onsdag 27 december 2017

Hötorgskonst del II












Fiskargubben ovan är väl en av de bilder man traditionellt främst associerar med "Hötorgskonst".Men den är inte oskickligt gjord, konstnären måste haft en konstnärlig utbildning för att gå iland med t.ex. anatomin i ansiktet.  Det verkar gjort av en skicklig illustratör som det fanns många av på den tiden som jag antar att förlagan gjordes.
Många konstnärer har gjort parafraser och pastischer på bilden.

Thomas Kinkade (1958-2012)



















Det ryker i alla skorstenar och lyser i alla fönster trots att det är ljust.
Konstnären är mycket populär i U.S.A.
Hans konst ligger nära vulgär fantasy och Disneykitsch.
















Massproducerat måleri som troligen är gjort med målarkniv.
Extremt oartikulerad färghållning.











Ett ganska taffligt amatörmåleri med skärgårdsmotiv.
Det är stilla vatten, segelbåtar och en röd stuga.
Undervåningen på huset verkar befinna sig under vattenytan.
Hos mina morföräldrar fanns en liknande målning (bättre) som jag minns mycket väl.
Inte oseriöst hötorgsmåleri utan mer hobbymåleri.



torsdag 21 december 2017

Hötorgskonst del I

Att "måla tavlor" är ett bland mina kollegor nedsättande uttryck för att man ägnar sig åt måleri som är slentrianmässigt utfört och ointressant (om än duktigt gjort.)
Så när någon som inte riktigt kan koderna frågar mig om jag gjort någon "tavla" så uppfattar jag det som kritiskt. Och att "göra en tavla" betyder också att man gjort ett misstag.

När man kategoriserar hötorgskonst så är massproduktion ett av epiteten.
Men det behöver absolut inte vara dålig konstnärlig kvalitet bara för att ett verk finns i en stor upplaga. Affischer kan hålla hög konstnärlig kvalitet och kan också betinga ett högt värde på marknaden i motsats till hötorgskonst.
Rysk affischkonst


















Det är med få undantag en regel att konst som får ett värde över tid håller en hög konstnärlig kvalitet.
Tiden är den bästa kritikern.
Populistisk konst bygger på det sentimentala som att man t.ex. känner för konstnären eller kanske motivet påminner om något man sett i barndomshemmet.
Det blir subjektivt irrationellt när dessa känslor styr över förnuft och förmågan att se.
Man kan likna det med att ha smutsiga glasögon på sig.

Den klassiska fiskaren eller älgen i solnedgång har ersatts av konst som härmar bildmässiga grepp från kända popkonstnärer från 50-60 tal som Andy Warhol och Robert Rauschenberg.
Det är trista bilder där ett fotografi av en välkänd person blandas med måleriska effekter i ett slags collage Warhol gjorde ikoniska porträtt av kändisar som Mao, Marilyn Monroe, Ingrid Bergman och Mick Jagger.  Han var i sin tid med att göra det banala till stor konst och hans grafik ligger högt i värde.

Andy Warhol utgår från fotografier av kända personer
tekniken är oftast serigrafi (silkscreen) 









torsdag 7 december 2017

Att lyssna är konsten

När jag målar har jag märkt att jag ofta har svårt att inte tänka på annat än själva målandet.
Det uppkommer tankar och funderingar om saker som inte har med bilden att göra.
För det mesta har jag haft musik i bakgrunden men den senaste tiden har jag lyssnat på radio och då intressanta program från P1.
Det har gjort att jag kunnat arbeta mer med fokus på färg och form utan att börja tänka på annat än att lyssna. När jag skall skriva texter är det självklart omöjligt att lyssna på filosofiska och vetenskapliga diskussioner då fungerar musik bättre.
Det här är egentligen inget nytt för jag minns att jag under 90-talet gillade att lyssna på nyheter och sportextra  när jag målade.
Att det hade ett samband med kreativiteten och koncentrationen tänkte jag nog inte på.

Det är intressant för jag anser att kreativt bildskapande är en både intellektuell som visuell intuitiv process. Den bygger på empiri och fallenhet för de ingående momenten som färgkänsla, formkänsla, känsla för bildspråk etc. Alltså en begåvning som tar sig uttryck i kvaliteter utöver det rent hantverksmässiga och kopierande. (Att kopiera kan i processen vara nödvändigt för att förstå)
Men är det så att det intellektuella analyserandet kommer in när själva målandet tar en paus?
Och det intuitiva under målandet.
I varje fall verkar det som att om jag börjar tänka tankar om annat under målandet så tar det av den intuitiva koncentrationen och man börjar plankstryka.

En programserie i P1 som just nu fångar mitt intresse är "Människan och Maskinen" som sändes i tio avsnitt 2013 och nu kommit i 10 nya avsnitt under 2017.
Det är idéhistorikern Per Johansson och kulturjournalisten Eric Schüldt som samtalar om vetenskap och filosofi med utgångspunkt från idéhistoria.
Det kommer upp mycket intressanta citat och tankar och utan ett tröttsamt hurtfriskt pladder.
Jag har lyssnat på samma avsnitt flera gånger för att repetera och förstå.

För en tid sedan blev intervjuad av fotografen och journalisten Per Lindström för Lukasgillets tidning. Jag sa att när jag lyssnar på musik upplever jag inga bilder från musiken.
Och det vidhåller jag, men när jag läser eller berättar så ser jag fiktiva bilder.
Det finns många som påstår sig se bilder från musik men jag tvivlar faktiskt.
Jag misstänker att det är en missuppfattning som bygger på en pedagogisk konstruktion av att konst och musik hänger ihop på ett visst sätt.
För exempel om jag lyssnar på VaughanWilliams  a Sea symphony så kan jag tänka mig ett hav.
Men det är för att jag vet att det handlar om havet.
Jag lyssnar på Hovhaness valar eller Rautavaaras arktiska fåglar, samma sak.
Det skapar inga bilder självt.
Men om jag läser en skönlitterär bok så ser jag bilder.
När min son var 4-8 år så berättade jag ofta som godnattsaga om Häxan, Trollis, Spöket och Svarte Riddaren. Det var helt improviserat och min egen fantasi som var tråden.
Då såg jag framför mig bilder och därför kunde jag utan uppehåll låta berättelsen pågå.

Jag älskar musik och att skapa musik och hade planer på en musikalisk karriär innan jag bestämde mig för det bildkonstnärliga yrkesvalet.
Men jag tror att det är viktigt att inse skillnaderna och förhållanden mellan musik och bildkonst.


omslaget till Finis nov 2017
Lukasgillet i Lund är över hundra år gammalt. Det är väldigt Lundensiskt och bara manliga medlemmar.
Varje år målar Lukaskonstnärer var sin plansch av aktuella personer eller medlemmar som gjort något viktigt eller
uppseendeväckande. Här är en plansch som jag gjorde av Lars Vilks som byggt en giljotin där jag själv ligger på
schavotten. Per Lindström håller i kameran...