torsdag 7 december 2017

Att lyssna är konsten

När jag målar har jag märkt att jag ofta har svårt att inte tänka på annat än själva målandet.
Det uppkommer tankar och funderingar om saker som inte har med bilden att göra.
För det mesta har jag haft musik i bakgrunden men den senaste tiden har jag lyssnat på radio och då intressanta program från P1.
Det har gjort att jag kunnat arbeta mer med fokus på färg och form utan att börja tänka på annat än att lyssna. När jag skall skriva texter är det självklart omöjligt att lyssna på filosofiska och vetenskapliga diskussioner då fungerar musik bättre.
Det här är egentligen inget nytt för jag minns att jag under 90-talet gillade att lyssna på nyheter och sportextra  när jag målade.
Att det hade ett samband med kreativiteten och koncentrationen tänkte jag nog inte på.

Det är intressant för jag anser att kreativt bildskapande är en både intellektuell som visuell intuitiv process. Den bygger på empiri och fallenhet för de ingående momenten som färgkänsla, formkänsla, känsla för bildspråk etc. Alltså en begåvning som tar sig uttryck i kvaliteter utöver det rent hantverksmässiga och kopierande. (Att kopiera kan i processen vara nödvändigt för att förstå)
Men är det så att det intellektuella analyserandet kommer in när själva målandet tar en paus?
Och det intuitiva under målandet.
I varje fall verkar det som att om jag börjar tänka tankar om annat under målandet så tar det av den intuitiva koncentrationen och man börjar plankstryka.

En programserie i P1 som just nu fångar mitt intresse är "Människan och Maskinen" som sändes i tio avsnitt 2013 och nu kommit i 10 nya avsnitt under 2017.
Det är idéhistorikern Per Johansson och kulturjournalisten Eric Schüldt som samtalar om vetenskap och filosofi med utgångspunkt från idéhistoria.
Det kommer upp mycket intressanta citat och tankar och utan ett tröttsamt hurtfriskt pladder.
Jag har lyssnat på samma avsnitt flera gånger för att repetera och förstå.

För en tid sedan blev intervjuad av fotografen och journalisten Per Lindström för Lukasgillets tidning. Jag sa att när jag lyssnar på musik upplever jag inga bilder från musiken.
Och det vidhåller jag, men när jag läser eller berättar så ser jag fiktiva bilder.
Det finns många som påstår sig se bilder från musik men jag tvivlar faktiskt.
Jag misstänker att det är en missuppfattning som bygger på en pedagogisk konstruktion av att konst och musik hänger ihop på ett visst sätt.
För exempel om jag lyssnar på VaughanWilliams  a Sea symphony så kan jag tänka mig ett hav.
Men det är för att jag vet att det handlar om havet.
Jag lyssnar på Hovhaness valar eller Rautavaaras arktiska fåglar, samma sak.
Det skapar inga bilder självt.
Men om jag läser en skönlitterär bok så ser jag bilder.
När min son var 4-8 år så berättade jag ofta som godnattsaga om Häxan, Trollis, Spöket och Svarte Riddaren. Det var helt improviserat och min egen fantasi som var tråden.
Då såg jag framför mig bilder och därför kunde jag utan uppehåll låta berättelsen pågå.

Jag älskar musik och att skapa musik och hade planer på en musikalisk karriär innan jag bestämde mig för det bildkonstnärliga yrkesvalet.
Men jag tror att det är viktigt att inse skillnaderna och förhållanden mellan musik och bildkonst.


omslaget till Finis nov 2017
Lukasgillet i Lund är över hundra år gammalt. Det är väldigt Lundensiskt och bara manliga medlemmar.
Varje år målar Lukaskonstnärer var sin plansch av aktuella personer eller medlemmar som gjort något viktigt eller
uppseendeväckande. Här är en plansch som jag gjorde av Lars Vilks som byggt en giljotin där jag själv ligger på
schavotten. Per Lindström håller i kameran...









Inga kommentarer: