Samtidskonst och vulgärkonst

Hötorgskonst har funnits ända sedan konst på vägg blev något som inte bara den översta samhällsklassen hade tillgång till. Den har ofta kännetecknats av att det är insmickrande romantiska motiv och mekaniskt utfört. Det har varit gråtande barn, väderkvarnar och fiskargubbar som har prytt väggar i många hem. Det är inte alltid helt oskickligt gjort men samma motiv har gjorts i tusental och det verkar som att många har känts sig trygga med att ha en likadan bild som grannen på väggen.
Nu har det dykt upp en annan typ av bilder som syns överallt, det är stirrande ögon och ansikten och ett amatörmässigt måleri. Hur kommer det sig att ett så oskickligt och oestetiskt måleri blir så populärt? 

Om man tänker på Trumps överraskande seger i det amerikanska presidentvalet ses det som ett tecken på hur många väljare känner sig besvikna på den politiska eliten.
Man känner sig hemma med ett enkelt budskap och lösningar. America first, make America great again. Trump har vad jag vet gjort sig en förmögenhet främst på casinon och fastigheter.
Inte något som har gjort det bättre för mänskligheten i första hand.
Han har tjänat pengar alltså kan han vara någon att beundra.
Men han hade också mycket pengar redan från början.
Trump är mångmiljonär och kommer knappast  från medel och arbetarklass så det måste vara något annat man identifierar sig med och litar på. Kanske har  realityserier där vanliga människor får uppmärksamhet och blir stjärnor i tv gjort att många drömmer om rikedom och att bli kändis.
Man blir känd inte för att man är duktig utan medialt intressant och gärna med ett opolerat sätt som skapar säljande rubriker.

Inom konstlivet kan man se något liknande att ett vulgärt måleri tilltalas av en publik som uppenbarligen inte är insatt i konst men har relativt gott om pengar  för att köpa.
Mycket av samtidskonsten som visas på konsthallar och institutioner kan kännas främmande och intellektuellt elitistiskt. Det paradoxala är just att ett måleri som är så ostrukturerat banalt dåligt och med ett okunnigt färg och formspråk blir motsatsen. Långt ifrån det skickliga nordiska måleriet med t.ex. Zorn och Liljefors som man tycker borde tilltala en allmänhet som är tveksam inför modernistiska och postmodernistiska experiment.
Det här vulgära måleriet ligger närmare försök att efterlikna tysk expressionism och Picasso.
Så det är inte "modernt".

Bruno Liljefors och Anders Zorn

På slutet av 1970-talet och under det tidiga 80-talet fanns det en riktning inom det etablerade måleriet som ibland kallades "heftiges malerei" och "bad painting".
Konstnärer som Markus Lupertz, Rainer Fetting och George Baselitz gjorde spännande
neoexpressiva verk i  monumentala format.
Det var ett ohämmat våldsamt  måleri där uttrycket nästan var en motsvarighet till Punk-rocken.
Kanske kan man se det som en reaktion mot den perfektionistiska minimalismen och fotorrealismen som fanns på 70-talet.
Det var ändå ganska etablerade konstnärer som länge hade målat i en expressiv anda men nu blev uppmärksammade. Baselitz t.ex. var född 1938 och var alltså i 40-årsåldern när han fick sitt internationella genombrott.

Markus Lupertz

George Baselitz
Målningen är medvetet uppochner.

En hel del av den etablerade samtidskonsten bygger på att man sätter sig in i de koder och texter som den bygger på. Det kräver att man läser på för att kunna känna delaktighet. Det blir tyvärr en sluten värld av kontexter som man måste känna till för att konsten skall vara begriplig.
Ibland kan den också ta sig rent groteska och banala uttryck i sin strävan att vara konceptuellt originell och ifrågasättande om konstbegreppet.  Detta gynnar givetvis populistisk konst.

Den populistiska vulgokonsten som främst representeras av ett antal kändisar som börjat måla är ett osjälvständigt härmande av ett måleri som en gång i tiden var avantgarde och intressant.
Det liknar konst och görs av någon man identifierar sig med.
Deras måleri får uppmärksamhet och de tjänar mer pengar. Man gör reproduktioner med hjälp av modern inkjetteknik och tar hutlöst betalt. Och bilderna syns överallt på kuddar, brickor, vinflaskor och muggar.

Detta är ett fenomen som inträffar med jämna mellanrum,  något som är folkligt och töntigt blir inne. Jag tänker t.ex. på  50 och 60 talets "Snoddas" "Jokmokks-Jocke" och "Rosen".
Det var "snälla" och "goda" amatörer som många gillade.
Nu är det lite mer "bad girl" "bad boy" och sexappeal som gäller.
Man skriver in lite "fuck" någonstans i målningen så blir det inte så snällt.


Kritiserar man konsten så blir många kränkta, man sårar deras känslor och deras omdöme.
Problemet är inte att även amatörkonstnärer kan få ta plats och behövs, det handlar om uppsåtet.
Här är det girighet, ignorans och pengar som gäller.

Tyvärr kommer det nog inom konst och musik alltid vara en konflikt mellan kunskap och okunnighet.
Men det betyder inte att bra musik och bra konst kan tilltala även en stor publik.
Bara för att det är tillgängligt och populärt betyder inte att det är dåligt. Många kända verk ur konsthistorien och samtiden som tilltalar många är bra och betydelsefulla.

Picasso, kvinnohuvud.
 Säkerhet i formspråket,  medveten kolorit.
Och insikt om hur en näsa, mun, ögon kan beskrivas.
Kräver många års studerande.

Vulgomåleri
Ett okänsligt taffligt formspråk.
En  onyanserad kolorit med färger utan inbördes relationer.
Ser ut som om när man drar på färgmättnad för fullt i PS.
Ingen insikt om hur näsa, mun och ögon kan beskrivas.
Outhärdligt.

Men utbildning och kunskap är viktig för att hålla bedrägeri och förfall borta.
I grundskolan har jag sett att elever på bildämnet ofta skall skapa i en viss konstnärs stil.
Man ska t.ex. måla modern abstrakt  konst eller impressionistiskt.
Jag tror att det här sättet är dåligt för inlärning och förståelse för bild och kreativitet.
Härma utan att förstå och det blir ett slags tidsfördriv.
Man lär sig inte räkna och skriva genom att kopiera uträkningar eller texter som man inte förstår.

Visa gärna hur konstnärer arbetar men lär ut de allmänna grunder som bild och perception bygger på.
Se bild som ett ämne som handlar om kommunikation och bygger till stor del på naturvetenskap och filosofi. Integrera bildämnet med matematik och teknik.
Förmågan att se i bilder och göra konstruktioner underlättar inlärning i andra ämnen.
Alla kommer inte att välja ett estetiskt yrke men har nytta av att förstå och kunna kommunicera med bild. Det finns så mycket bra pedagogiska övningar som alla klarar av att göra och tycker är spännande.

Det ytliga och dåliga blir normen för konst och vi kommer in i dekadans där kunnighet, ambition och begåvning inte betyder något.
Studieförbund, media och public service har en viktig uppgift att inte förfalla till populism.

Matisse
Odalisk i purpur 1937

Vulgomåleri
2017 säljs genom Expressen....