Bröllopsfotograf

Med frugan på fotouppdrag i Malmö museum.

Historia

Jag har åsikten att ett konstverk i princip har samma konstnärliga värde även om information om verket ändras.
Ex. Man tror att det är en Picasso men det visar sig vara en okänd konstnär så behåller verket sina konstnärliga värden men får givetvis en annan dimension.
Om jag sitter i en soffa som är från 1800-talet eller i en nytillverkad som ser identisk ut så är det självfallet så att den "äkta" soffan har ett annat känslomässigt värde. Man känner tiden som förflutit.
En el-gitarr som tillhört Jimi Hendrix betingar ett mycket högt pris men om det framkommer att det är osanning är den inte värd mer än vilken annan el-gitarr som helst. ( om inte fejken gör att gitarren får en viss berömmelse ändå)
Historian och kontexten runt ett verk är inte oväsentlig för upplevelsen av det.
Men det finns en tendens i samtidskonsten att det senare får alltför stor betydelse eller i värsta fall ta över helt.
Lika diskutabelt är materialromantiker som arbetar efter gamla recept eller metoder och gör detta till en kvalitetsnorm.
Hantverket skall göra möjligt att de konstnärliga kvaliteterna kommer fram.
Ett dålig och klantig teknik är inte "konstnärligt" i sig men kan ibland fungera.
Motsatsen - en god teknik är inte heller bra konst om det inte innehåller andra kvaliteter.
Slutsatsen är att bra hantverk har en större potential att i rätt händer åstadkomma mycket mer. I begreppet hantverk ligger kunskaper och omdöme om bildskapande.

IQ

Idag fick jag vernissagekort från Malmö konsthall.
Ett fotografi med ett par förgyllda damskor med häftstift fastsatta i med spetsarna mot foten.
Genialt? Nej
Gymnasialt? Knappast
Lekskolenivå? Nej
Dåligt? Ja
Med reservation för att jag inte sett utställningen och kanske är skorna del i något bättre,
undrar jag vilket omdöme som konsthallschefen har?
Med tanke på tidigare utställningar tycks han vara utan.

Bra verktyg...

En beprövad metod att få igång konstnärlig process utan prestationsångest är att arbeta med "enklare" material eller ämne.
Som yrkesverksam har man höga förväntningar och krav på sig själv om man då väljer ett "simplare" verktyg eller uttryckssätt kan ofta hämningar släppa och resultatet bli väldigt bra.
Det här gäller nog många kreativa yrken som konstnärer, fotografer, författare, musiker, arkitekter, designer m.m.
Visst är det underbart med ett sensibelt och dynamiskt material som oljefärg men samtidigt så frustrerande med möjligheterna som finns med rätt handhavande.
Ännu värre är det nästan med akvarell och dess material och tekniktradition som ligger som ett lock över vattenburken - här gäller det att göra rätt.
Visst - bra penslar, färger och papper är säkert nödvändigt för ett bra resultat på akvarellolympiaden men inte för en bra målning.
Nu är jag sarkastisk och tycker faktiskt att bra material är den bästa hjälp man kan få när allt fungerar.
Det är när den konstnärliga processen och skapandet behöver en injektion av "lek" som material där ens förväntningar inte är så stora gör underverk.

Betydande måleri?

Idag var jag och tittade på Moderna muséet i Malmö det som tidigare var Rooseum och som ännu längre tillbaka var turbinhall.
Jag var lite nyfiken på konstnären Luc Tuymans som jag bara sett flyktigt i böcker.
Tyvärr blev jag nog besviken över vad jag såg.
Väldigt tafatt måleri utan övertygande vilja och den självklarhet som ofta präglar internationellt måleri. Idéerna är det inget fel på men försöken att stå upp mot modernistiska färgrelationer stupar på en fumlig bildbyggnad.
Det känns mera som den återhållna färgen försöker dölja brister istället för att redovisa.
Då blir det bara dammigt.
Kanske borde han struntat i måleri och fotograferat istället?

Förutom fotografierna var John E-Franzéns "Hell angels" kul att se.
Annars tycker jag tidens tand inte varit nådig med en del "ikoner".

Aktualitet

Jag har funderat på om hur fort man tröttnar på t.ex. en målad bild. Likt hur man tröttnar på ett musikstycke(låt) eller en film.
Kanske är det så att upplevelsen av ett bra konstverk skiftar från tid till tid och att den aldrig blir "uttjatad".
Eller som en film t.ex. tappar i spänning och överraskningsmoment.
Å andra sidan har jag faktiskt tittat på vissa filmer säkert 20 gånger...

Konstverk som finns på muséer löper kanske inte samma risk som verk i privat ägo att "slitas ut" eg. "tittas sönder".

När jag återkommer till ett museum ser och upplever jag andra saker än förra gången.
Givetvis.
Och mina nya erfarenheter ger mig möjlighet att se verket igen.

Plansch

Den porträtterade framför min plansch.