onsdag 12 februari 2020

Induktion - illusion - artikulation

Ibland kan man se konst som är oartikulerad både i form och färg.
Färgerna får ingen möjlighet att kommunicera med varandra utan står som enskilda toner mot varandra i en slags kakafoni.
När jag gick min konstutbildning fick man lära sig att väldigt mycket olika färger och former utan komposition och relationer i en bild uppfattar man som ett slags visuellt surr eller muller.
En dålig okänslig målare kan få fram en bild som i all sin rörighet tilltalar ett oskolat öga med många och starka färger.
Samma sak gäller också inom t.ex. musik och design.
Tänk på publikvrål på fotbollsmatcher eller överlastade butiker.

Nedan exempel på fenomenet induktion

Neutralt grå blommor

Samma grå blommor mot grön bakgrund ser rödaktiga ut

Samma grå blommor mot mörkgrått

Om man gör blommorna milt gröna


Så ser de gråaktiga ut men harmoniskt och milt


Gör jag blommorna rosa så blir det mer disharmoni
eftersom den gröna färgen får den rosa att bli rödare.

Både inom musik och konst kan disharmoni vara effektfullt och göra uttrycket mer intressant.
Att medvetet ställa kontraster mot varandra med kunskap och känsla är grunden för all komposition.
Inte färglägga med granna färger.




onsdag 29 januari 2020

Konsten att skapa en spetsad CV som imponerar och övertygar


Att ange imponerande suspekta titlar i sin cv är ett tricks att höja sitt egenvärde.
Nyligen avslöjades en falsk officer som under flera år lyckats få kvalificerade uppdrag utan någon officersexamen.
För ett antal år sedan var det en känd företagsledare som bl.a. inte hade den doktorstitel som han påstod. Det slutade med fängelse.
Kulturprofilen hamnade också i fängelse men innan dess hade han lyckats nästla sig in i kultureliten och fått bl.a. uppdrag som regissör utan kvalifikationer.
De fanns de som varnade för honom men många med makt och inflytande ville inte se och höra.

Det som gör detta möjligt är godtrogenhet och att man inte gärna kontrollerar uppgifterna.
Skulle någon vilket skett ifrågasätta en persons cv och kunskaper så rycker de som förts bakom ljuset ut och försvarar.
Man känner sig själv kränkt av att ens omdöme skulle vara klandervärt.
Personerna som bluffar är också ofta väldigt trevliga och passionerade för sina uppdrag.
För det mesta är det mera snack än verkstad. Man tar sig gärna in i redan fungerande verksamheter och berättar hur bra allt nu skall bli.

Det kan säkert vara så att en person inte medvetet försöker luras, man begriper helt enkelt bättre.
Men resultatet kan bli förödande om inkompetenta som tror sig om för mycket får hållas.

Kalle Anka skojar med företeelsen och som i de äldre historierna ofta har en satirisk udd.
Kalle utger sig för att vara expert på fiskodling och börjar jobba på en fiskfarm men det slutar givetvis illa. Han är inte ute för att luras utan har läst en bok där författaren påstår att alla är "experter".  En slags "alla kan" inställning som ger negativa konsekvenser när det missbrukas.
 I många yrken avslöjas den okunnige ändå rätt snart men tyvärr finns det branscher där de kan ta sig fram utan tillräckliga kunskaper.
Från Donald Duck- klicka för stor bild







































Inom fotografi och konst vimlar det av skojare, och inte minst inom själavård och kreativitet.
En vanlig bluff är att hänvisa till utländska meriter och titlar som är svåra att kontrollera.
Man har ställt ut i New York, Neapel och Singapore men "lilla" Sverige har man undvikit tills nu. Sverige är litet men att skaffa sig "meriter" i utlandet är lätt.
S.k. vanitygalleries tar betalt av utställare för att tjäna pengar på konstnärer som vill skryta med att ställt ut i Barcelona eller andra stora städer i utlandet.

Typiskt är att man lärt sig basala faktauttryck och ytliga kunskaper.
Sedan kallar man sig "master" och "expert" utan att ha någon examen eller djupare kunskaper.

De som studerat något en längre tid inser att ju mer man kan desto mer finns det att lära och upptäcka.
Kunskap är också att veta att man inte kan.
Man vet också hur och var man får reda på det.
Det är som inom all forskning där nyfikenhet och insikt samverkar för att söka kunskap.
Man blir aldrig fullärd men kan se det som är dåligt eller oskolat inom sitt yrkesområde.
Precis som en skolad snickare ser att en amatör har spikat och sågat.
Man kan ändå kalla sig "snickare" och barnen tycker säkert att växthuset blev jättefint.

En annat märkligt sätt att höja sin CV är att påpeka att man sökt tjänster eller medlemskap.
Att söka tjänst som intendent eller konsthallschef låter som man är kvalificerad även om man inte har någon som helst kompetens.
Man skryter med att vara med i en fackorganisation som låter fint men där alla kan få medlemskap.
Man ljuger egentligen inte men följden blir att man lurar andra att tro att personen är kvalificerad för något som imponerar.
Det här handlar återigen om en slags fräckhet där man utnyttjar andra människors omdöme och ödmjukhet. Man tror inte att någon kan dra till med såna bluffar.

Men till slut så spricker ballongen när den blir tillräckligt uppblåst av falsarier och tomt skryt men det kan ta en tid.





torsdag 23 januari 2020

Konstverkets värde

När man kikar runt på auktionsverkens sidor kan jag förvånas över hur bra konst kan säljas för en spottstyver.
Om man sedan betänker hur mycket dålig konst som säljs via nätgallerier som ofta är rena reproduktioner.
Priserna är ofta lika höga som ett originalverk av en etablerad utbildad konstnär.

Grafik ligger inte speciellt högt och här kan man tänka sig att det styrs av tillgång och efterfrågan.
Konstnärer som har producerat en massa litografier ligger trots kändisskap och folklighet relativt lågt i värde,som Max Valter Svanberg och Peter Dahls grafik.
Kan tänka mig att den flitigt exponerade Ernst Billgren kan hamna i samma sits får att inte tala om oskolade "kändisar".

Däremot ligger Ola Billgrens original  högt och han hade också omdömet att inte synas i tid och otid.
Gemensamt för de konstnärer vars verk ligger högt i värde är att de fått uppmärksamhet genom kvalitet på sin konst och inte genom det mediala.

Erland Cullberg är en konstnär som tyvärr släppte ut alltför mycket sämre måleri under hans guldår på 80 och 90-talet.
Litografier av Peter Dahl och Ola Billgren ligger runt 1000-1500:-.
Digitala utskrifter och reproduktioner av tvivelaktiga kändiskonstnärer borde rimligen hamna en nolla lägre.
Digitala pigment prints gjorda av t.ex Chuck Close ligger högt så det är inte tekniken som avgör värdet....


Max Walter Svanberg
litografi 500:-

Erland Cullberg, olja
52x43cm 6,400:-

 Peter Dahl, olja
89x116cm 110,000:-
 Ola Billgren, olja
27x42cm 1,050,000:-


måndag 13 januari 2020

Konsten att tjäna pengar på konstnärers arbete

De flesta konstnärer lever omkring eller under fattigdomsgränsen men slutar inte med sitt yrke utan hoppas att någon gång få uppleva framgång och erkännande av att det man kämpat med är värt mödan. Med tanke på all den tid som man lagt ner på studier och arbete kan man inte ofta säga att det var rätt yrkesval rent ekonomiskt.
Vad man ändå kan hoppas på är att arbetet och slitet med att utveckla sin konst och förmåga värdesättes.

Tittar man runt på auktionsverkens siter så ser man hur många konstnärers verk (om det finns något bud) går för en spottstyver.  Det här gäller även konstnärer som under sin livstid var uppskattade och sålde det mesta. ( har man kunskapen kan man göra fynd av riktigt bra verk.)
Ofta styrs värdet av tillgång och efterfrågan så det borde vara en regel för många att inte sälja och producera för mycket och att endast släppa ut verk som man är nöjd med.
Att bli dyrare och inte billigare och sälja mindre är något som kan mötas av oförstånd från producenter i andra branscher.
Tyvärr var det för några år sedan så att mindre nogräknade gallerister närmast slet verken ur händerna på vissa konstnärer utan urskiljning.

För att bli en bra konstnär måste man våga göra misstag och det är sällan som ett bra konstverk kommer till utan misslyckanden.
De många missarna har givetvis ett värde för att visa på den konstnärliga processen men bör nog isåfall visas som exempel t.ex. på ett museum.

Jag fick för mig att söka på den franske konstnären och mecenaten Gustav Caillebotte (1848-1894)
han målade realistiskt och låg nära en impressionistisk ljusbehandling.
Eftersom han hade bra ekonomi kunde han hjälpa sina fattigare konstnärsvänner.
När jag sökte på målningar hittade jag hans målningar tryckta på muggar och kläder m.m.
Eftersom han varit död så länge kan man använda hans bilder fritt och då passar vissa på att försöka tjäna pengar på hans verk. Ett slags snyltande vilket nog inte konstnären själv uppskattat.
Han hade nog velat att pengarna gått till fattiga konstnärer.
Det är även poppis bland några nu verksamma konstnärer att låta trycka sina målningar på muggar, kuddar, brickor, glas m.m. (vad nu det har med "design" att göra.)

Konstgrafiken var en gång ett medel att sprida bra konst och även möjliggöra för konstnärer att försörja sig men också här passar de giriga och okunniga på att ta sin del av kakan.
Med hjälp av digital teknik tar man fram och säljer rena reproduktioner till priser som man faktiskt kan köpa ett bra original för på auktionsverken.
Oftast är det dessutom anskrämlig skräpkonst.
Det går att ta fram bra konst med hjälp av pigmentskrivare och digitala verktyg men det kräver kunskap om grafisk konst och bild.
Att bara hantera en storformatssskrivare kan vem som helst lära sig som kan läsa instruktioner.


Originalet av Caillebotte
Det är en stor målning...

"Canvastavla" beskuren och ev.monterad i datorn.

Wallpaper


Tröja

Mugg

Tavla

Jacka






torsdag 31 oktober 2019

Gamla målningar II

Här är några fler målningar som är ca 12-20 år gamla.
Från inscannade diabilder så kvaliteten på fotot är inte alltid riktigt bra.

A day at the beach in B&W
2008

Boats in Norway
pastel 1998

The Fire
1999

Sunset
2000

Ruins
2005

måndag 7 oktober 2019

Glömda målningar och teckningar

När jag gick igenom mina hårdiskar hittade jag en hel del bortglömda bilder som jag gjort och som inte finns på hemsidan - sålda eller kasserade.
En del är inscannade från dior och inte så bra i kvalitet.
Från 1990 - 2010
Finns mer...




















tisdag 9 juli 2019

Bonnard på Glyptoteket i Köpenhamn

Skiss till "Kaffe"
Det berättas om Bonnard att han ibland fortsatte måla på sina målningar hemma hos de som ägde hans verk.
Han var nog aldrig riktigt nöjd och det är tydligt att hans måleri är ett processmåleri där ett avslut på det enskilda verket var slumpartat och inte definitivt.
Monets motivsviter som t.ex. av höstackar eller katedraler är av annan mer studerande och seriell gestaltning.
Matisse arbetade inför motivet och tecknade snabbt upp kompositionen för att sedan radera ut och börja om igen tills han tveklöst kunde
gestalta det han ville -

- ungefär som en musiker som lär sig ett stycke för att sedan kunna nå perfektion och spontanitet.

En annan konstnär som R.Diebenkorn arbetade med motivet fram till en förenkling och abstraktion där allt onödigt reducerades.

När jag ser utställningen på Glyptoteket av ett imponerande stort antal av Bonnards verk funderar jag på hur han upplevt sitt måleri i den miljön som de visas.
I ett uselt ljus och och en barliknande miljö ser hans sensibla koloristiska måleri dunkelt och dystert ut.  Jag tror att han tagit fram sitt lilla målarskrin och försökt korrigera.

Att man på den tiden monterade hiskeliga guldramar runt måleri är en sak men i vår tid tillföra en belysning som omöjliggör att uppfatta subtila nyanser är - amatörmässigt.
Min tanke är att det populistiska får företräde.

"Oj, jag har vistas i samma lokal som en äkta Monet"!
Inte att få en upplevelse av det som faktiskt konstnären vill förmedla.
Som om akustiken är oviktig på en konsert.

Går man på en rockkonsert med någon känd artist så kanske det är viktigare att varit där än hört något.

En stark upplevelse jag haft inför ett konstverk var när jag såg Matisse "Interiör med violin" på Statens museum för konst i Köpenhamn på 80-talet.
Då hängde den i en sal med dagsljus ovanfrån men nu har den flyttats till ett rum med spotlights.
Jag upplever den nu som en ganska tråkig målning och det beror nog inte på att jag ändrat uppfattning. Jag tycker fortfarande den är bra när jag ser den på t.ex. nätet.

En god vän till mig - Sölve Olsson (1928-2008) skrev 2004 en bok som hette "Ljus i konstmuseer" utgiven av Arkus - arkitekternas forum för forskning och utveckling.
Där påtalar han just de brister i upplevelsen av måleri som följer av den okunnighet och brister som en del arkitekter och utställningskommissarier visar i presentationen av konstverk.
Han gör en genomgång av ett flertal Europeiska museer och konsthallar och hur de använder ljuset.
Glyptotekets tillbyggnad får ingen bra recension och det är där som Bonnardutställningen är.

Vi hade diskussioner om ateljéljus och vi var inte alltid ense. Jag ansåg att ett bra kontinuerligt ljus oavsett naturligt eller artificiellt är att föredra i en studio för måleri  medan han alltid verkade föredra dagsljuset oavsett kvalitet.
Vi var dock ense om att konstverk skall presenteras i det ljus(belysning) som konstnärens intentioner bäst kom fram. Och att belysning och presentation inte görs efter det subjektiva omdömet hos en utställningscurator eller konsvetare.

Med nu icke levande konstnärer får man fundera över hur deras verk skall presenteras.
Hur presenterades deras verk när de levde och  i vilken miljö gjordes de?
Att komma så nära originalet är varje tryckares mål...
Tyvärr inte när måleri visas på Glyptoteket.

Eftersom den ordinarie samlingen av franskt måleri hänger där Bonnardutställingen är har man flyttat Degas, Corot, Monet m.fl. till den gamla delen av museet.
Där har man ett fantastiskt ljus från taket vilket man upplever i den del som den Danska Guldåldersmåleriet har.
I salen där man placerat Degas, Corot och impressionisterna m.fl. har man täckt över takfönstren och hela rummet är i ett töcken med spotlights som ger skarpa skuggor av guldramarna  i överkant av målningarna.
Många av verken är glasade och uv-glaset ger blågröna reflexer från spotlightens som omöjliggör att se målningarna utan dessa.
När jag gick fram till en glasad Degaspastell för att undvika reflexer kom en nitisk vakt fram och
sa att jag var för nära.
Du har varit i samma rum som en Degas - nöj dig...

Om man påstår att det är på grund av ljusets påverkan som man mörklägger kan jag för mitt liv inte begripa varför det danska guldåldersmåleriet från 1800-talet hänger i fullt dagsljus?
Är det inte så ljuskänsligt eller bara mindre värt än det franska måleriet?
Bullshit...

Nej, förvara det värdefulla måleriet i kassavalv så kan vi kolla på nätet, för det tål inte att ses som det är tänkt.

Fotografier av Bonnard. Visst, de var pyttesmå kontaktkopior.
Men varför i snedskuren passeapartout och tjock träram???



n
En favorit som var med

Från nätet

Dansk guldålder i ljus från taket
















Fransk måleri med täckta takfönster.