måndag 25 juni 2012
onsdag 9 maj 2012
fredag 23 mars 2012
Ulf Stålhane editions
Jag har under flera år använt mig av digital produktionsteknik för originalgrafiska konstverk. Den grafiska tryckmetoden har varit "giclée" som är ett vedertaget begrepp för tryck med arkivbeständig inkjet på konstpapper.
Det finns stora kreativa fördelar med tekniken men många använder den endast slentrianmässigt för reproduktioner vilket har medfört ett oförtjänt dåligt rykte.
Jag har samarbetat med olika konstnärer bl.a. KG Nilson , Ann Makander och Yrjö Edelmann och förutom mina egna tryck producerat ett flertal editioner.
Målet är att göra tryck med högsta kvalitet både tekniskt och konstnärligt och som är att betrakta som självständiga originalgrafiska konstverk med uttnyttjande av teknikens möjligheter.
Gränser för vad som är att betrakta som originalgrafik eller reproduktion följer inga absoluta skrivna regler utan handlar om konstnärlig känsla och omdöme.
Under 2010 skrev jag en artikel i Grafiska sällskapets 100-års jubileumsbok " 100 år av svensk grafik" och höll en föreläsning på Konstakademin om Gicléetekniken.
Jag är främst konstnär och ser här möjligheterna att stimulera och utveckla konstnärliga kvaliteter.
Historiskt har tekniska landvinningar medfört vitalisering av konsten.
Ulf Stålhane editions © skall producera konstgrafik med ovanstående policy i främsta rummet.
samarbetar med:
Drewex AB som tillhandahåller utrustning och logistik.
Anders Jönsson , teknisk support
Camilla Gewing-Stålhane, fotograf
lördag 4 februari 2012
måndag 23 januari 2012
Vägen och målet
Nu har jag varit verksam som konstnär i ca 25 år efter avslutat utbildning och kan blicka tillbaka på den tiden som varit och funderingar kring de erfarenheter jag haft.
Det känns som jag fortfarande lär mig och har massor att lära. Har också känt vilsenhet och osäkerhet inför mitt bildskapande och tillvägagångsätt.
Man letar efter en metod som gör att resultatet blir i nivå med den potential som jag tror jag besitter. Under årens lopp har potentialen höjts men kanske inte alltid resultatet.
Man har provat en massa metoder som jag tror varit rätt men ofta är huvudet så fyllt av konventioner och åsikter som lägger sig som en barriär framför att det delvis ändå blir ett
misslyckande.
Konstnärskapet är numera ett så vitt begrepp att man kan bli frustrerad över alla dess definitioner. Följer man direktiven från den gruppering man vill tillhöra gör man kanske det enklare för sig och kan känna sig säkrare.
Samtidskonstnär, klassiskt, performance, koncept, modernist, postmodernist etc. - en butik av åsikter och värderingar
Frågan är hur man väljer det som bäst gör att man åstadkommer verk i nivå med ens potential?
Ska man testa allt och sedan se vad som kändes roligast, för det borde kanske ändå varit det som man har bäst möjligheter i? Eller?
Det låter simpelt men jag tror att det är en förutsättning att man känner glädje i det man gör för att åstadkomma ovanstående.
Då menar jag inte lustigheter och förströelse utan man kan känna glädje i att skapa tragedier som komedier. (jmfr författare). Mörka bilder som ljusa etc.
Som ett övertydligt exempel skulle man kunna ta sprintern som väljer långdistans för att det är inne eller man får mer stöd från förbundet.
söndag 22 januari 2012
Lukasplansch
I år valde jag att göra ett 2m högt porträttgalleri med ifrågasatta ledare och deras förfäder alla med röda slipsar ( vi har en speciell gilleslips för medlemmar)
Lukasmålarna ställer just nu ut på Galleri Jäger/Jansson i samma stad
Juholt, Papandreo, Kadaffi, CG VXI, GIII, DSK,
Berlusconi, Mussolini & Ceasar
klicka för större bild!
måndag 16 januari 2012
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)