En av mina favoriter från konsthistorien är Claude Lorrain, främst hans laveringar och skisser som har betytt mycket för mig. Han sägs ha tillbringat mycket tid ute i naturen ofta i Italien och gjort skisser inför det direkt upplevda motivet.
Han har fått en svart spegel uppkallad efter sig som har använts vid arbete inför motiv.
Tyvärr verkar det ibland som den officiella svenska samtidskonsten avfärdar just det studerade och iakttagna som förlegat för att istället föredra appropiationer och att presentera ett slags scenografi med objekt som skall ge åskådaren en upplevelse med ett litterärt och konceptuellt tillägg.
Komponera är att - sammanställa- inte samla och sortera.
Och bildkomposition skall egentligen utgå från något som handlar om bildspråk och dess "magi".
Man upplever något i bilden som skapas i perceptionen och inte alltid av vad man egentligen vet och vad bildens symboler står för.
Jag vill ofta se musik och bildkonst som ett besläktat konstnärligt uttryck- rytm, komposition, harmoni-disharmoni, klang etc.
Här nedan några laveringar av Claude Lorrain född omkring 1604-05 död 1682 var en fransk målare, i huvudsak verksam i Rom. Jag har gjort dem mindre "rödbruna" i tonen även om han troligen arbetade i sepia så har nog åren gjort att de blivit alldeles för rödbruna.
