torsdag 11 januari 2018

Hötorgskonst IV

Att det finns och alltid kommer att finnas konst som är "dålig" i jämförelse med det som är gjort av bra konstnärer är naturligt och nödvändigt.
Alla oavsett talang och kunskap ska givetvis kunna ägna sig åt bildskapande utan krav på professionalitet.
Problemet uppkommer när det inte längre är ärligt utan uppsåtet är att tjäna pengar och bedra.

Som exempel såg jag för några dagar sedan en annons i Expressen.
Det var ett postorderföretag som sålde måleri som var bland det mest förfärliga jag sett på länge.
Man kunde beställa samma motiv i olika storlekar, det var inte reproduktioner utan "äkta" måleri på duk. Han som stod bakom företaget presenterades som "konstexpert" som uttalade sig i intervjuform om varför man skulle köpa.
Priserna låg runt 1.500:- för en ganska stor målning men för de pengar kan man få ett riktigt bra konstverk på auktioner istället.

Eftersom även de stora auktionsverken i Sverige  numera säljer ren hötorgskonst och fake som nedan så måste man vara insatt för att inte bli lurad tyvärr.

En oseriös konstnär startade upp en websida där han sålde
grafik som han själv gjort i datorn men med påhittade namn.
Som försäljningsargument  hade han att inköpet gjordes direkt från konstnärerna.

Det finns även konsthandlare och gallerister som gör egna konstverk signerar och säljer under påhittade namn för att tjäna pengar på godtrogenhet.
Författare har ibland skrivit böcker under pseudonym men detta är inte jämförbart eftersom det finns en uppdiktad biografi om konstnären. Som i exemplen nedan.
Det här är bedrägeri och falsk varubeteckning.
Och att välrenommerade auktionsverk inte kollar upp det är skandalöst.


Det här är en ren fake.
Konstnären finns inte - utan bilden är gjord i dator på ett fotografi och utskriven på ett företag i Malmö.
Det är inte heller "serigrafi" utan gicléetryck.
Det finns många fler exempel...






Vem är det på fotografiet? En helt falsk påhittad biografi.
Nedan syns fotografiet som bearbetats i datorn för att likna måleri. 
Lägg till bildtext

söndag 7 januari 2018

Hötorgskonst III


Gråtande barn är klassisk känd hötorg.
Bilden nedan såldes bara i Sverige i tusentals exemplar.
Det var reproduktioner av målningar gjorda av konstnären Bruno Amadio (1913-1981).
Inte helt oskickligt gjorda men insmickrande falska och utan konstnärlig känsla.




















Nedan 
Svensk hötorgskonst med tjock guldram för att ge ett värdefullt intryck.
Okunnigt och obegåvat kladdmåleri som försöker efterlikna etablerat från konsthistorien.
Ibland förses ramen med en mässingsplakett med konstnärens namn m.m.
liknande museernas äldre måleri.





















Att härma etablerad kvalitetskonst för att ge intryck av gedigen klassisk kunskap eller modernistisk stil är utbrett inom hötorgskonst.

En konstnär som var verksam under åren runt 1905-20 var Modigliani som efter utbildning vid akademin i Venedig ägnade sig åt ett modernistiskt figurmåleri med drag av kubism och fauvism.
Han har ett personligt formspråk där dekorativa stiliseringar med utdragna proportioner är typiska.
I grunden ligger insikter om anatomi och form vilket gör att deformationen ändå blir trovärdig.
Men hans stil inbjuder till att ytligt härma och imitera och det finns många exempel på det i konsthandeln.
Det som gör Modigliani respekterad i konsthistorien är det som inte kvasikonstnärerna kan och begripit, och tyvärr också de som köper skräpet av dem.









Modigliani
Modigliani






onsdag 27 december 2017

Hötorgskonst del II












Fiskargubben ovan är väl en av de bilder man traditionellt främst associerar med "Hötorgskonst".Men den är inte oskickligt gjord, konstnären måste haft en konstnärlig utbildning för att gå iland med t.ex. anatomin i ansiktet.  Det verkar gjort av en skicklig illustratör som det fanns många av på den tiden som jag antar att förlagan gjordes.
Många konstnärer har gjort parafraser och pastischer på bilden.

Thomas Kinkade (1958-2012)



















Det ryker i alla skorstenar och lyser i alla fönster trots att det är ljust.
Konstnären är mycket populär i U.S.A.
Hans konst ligger nära vulgär fantasy och Disneykitsch.
















Massproducerat måleri som troligen är gjort med målarkniv.
Extremt oartikulerad färghållning.











Ett ganska taffligt amatörmåleri med skärgårdsmotiv.
Det är stilla vatten, segelbåtar och en röd stuga.
Undervåningen på huset verkar befinna sig under vattenytan.
Hos mina morföräldrar fanns en liknande målning (bättre) som jag minns mycket väl.
Inte oseriöst hötorgsmåleri utan mer hobbymåleri.



torsdag 21 december 2017

Hötorgskonst del I

Att "måla tavlor" är ett bland mina kollegor nedsättande uttryck för att man ägnar sig åt måleri som är slentrianmässigt utfört och ointressant (om än duktigt gjort.)
Så när någon som inte riktigt kan koderna frågar mig om jag gjort någon "tavla" så uppfattar jag det som kritiskt. Och att "göra en tavla" betyder också att man gjort ett misstag.

När man kategoriserar hötorgskonst så är massproduktion ett av epiteten.
Men det behöver absolut inte vara dålig konstnärlig kvalitet bara för att ett verk finns i en stor upplaga. Affischer kan hålla hög konstnärlig kvalitet och kan också betinga ett högt värde på marknaden i motsats till hötorgskonst.
Rysk affischkonst


















Det är med få undantag en regel att konst som får ett värde över tid håller en hög konstnärlig kvalitet.
Tiden är den bästa kritikern.
Populistisk konst bygger på det sentimentala som att man t.ex. känner för konstnären eller kanske motivet påminner om något man sett i barndomshemmet.
Det blir subjektivt irrationellt när dessa känslor styr över förnuft och förmågan att se.
Man kan likna det med att ha smutsiga glasögon på sig.

Den klassiska fiskaren eller älgen i solnedgång har ersatts av konst som härmar bildmässiga grepp från kända popkonstnärer från 50-60 tal som Andy Warhol och Robert Rauschenberg.
Det är usla bilder där ett fotografi av en välkänd person blandas med måleriska effekter i ett slags collage. Man kan se Elvis, Madonna m.fl. och i Sverige - Zlatan.
Warhol gjorde ikoniska porträtt av kändisar som Mao, Marilyn Monroe, Ingrid Bergman och Mick Jagger.  Han var i sin tid med att göra det banala till stor konst och hans grafik ligger högt i värde.

Andy Warhol utgår från fotografier av kända personer
tekniken är oftast serigrafi (silkscreen) 









Stackars Zlatan...grön och man slänger färg på honom
Bilden till vänster säljs av Expressen och är ett gicléetryck.
Till höger har någon lekt Jackson Pollock.


torsdag 7 december 2017

Att lyssna är konsten

När jag målar har jag märkt att jag ofta har svårt att inte tänka på annat än själva målandet.
Det uppkommer tankar och funderingar om saker som inte har med bilden att göra.
För det mesta har jag haft musik i bakgrunden men den senaste tiden har jag lyssnat på radio och då intressanta program från P1.
Det har gjort att jag kunnat arbeta mer med fokus på färg och form utan att börja tänka på annat än att lyssna. När jag skall skriva texter är det självklart omöjligt att lyssna på filosofiska och vetenskapliga diskussioner då fungerar musik bättre.
Det här är egentligen inget nytt för jag minns att jag under 90-talet gillade att lyssna på nyheter och sportextra  när jag målade.
Att det hade ett samband med kreativiteten och koncentrationen tänkte jag nog inte på.

Det är intressant för jag anser att kreativt bildskapande är en både intellektuell som visuell intuitiv process. Den bygger på empiri och fallenhet för de ingående momenten som färgkänsla, formkänsla, känsla för bildspråk etc. Alltså en begåvning som tar sig uttryck i kvaliteter utöver det rent hantverksmässiga och kopierande. (Att kopiera kan i processen vara nödvändigt för att förstå)
Men är det så att det intellektuella analyserandet kommer in när själva målandet tar en paus?
Och det intuitiva under målandet.
I varje fall verkar det som att om jag börjar tänka tankar om annat under målandet så tar det av den intuitiva koncentrationen och man börjar plankstryka.

En programserie i P1 som just nu fångar mitt intresse är "Människan och Maskinen" som sändes i tio avsnitt 2013 och nu kommit i 10 nya avsnitt under 2017.
Det är idéhistorikern Per Johansson och kulturjournalisten Eric Schüldt som samtalar om vetenskap och filosofi med utgångspunkt från idéhistoria.
Det kommer upp mycket intressanta citat och tankar och utan ett tröttsamt hurtfriskt pladder.
Jag har lyssnat på samma avsnitt flera gånger för att repetera och förstå.

För en tid sedan blev intervjuad av fotografen och journalisten Per Lindström för Lukasgillets tidning. Jag sa att när jag lyssnar på musik upplever jag inga bilder från musiken.
Och det vidhåller jag, men när jag läser eller berättar så ser jag fiktiva bilder.
Det finns många som påstår sig se bilder från musik men jag tvivlar faktiskt.
Jag misstänker att det är en missuppfattning som bygger på en pedagogisk konstruktion av att konst och musik hänger ihop på ett visst sätt.
För exempel om jag lyssnar på VaughanWilliams  a Sea symphony så kan jag tänka mig ett hav.
Men det är för att jag vet att det handlar om havet.
Jag lyssnar på Hovhaness valar eller Rautavaaras arktiska fåglar, samma sak.
Det skapar inga bilder självt.
Men om jag läser en skönlitterär bok så ser jag bilder.
När min son var 4-8 år så berättade jag ofta som godnattsaga om Häxan, Trollis, Spöket och Svarte Riddaren. Det var helt improviserat och min egen fantasi som var tråden.
Då såg jag framför mig bilder och därför kunde jag utan uppehåll låta berättelsen pågå.

Jag älskar musik och att skapa musik och hade planer på en musikalisk karriär innan jag bestämde mig för det bildkonstnärliga yrkesvalet.
Men jag tror att det är viktigt att inse skillnaderna och förhållanden mellan musik och bildkonst.


omslaget till Finis nov 2017
Lukasgillet i Lund är över hundra år gammalt. Det är väldigt Lundensiskt och bara manliga medlemmar.
Varje år målar Lukaskonstnärer var sin plansch av aktuella personer eller medlemmar som gjort något viktigt eller
uppseendeväckande. Här är en plansch som jag gjorde av Lars Vilks som byggt en giljotin där jag själv ligger på
schavotten. Per Lindström håller i kameran...









fredag 24 november 2017

Makt och Meeto

Jag tycker det är bra att maktmissbruk och trakasserier tas upp och de skyldiga får en tankeställare.
Det är många kvinnor som är utsatta för sexuella övergrepp och kränkande behandling.
Man måste göra skillnad på det som är trakasserier och övergrepp och mellan det som är flirt eller ömsesidigt.
Jag och andra borde reagerat när män i  bekantskapskretsen uttalat sig med ringaktning om kvinnor.
Som exempel när en arbetskamrat uttryckte sig om en kvinnlig konstnär när jag nämnde hennes namn. "Jaså, hon med hängbrösten".
Jag borde sagt något men man skakar mest på huvudet åt beteendet som då får fortsätta.

Det handlar troligen om makt, personliga problem och mindervärdeskomplex.

Säg ifrån!

The rape of the sabine women
Poussin



söndag 12 november 2017

Samtidskonst och vulgärkonst

Hötorgskonst har funnits ända sedan konst på vägg blev något som inte bara den översta samhällsklassen hade tillgång till. Den har ofta kännetecknats av att det är insmickrande romantiska motiv och mekaniskt utfört. Det har varit gråtande barn, väderkvarnar och fiskargubbar som har prytt väggar i många hem. Det är inte alltid helt oskickligt gjort men samma motiv har gjorts i tusental och det verkar som att många har känts sig trygga med att ha en likadan bild som grannen på väggen.
Nu har det dykt upp en annan typ av bilder som syns överallt, det är stirrande ögon och ansikten och ett amatörmässigt måleri. Hur kommer det sig att ett så oskickligt och oestetiskt måleri blir så populärt? 

Om man tänker på Trumps överraskande seger i det amerikanska presidentvalet ses det som ett tecken på hur många väljare känner sig besvikna på den politiska eliten.
Man känner sig hemma med ett enkelt budskap och lösningar. America first, make America great again. Trump har vad jag vet gjort sig en förmögenhet främst på casinon och fastigheter.
Inte något som har gjort det bättre för mänskligheten i första hand.
Han har tjänat pengar alltså kan han vara någon att beundra.
Men han hade också mycket pengar redan från början.
Trump är mångmiljonär och kommer knappast  från medel och arbetarklass så det måste vara något annat man identifierar sig med och litar på. Kanske har  realityserier där vanliga människor får uppmärksamhet och blir stjärnor i tv gjort att många drömmer om rikedom och att bli kändis.
Man blir känd inte för att man är duktig utan medialt intressant och gärna med ett opolerat sätt som skapar säljande rubriker.

Inom konstlivet kan man se något liknande att ett vulgärt måleri tilltalas av en publik som uppenbarligen inte är insatt i konst men har relativt gott om pengar  för att köpa.
Mycket av samtidskonsten som visas på konsthallar och institutioner kan kännas främmande och intellektuellt elitistiskt. Det paradoxala är just att ett måleri som är så ostrukturerat banalt dåligt och med ett okunnigt färg och formspråk blir motsatsen. Långt ifrån det skickliga nordiska måleriet med t.ex. Zorn och Liljefors som man tycker borde tilltala en allmänhet som är tveksam inför modernistiska och postmodernistiska experiment.
Det här vulgära måleriet ligger närmare försök att efterlikna tysk expressionism och Picasso.
Så det är inte "modernt".
Bruno Liljefors och Anders Zorn










På slutet av 1970-talet och under det tidiga 80-talet fanns det en riktning inom det etablerade måleriet som ibland kallades "heftiges malerei" och "bad painting".
Konstnärer som Markus Lupertz, Rainer Fetting och George Baselitz gjorde spännande
neoexpressiva verk i  monumentala format.
Det var ett ohämmat våldsamt  måleri där uttrycket nästan var en motsvarighet till Punk-rocken.
Kanske kan man se det som en reaktion mot den perfektionistiska minimalismen och fotorrealismen som fanns på 70-talet.
Det var ändå ganska etablerade konstnärer som länge hade målat i en expressiv anda men nu blev uppmärksammade. Baselitz t.ex. var född 1938 och var alltså i 40-årsåldern när han fick sitt internationella genombrott.

Markus Lupertz











George Baselitz
Målningen är medvetet uppochner.






















En hel del av den etablerade samtidskonsten bygger på att man sätter sig in i de koder och texter som den bygger på. Det kräver att man läser på för att kunna känna delaktighet. Det blir tyvärr en sluten värld av kontexter som man måste känna till för att konsten skall vara begriplig.
Ibland kan den också ta sig rent groteska och banala uttryck i sin strävan att vara konceptuellt originell och ifrågasättande om konstbegreppet.  Detta gynnar givetvis populistisk konst.

Den populistiska vulgokonsten som främst representeras av ett antal kändisar som börjat måla är ett osjälvständigt härmande av ett måleri som en gång i tiden var avantgarde och intressant.
Det liknar konst och görs av någon man identifierar sig med.
Deras måleri får uppmärksamhet och de tjänar mer pengar. Man gör reproduktioner med hjälp av modern inkjetteknik och tar hutlöst betalt. Och bilderna syns överallt på kuddar, brickor, vinflaskor och muggar.

Detta är ett fenomen som inträffar med jämna mellanrum,  något som är folkligt och töntigt blir inne. Jag tänker t.ex. på  50 och 60 talets "Snoddas" "Jokmokks-Jocke" och "Rosen".
Det var "snälla" och "goda" amatörer som många gillade.
Nu är det lite mer "bad girl" "bad boy" och sexappeal som gäller.
Man skriver in lite "fuck" någonstans i målningen så blir det inte så snällt.


Kritiserar man konsten så blir många kränkta, man sårar deras känslor och deras omdöme.
Problemet är inte att även amatörkonstnärer kan få ta plats och behövs, det handlar om uppsåtet.
Här är det girighet, ignorans och pengar som gäller.

Tyvärr kommer det nog inom konst och musik alltid vara en konflikt mellan kunskap och okunnighet.
Men det betyder inte att bra musik och bra konst kan tilltala även en stor publik.
Bara för att det är tillgängligt och populärt betyder inte att det är dåligt. Många kända verk ur konsthistorien och samtiden som tilltalar många är bra och betydelsefulla.

Picasso, kvinnohuvud.
 Säkerhet i formspråket,  medveten kolorit.
Och insikt om hur en näsa, mun, ögon kan beskrivas.
Kräver många års studerande.






Vulgomåleri
Ett okänsligt taffligt formspråk.
En  onyanserad kolorit med färger utan inbördes relationer.
Ser ut som om när man drar på färgmättnad för fullt i PS.
Ingen insikt om hur näsa, mun och ögon kan beskrivas.
Outhärdligt.

Men utbildning och kunskap är viktig för att hålla bedrägeri och förfall borta.
I grundskolan har jag sett att elever på bildämnet ofta skall skapa i en viss konstnärs stil.
Man ska t.ex. måla modern abstrakt  konst eller impressionistiskt.
Jag tror att det här sättet är dåligt för inlärning och förståelse för bild och kreativitet.
Härma utan att förstå och det blir ett slags tidsfördriv.
Man lär sig inte räkna och skriva genom att kopiera uträkningar eller texter som man inte förstår.

Visa gärna hur konstnärer arbetar men lär ut de allmänna grunder som bild och perception bygger på.
Se bild som ett ämne som handlar om kommunikation och bygger till stor del på naturvetenskap och filosofi. Integrera bildämnet med matematik och teknik.
Förmågan att se i bilder och göra konstruktioner underlättar inlärning i andra ämnen.
Alla kommer inte att välja ett estetiskt yrke men har nytta av att förstå och kunna kommunicera med bild. Det finns så mycket bra pedagogiska övningar som alla klarar av att göra och tycker är spännande.

Det ytliga och dåliga blir normen för konst och vi kommer in i dekadans där kunnighet, ambition och begåvning inte betyder något.
Studieförbund, media och public service har en viktig uppgift att inte förfalla till populism.

Matisse
Odalisk i purpur 1937

Vulgomåleri
2017 säljs genom Expressen....