Bedrägeri och okunnighet

Hästkött i lasagne från Findus, falskt oxkött etc.
För de som äter kött är det är det egentligen inte sämre "kött" men det rör sig om falsk varubeteckning och som utgår från girighet att tjäna så mycket som möjligt på konsumenternas godtrogenhet.
Oxkött låter finare än fläskkött.

I konstvärlden finns samma försök att med hjälp av en falsk varubeteckning höja värdet på ett objekt genom att förse det med en invand varudeklaration.

När det gäller den lukrativa konstgrafiken har det under många år förekommit massor av mer eller mindre omfattande bedrägerier, både synnerligen medvetna och även ren okunnighet.

Främst har litografi fått en oförtjänt hög status och vad som borde betraktas som rena affischer producerade på tryckerier i stora upplagor säljs som limiterade upplagor.
Men litografi känner man till och det är fint.
Sedan att konstnären ofta inte ens kan påverka resultatet är ointressant.
Bara signaturen finns.

Etsning och koppargrafik har också en högstatus oavsett om den rent konstnärliga kvaliten ofta är usel.
Det finns givetvis fantastisk koppargrafik och sällan är upplagorna speciellt stora men många gömmer sig bakom teknikens rykte och charm.

Träsnitt och linoleumsnitt är underskattat som tekniker och min åsikt är att dessa "simpla" tekniker verkligen kan locka fram konstnärlig kreativitet med sitt motstånd och enkelhet.

Som en modern parallell har jag sett konstnärliga framsteg när digital teknik har använts.
Det "ickeromantiska" i att arbeta med ritplattor, ipads och inkjet har vitaliserat mångas konstnärskap.
Det finns ett "motstånd" och möjligheter som kunniga och begåvade konstnärer inser och förstår fördelarna med.

Tyvärr har okunnighet och girighet gjort att alltför mycket "grafik" som är avfotograferade original och reproduktioner fått representera den digitala tekniken.
Det förekommer även att man kallar det litografi och det är falskt och korkat eftersom det sänker värdet på en mycket bra modern teknik.
Egentligen är "giclée" en mycket bättre konstgrafisk teknik än litografi, oavsett om det är stenlito eller offset.
Litografi är väldigt omständlig om konstnären vill ha full kontroll över slutresultatet.
Det är nästan omöjligt och man får acceptera något som ofta inte är helt tillfredställande.

Jag tror att tiden talar både för digitalt teknik liksom för de mer fysiska teknikerna som träsnitt etc.
Precis som oljemåleriet... i original.

Yrkesheder

Igår var jag på styrelsemöte med mina kollegor i ateljéföreningen Addo.
Vi är ca 50 konstnärer som hyr ateljéer i den gamla fabriksbyggnaden som en gång i tiden innehöll räknemaskinstillverkaren Addo.
I början på 90-talet byggdes den om till ateljéhus av kommunen.
Det finns ateljéer från 25m2 till 60m2 storlek + gemensamt projektrum på 200m2.
Till för ett par år sedan erhöll vi subventioner av kommunen men som har tagits bort så nu betalas marknadsmässig hyra.
Kravet för att bli medlem är att vara yrkesverksam konstnär etc.

Under vårt möte kom medlemskriterierna upp till diskussion.
Vi följer sedan subventionstiden KRO:s rekommendationer att man i princip ska ha en dokumenterad verksamhet som yrkeskonstnär.
En styrelsemedlem gjorde ett inlägg om att konstnär är mer ett kall än ett yrke.
Jag har under tidigare diskussioner om detta varit skeptisk till definitionen "kall" och menat att det är viktigt att ta yrket på allvar och att det finns många andra yrken som också är ett liknande "kall".
Där inte främst den ekonomiska vinningen och försörjningen är det primära utan andra aspekter.

Men jag anser att definitivt att man måste kunna försörja sig på sitt yrke och att man för det mesta får för dåligt betalt med tanke på hur mycket tid man lägger ner.
Det händer att man förväntas ställa upp utan ekonomisk ersättning och det är säkert en följd av "kallet".

Jag valde inte konstnärskapet främst för att vara den bästa försörjningen.
Eftersom min far var framgångsrik keramiker, konstnär och designer så var steget ganska naturligt för mig att satsa på ett kreativt yrke. Pappa satte ofta konstnärlig kvalitet och yrkeskunnande i fokus.
Det medförde att jag fick en grundläggande etik om hur viktig yrkesheder är.

Man kan tyckas som en "ickesmart" när man inte vill göra avkall på sin yrkesheder.
Och inte istället satsa på att tjäna så mycket pengar som möjligt på de möjligheter som uppkommer oavsett kvalitet och etik.

Det är egentligen ingen motsättning med att leva ekonomiskt gott  och samtidigt göra en konstnärlig karriär som bygger på hög konstnärlig kvalitet och moral.
Det gäller att hitta rätt kanaler så man inte hamnar på fel ställe.

Forts följer....

Ung och odödlig

Den aktuella debatten om centerns idéprogram är intressant.
När jag fick höra bl.a. förslaget om fri invandring reagerade jag och undrade hur har dom tänkt sig att hantera detta. Skall vi slåss om tillgångarna och den starke överlever? Likt vilda västern?
Svenskarna vill inte ha vissa jobb och därför måste vi ta in arbetskraft för detta nämndes också.
Jag fick en aning av gammalt sydstatstänkande - slavarbete.
När man sedan också pratar om att minska statens inflytande och öka regionernas självbestämmande börjar det osa bränt...
Den här soppan kan jag misstänka har att göra med ungdomens tro på sin egen odödlighet och övertro på sin egna slutsatser.
Det är naturligt att man som ung har drömmar och visioner som man senare i livet måste revidera.
Jag har själv upplevt det och funderat på hur jag egentligen tänkte.

Här är en konflikt i ett önskat progressivt samhälle att äldre uppfattas som bakåtsträvare och konservativa samtidigt som unga kan komma med orealistiska tankar och idéer.
Det är givetvis viktigt att  åsikter och erfarenheter respekteras och debatteras.
En bra idé existerar inte utan en vision, alltså hur kommer detta att fungera?
Att bara konstruera idéer utan att analysera och sätta in dem i sitt sammanhang är kvasi.

En del av centerns "nya" idéer om frihet känner man igen från hippiekulturen bara att nu är det en tuffare marknadsekonomi man låter gälla.

Vad jag förstår kommer centerledaren från en politikerfamilj, hade höga betyg i skolan, och har gjort en raketkarriär. Hon uppfattar nog sig själv som odödlig och med sin relativa ungdom inser hon kanske inte motsatsen. Men det är inte hennes fel att hon blev partiledare.

Men vilka mediaclowner hon har runt omkring sig...

Printer

Idag fick jag igång min nya skrivare med hjälp av kollegan Anders Jönsson.
En likadan som jag är van vid.
Skriver ut från min Mac och det är lite annorlunda än från PC (som jag gjort hittills)
Kanske lite bättre faktiskt.

Intressant med möjligheterna som finns att arbeta med bilder på Ipad och Iphone.
De senaste apparna t.ex Artstudio har betydligt högre upplösning än tidigare och medger utskrifter i A2 format.
Utvecklingen går framåt och min Iphone5 är riktigt snabb när man jobbar med den.
En funktion som är spännande är också panoramafuktionen.
Allt kan bli bra i händerna på någon som ser möjligheterna och inte bara nyheten...

Dagarna blir längre men tiden går

Matisse tillfrågades en gång om han ångrade något i sitt liv och då svarade han "att jag inte tecknat mer". (källa osäker)
Visst skulle jag också vilja teckna och åter teckna samt måla och åter måla...,
Och allting annat jag inte hinner med.
Men ibland tänker jag att man kanske måste acceptera och inte gräma mig över alla år som förflutit och all förspilld tid. Livet har gett mig erfarenheter som jag lever med och kan ta hjälp av i mitt fortsatta konstnärskap.

Igår kom jag faktiskt till en insikt.
Familjen begav sig till Kockums isbana för att åka skridskor.
Jag hade inte åkt på minst 25 år.
När jag var i de yngre tonåren tränade jag bandy flera dagar i veckan.
Dessutom åkte vi när jag var barn ofta skridskor ute på sommartorpet och Vänerns isar.
Jag hade förhoppningar om en storstilad insats så att sonen skulle få uppleva vilken skridskoåkare hans pappa är.
Den första kontakten med isen kändes som att jag aldrig hade åkt.
Jag tänkte att detta går åt skogen.
Men efter en halv minut for jag iväg nästan som i fornstora dagar.

Kontentan av detta är att har man en gång lärt sig så finns det där och det krävs bara lite praktik.
Så har man lärt sig teckna och måla så krävs det bara lite uppvärmning.
Men det gäller att våga misslyckas och inte ge upp.
I sport är i för sig fysiken av större betydelse, det finns knappast någon 50-åring i elitfotbollen men i konsten desto fler.

2013 skall jag teckna mycket och träna fysiken.

Sanning

Möjligheterna som finns att uttrycka sig i text genom internet är fantastiska  men tyvärr har det skrivna språket brister och kan omedvetet eller medvetet misstolkas.
En sats kan beroende på sammanhanget, ordföljd eller betoning få helt annan innebörd.
t.ex Är han klok? resp. Han är klok.
I det första fallet tolkar man ofta frågan som ett påstående i motsats till den andra.
Därför lägger man till exempel och tillägg för att försöka undvika missförstånd.
Flera tidningskribenter har gjort det för vana att endast citera de stycken som passar.
Gärna i syfte att misskreditera meningsmotståndare eller skapa eget berättigande.
Det senare är mer och mer vanligt bland skribenter och journalister.
Man skapar motståndare med suspekta åsikter som passar in i den gängse debatten för att visa hur viktig man är. Kanske upplever man konkurrens från de som är mer insatta, utbildade och erfarna?

Jag upplever detta tydligt inom mitt eget område, konst och kultur, men det är säkert så överallt.
Åsa Linderborg från Aftonbladet är ett bra exempel på problemet.

Ny skrivare och provokation

Igår fick jag min nya skrivare, en stor klump som krävde fem mans ( tre män och två kvinnor) ansträngningar för att få in i ateljén.
Jag valde en Epson 9900 eftersom jag är van vid en sådan sedan ett par år och den är robust och driftsäker. Dessutom ger den mycket bra resultat.
Många frågar om hållbarheten på printarna men alla testresultat visar på utmärkta resultat.
Håller bättre än många traditionella metoder. Jag har en del äldre grafik och fotografier som gulnat kraftigt.

Inom konstgrafiken finns det här och var ett motstånd mot bruket av digitala verktyg och hjälpmedel.
När motståndet kommer av rädsla eller okunnighet är det reaktionärt och kontrakreativt.
Konstgrafiker har ofta varit gynnade i att kunna försörja sig på sitt konstnärskap.
Ett verk som kan mångfaldigas kan spridas och delta i utställningar på många platser.
Dessutom har konstgrafik en slags inbyggt gott rykte som fint hantverk oavsett den konstnärliga kvaliteten.

Ovanstående argument kan kanske delvis förklara en viss avoghet till digitalt framställd konstgrafik.
Men den digitala tekniken är en del av vår tid och avstår man från att utnyttja den är man inte med i tiden. En bra konstnär kan klara sig utan den men också använda sig av den och utveckla sitt konstnärskap.

De som hårdast förkastar är ofta de som enbart är grafiker och inte konstnärer...

För en tid sedan presenterade David Hockney konst gjord på Iphone och Ipad, det var imponerande.
Har man testat att teckna på dessa vet man vad svårt det är.
Det finns helt nya möjligheter och har man lärt sig att måla och teckna är det fascinerande på vilket sätt man kan arbeta. Många konstnärer som jag vet jobbar med det är i grunden traditionella och mycket kunniga och har därför gjort riktigt bra verk.
I de senaste versionerna av apparna för Iphone och Ipad har dessa blivit ännu bättre och medger riktigt högupplösta bilder.

Som i all konstgrafik finns ett motstånd och en karaktär i tekniken som bär fram konstnärliga möjligheter om man har kunskapen och känslan.

Provocerande är det för många grafiska fundamentalister som hänvisar till ett regelverk.