ger nya kreativa idéer som kan testas på ett relativt okomplicerat sätt med hjälp av provtryck.
Man kan ångra och backa, spara olika versioner för senare utvärdering etc.
Ett digitalt ritbord med penna och ett bra ritprogram samt dator och en bra bildskärm är verktygen.
Jag har själv dubbla skärmar för att få bättre arbetsmiljö och hantering.

Men som vid all konstnärlig verksamhet krävs det gott omdöme och erfarenhet för att kunna värdera vad som är bra och inte bara simpla effekter.
Här ligger hantverket som alltid kräver känsla för materialet för att förstå och utnyttja möjligheterna i tekniken för att framhålla de verkliga konstnärliga värden som eftersträvas och uppkommer.
Det krävs talang, erfarenhet, kunskap, yrkesheder och allt som kännetecknar konstnärlig kvalitet.
Att bara briljera med fina maskiner och material är ointressant, bara för att jag har den snabbaste bilen betyder inte att jag är den bäste föraren.

Just branschen runt Giclée och utskrifter har präglats av en stor okunnighet och dålig känsla beträffande bildkonst och konstgrafik.
Många aktörer har presenterat rena reproduktioner utskrivna på akvarellpapper som något unikt och konstnärligt. Visst, tekniken ger mycket välliknande reproduktioner och drog man upp en liten akvarell i storformat så blev det imponerande.
Men här slutar ofta viljan och kunskapen att åstadkomma något mer än bara en estetisk sensation.
Man har dessutom ett vokabulär och framtoning som tyder på amatörism och okunskap som ger tekniken ett dåligt rykte.
En storformatskrivare är ingen jättestor investering mellan 25-70,000:- och kan placeras i ett befintligt utrymme utan ljus och rymd om man inte har några krav på arbetsmiljö.
En av teknikens stora fördelar är att man får fram provtryck för bedömning under arbetets gång och det kräver precis som i en målarateljé eller galleri bra ljus, avstånd och rymd.
Detta struntar man i eftersom varken kunskap eller vilja till att göra ett riktigt bra arbete saknas hos många.


"Garage" Ulf Stålhane 2015
Att kunna betrakta provtryck under bra ljus på en vägg är fundamentalt.
I min ateljé och studio har jag nästan 4m takhöjd,
underbart dagsljus och bra artificiell belysning.
Dessutom luftfuktare och god ventilation för en riktig arbetsmiljö.
Både konstnär, maskin och material fungerar bättre.






















Jag har under alla år jag arbetat med utskrifter efterfrågat coatat papper som håller en prisbild liknande den som andra grafikpapper håller men tyvärr har tillverkarna och säljarna verkat tro att fantasifulla namn och flärdfulla förpackningar är viktigare än en stabil och bra produkt.
Papper för utskrifter bör coatas för att inte färgen skall tränga in i basen och ge bleka färger.
Ett coatat papper ger ett fantastiskt färgdjup och briljans för att vara tryck på papper.
Jag accepterar givetvis att coatningen av papperet fördyrar det något men inte 2-3ggr.
Men det är klart att en dyr produkt ger större förtjänst för säljare och distributörer.

Jag har också hört argument att  papperskostnaden för ett tryck är 80:- eller 40:- inte har någon betydelse när sedan bladet säljs för 2-3000:-.
Nej, men ska man ta fram en upplaga på 3-400 ex. är initialkostnaden faktiskt 16,000.- lägre och det kan vara avgörande för om upplagan produceras.
Och stora upplagor och beställningar gynnar dessutom konstnären.

Varför coatar man koppartryckspapper och akvarellpapper?
Ett koppartryckspapper är ofta gjort för att blötas och skall under tryck ta upp färgen som finns i de djupa spår som etsats eller graverats i kopparplåt.
På ett akvarellpapper arbetar man med vattenfärg som skall torka och målas över i skikt det kräver en
viss kvalitet för att tåla så mycket vatten och bearbetning utan att lösas upp och bomullspapper har egenskaper som är bra för detta.
Därför kan man fråga sig varför man coatar papper som innehåller namnet etching (etsning) eller
aquarell och skryter med att det har 100% rag (bomull).

Borde inte det vara bättre att ta fram en pappersbas som är lämpat och gjort för inkjetteknik?

Jag misstänker att man tänkt på imagen, att misstänksamheten mot utskrifter som konstgrafisk teknik
gjort att man vill anspela på traditionella namn och beteckningar.
Och detta kan faktisk vara kontraproduktivt.
Man bör nog stå för att detta är en minst lika fin grafisk teknik som etsning, kopparstick, stenlitografi, serigrafi, fotopolymer, torrnål, träsnitt, xylografi, linoleumsnitt, mezzotint, akvatint etc. etc.
Men det är klart att ett töntigt eller ett namn på produkten som ger fel associationer kan bli negativt.
Det är inte främst papperets utseende eller namn som gör konstverket värdefullt.
Det skall bara göra sitt jobb.
Man försöker också få en mer hantverksmässigt image och utseende genom att skriva ut på andra material än papper t.ex. på plåt och handgjort papper. Precis som utskrifter på canvas(duk) är det för det mesta en slags "fake".
Vill man ha stora bilder utan montering med glas är montering av printar på skivmaterial betydligt bättre och ärligare.


Reviderad 20-06-20
Tyvärr har Innova inte kunnat leva upp till kvalitetskrav i tillverkning. 
Skräp, klumpar och ojämn coating har medfört att jag inte använder deras produkter längre.

Jag läste på en amerikansk site om inkjet:

"At the 40% humidity range, life is a dream in the studio."

Det är ofta alldeles för torrt i våra bostäder och arbetslokaler  ca 15% vinterhalvåret.


© Ulf Stålhane 2015




onsdag 2 september 2015

Bedrägeri och ekologiskt...

Jag håller på att författa en längre artikel om etik och kvalitetstänkande främst inom min egen bransch men hittar givetvis paralleller i andra sammanhang.

Det finns människor som utnyttjar andras vilja att göra gott och rätt.
Tydligen finns det s.k. ekologisk mat som inte alls är ekologisk utan endast en förevändning att ta ut högre vinst eftersom kunden i sin vilja att handla rätt gärna betalar ett högre pris.
Man förfalskar innehåll och datumstämplar allt för att bedra de godtrogna som litar på andra människor.

De som luras är sällan fattiga och lider nöd dessutom...

Inom konstbranschen där människors behov av kultur blir till en för skojarna god chans att vara falsk och tjäna pengar.
Man fotograferar en oljemålning och mycket enkelt trycker på storformatskrivare och kallar det för litografi och konstgrafik vad som är en poster och reproduktion.
Det säljs tryck och utskrifter där galleristen själv hittar på en fiktiv konstnär och signerar själv.
Och otroligt bra förtjänst är det.

Egentligen gräver skojarna sin egen grav när de till slut förhoppningsvis blir avslöjade.
Men det som försvårar är att många inte vill erkänna att de blivit lurade varken inför sig själv eller andra.

Jag blir ledsen och beklämd när någon står och beundrar ett konstverk och en skojare skrattar bakom ryggen.

Men "vi tjänar pengar".... som dom säger.




söndag 16 augusti 2015

Nya bilder på gång - augusti

Accused
w.i.p.

Red
w.i.p.

Turn
w.i.p.

onsdag 22 juli 2015

Cykel - foto Camilla Gewing-Stålhane

Foto:Camilla Gewing-Stålhane
Print : Stalhane studio & edition

torsdag 16 juli 2015

Besök i Malmö industrihamn

Lite miljöbilder tagna från bilen idag.
Svartvita och en färg.







lördag 11 juli 2015

Om äkthet och direkthet i konst, del II

Titeln till inläggen som jag börjat med kanske inte är helt adekvat men jag fortsätter under denna rubrik.
Idag var jag ute med sonen och fikade på Triangelns köpcentrum i Malmö. På några pelare finns utsmyckningar gjorda av vad jag skulle beteckna som en oskolad expressionist med s.k. glada motiv och leende människor. Uttrycket är ostrukturerat och slarvigt men tyvärr tilltalar det nog många som passerar. Det som gjorde mig glad var att sonen  9 år tyckte det var förfärligt. Men han är ju van att ha s.k. god konst hemma.
Denna balans mellan professionalism och amatörism är viktig, alla ska få tillfälle att utöva konst och musik utan krav på högsta nivå men det är också viktig att visa respekt för det som är professionellt och håller hög nivå.
För respekten inför kvalitet och kunskap skall finnas måste man faktiskt främst visa det som är bra och inte låta ren amatörism bli en norm.
Vi har ett fantastiskt kulturellt arv från konsthistorien, vi har mycket seriösa samtida konstnärer med en medveten och hög kvalitet på deras verksamhet. Det är viktigt att omges och få uppleva kvalitet även man inte helt förstår varför den är bra. Det ligger i samhällets intresse och för att framtiden inte skall tycka att vår tid var en mörk period.

Bridget Riley

Le Corbussier


Nya målningar 150711



Landing pad
100x75cm oil on canvas

Airport
92x65cm oil on canvas

Sand
112x80cm  oil on canvas

torsdag 9 juli 2015

Om äkthet och direkthet i konst etc. del I " Abstrakt expressionism"

När jag undervisade i måleri sa jag alltid ju mer förberedd man är och skissar och funderar innan man börjar måla desto bättre blir resultatet.
Sedan har jag själv ibland haft svårt att leva efter den regeln och varit otålig att få börja måla.
Resultatet har blivit att mycket arbete fått göras om och många verk kastats.
Det är klart att när det stämt så blir det spontant och lyckat men vägen blir faktiskt onödigt lång många gånger.  Ibland kan jag tycka att slumpen och tillfälligheter gör om det blir bra eller inte.
Och det sliter på nerverna.

Som konstnär har man svårt att hålla koncentrationen uppe hela tiden och när den sviktar förstör man istället. Och det är svårt att backa som i datorn.

I äldre konst och måleri la man ner mycket tid på skissande och förberedelser inför ett verk.
Här utformades innehållet, kompositionen och uttrycket. Många gånger var det också ett beställningsverk och då ville vederbörande få en så klar uppfattning om slutresultatet som möjligt.
Man utförde direktstudier inför motiv för att träna upp seendet och erfarenheten.

Under modernismen och som bra exempel den "abstrakta expressionismen" så arbetade man ofta utan skisser och direkt på duken. Det låg i själva verkens uttryck att det skulle vara ett improviserat språk där handens rörelse och konstnärens fysiska närvaro syntes. Något innehåll, tolkning eller redovisande förekommer sällan och man eftersträvar en ren estetik och slutar när det ser bra ut.
Som i all konst är det bästa mycket bra och medvetet begåvat gjort och det finns flera betydande konstnärer inom genren.
Men av någon anledning är denna konstsyn numera mycket populär och uppskattad bland en stor grupp konstkonsumenter.  Den kan vara förförisk och vacker och det kan nog förklara populariteten hos många som vant sig vid att inte se det som "kludd".
Det ser häftigt och snyggt ut på väggen.

Frans Kline



Del II följer....






torsdag 25 juni 2015

Om fotoutskrifter på papper

I samband med att jag testat ett nytt matt papper både med grafik och svartvita foto kom tanken upp om vad som egentligen är bäst för foto.
På den analoga tiden fanns det helmatt fotopapper men det gav inte den ultimata svärtan som ett blankt papper hade. Det var rätt dassigt och saknade sting och djup. Man slapp blänk och reflexer emellertid.
När man använder inkjetpapper till en pigmentskrivare får man även på t.ex matt fineartpapper mycket bra svärta och kontrast, och skillnaden mellan blankt fotopapper är obetydlig.
Det är klart att ett högvitt blankt fotopapper ger något bättre omfång än ett fineartpapper men det är ju inte alltid nödvändigt för bildkvalitén.

Däremot om man sätter glas framför ett blankt fotopapper blir resultatet att det uppkommer dubbla blänk och reflexer som stör. Det speglar både i papperet samt i glaset och blir svårt att se bilden.
En inramad glasad matt fotoutskrift är mycket fördelaktigare och kan med en passepartout framhäva bilden mycket fint. Blankt fotopapper monterat utan glas på skivmaterial är i många fall däremot väldigt bra. I motsats till fineartpapper som behöver glasets skydd är ytan på fotopapper inte alls så känslig.

Jag har erfarenhet av bl.a. följande printerpapper:

Hahnemühle: Photorag 308, German Etching. Fine art pearl
Canson: Edition Etching, Arches 240, Baryta Photographique, Photo satin/gloss/high gloss
Epson: Premium semigloss, Enhanced matt
Innova: Soft textured natural white 315g, Olmec photo
Tecco: PM 230


Carl-Axel
printat på matt Arches 240g  med tydlig grain
printer Epson Stylus PRO 9900
foto: Camilla Gewing-Stålhane








måndag 8 juni 2015

lördag 30 maj 2015

Guzzi - nytt tryck

Guzzi
pigment print - w.i.p.

tisdag 26 maj 2015

Container & garage - 2 nya tryck










Container
35x25cm pigment print


Garage
35x25 cm pigment print