Konsten att skapa en spetsad CV som imponerar och övertygar

Att ange imponerande suspekta titlar i sin cv är ett tricks att höja sitt egenvärde.
Nyligen avslöjades en falsk officer som under flera år lyckats få kvalificerade uppdrag utan någon officersexamen.
För ett antal år sedan var det en känd företagsledare som bl.a. inte hade den doktorstitel som han påstod. Det slutade med fängelse.
Kulturprofilen hamnade också i fängelse men innan dess hade han lyckats nästla sig in i kultureliten och fått bl.a. uppdrag som regissör utan kvalifikationer.
De fanns de som varnade för honom men många med makt och inflytande ville inte se och höra.

Det som gör detta möjligt är godtrogenhet och att man inte gärna kontrollerar uppgifterna.
Skulle någon vilket skett ifrågasätta en persons cv och kunskaper så rycker de som förts bakom ljuset ut och försvarar.
Man känner sig själv kränkt av att ens omdöme skulle vara klandervärt.
Personerna som bluffar är också ofta väldigt trevliga och passionerade för sina uppdrag.
För det mesta är det mera snack än verkstad. Man tar sig gärna in i redan fungerande verksamheter och berättar hur bra allt nu skall bli.

Det kan säkert vara så att en person inte medvetet försöker luras, man begriper helt enkelt bättre.
Men resultatet kan bli förödande om inkompetenta som tror sig om för mycket får hållas.

Kalle Anka skojar med företeelsen och som i de äldre historierna ofta har en satirisk udd.
Kalle utger sig för att vara expert på fiskodling och börjar jobba på en fiskfarm men det slutar givetvis illa. Han är inte ute för att luras utan har läst en bok där författaren påstår att alla är "experter".  En slags "alla kan" inställning som ger negativa konsekvenser när det missbrukas.
 I många yrken avslöjas den okunnige ändå rätt snart men tyvärr finns det branscher där de kan ta sig fram utan tillräckliga kunskaper.

Från Donald Duck- klicka för stor bild

Inom fotografi och konst vimlar det av skojare, och inte minst inom själavård och kreativitet.
En vanlig bluff är att hänvisa till utländska meriter och titlar som är svåra att kontrollera.
Man har ställt ut i New York, Neapel och Singapore men "lilla" Sverige har man undvikit tills nu. Sverige är litet men att skaffa sig "meriter" i utlandet är lätt.
S.k. vanitygalleries tar betalt av utställare för att tjäna pengar på konstnärer som vill skryta med att ställt ut i Barcelona eller andra stora städer i utlandet.

Typiskt är att man lärt sig basala faktauttryck och ytliga kunskaper.
Sedan kallar man sig "master" och "expert" utan att ha någon examen eller djupare kunskaper.

De som studerat något en längre tid inser att ju mer man kan desto mer finns det att lära och upptäcka.
Kunskap är också att veta att man inte kan.
Man vet också hur och var man får reda på det.
Det är som inom all forskning där nyfikenhet och insikt samverkar för att söka kunskap.
Man blir aldrig fullärd men kan se det som är dåligt eller oskolat inom sitt yrkesområde.
Precis som en skolad snickare ser att en amatör har spikat och sågat.
Man kan ändå kalla sig "snickare" och barnen tycker säkert att växthuset blev jättefint.

En annat märkligt sätt att höja sin CV är att påpeka att man sökt tjänster eller medlemskap.
Att söka tjänst som intendent eller konsthallschef låter som man är kvalificerad även om man inte har någon som helst kompetens.
Man skryter med att vara med i en fackorganisation som låter fint men där alla kan få medlemskap.
Man ljuger egentligen inte men följden blir att man lurar andra att tro att personen är kvalificerad för något som imponerar.
Det här handlar återigen om en slags fräckhet där man utnyttjar andra människors omdöme och ödmjukhet. Man tror inte att någon kan dra till med såna bluffar.

Men till slut så spricker ballongen när den blir tillräckligt uppblåst av falsarier och tomt skryt men det kan ta en tid.