Psychopats in the art world, not the artists.

Att konstnärer och andra kreativa människor drabbas av tidvis psykisk ohälsa är mer regel än undantag. De flesta som har sitt konstnärskap som en del av sin existens och som självkritiskt anstränger sig inför ett ofta okunnigt samhälle drabbas givetvis av hopplöshet och uppgivenhet.
Det som ger tillfredställelse är stunder med framsteg, insikter och kreativt "flow".
Om man nu klarar av att man gjort fel eller varit okunnig.
Att inse att man varit en idiot kan slå omkull många men inte den skapande som hamnar i ett euforiskt lyckorus av insikt.
För icke reflekterande människor måste detta tyda på svaghet och bekräftar deras fördomar om konstnärer som konstiga och avvikande.
Bland mina mer begåvade kollegor kan man höra hur de självkritiskt kan förakta vissa av sina verk som stolpskott och misslyckade projekt.
Givetvis ingår dessa misslyckanden i den konstnärliga processen men kan mötas av förakt och hånfullhet från okunniga.
De ser konstnären som en producent av "konst" som skall sälja och då är det oviktigt hur ärlig konstnären är.
Som yrkesman vill man göra så bra man kan och det är sällan seriös och bra konst som säljer bäst, märkligt nog med tanke på hur fantastisk bra konst man kan relatera till på museer och samlingar.
Det finns ett antal konstnärer vars konst gjort under påverkan av psykisk ohälsa har fått uppmärksamhet som t.ex. Josephson, Hill, Munch och vanGogh.

Ernst Josephson.
I teckningen till vänster gjord under psykisk
ohälsa ser man den klassiska skolningen.

Finns det psykopater inom konsten?
Det sägs att 3-4% av mänskligheten är psykopater, alltså saknar etik och är manipulativa för att
få saker som de vill. En psykopat vet att något är förbjudet men förstår inte varför.
Man njuter av att luras och bedra för då har lyckats.
Jag vill nog säga utifrån min erfarenhet att det inte finns så många psykopater bland konstnärer.
Framförallt inte bland de som genomgått en högre konstnärlig utbildning.
Det tar för lång tid och kostar för mycket och ger inte tillräcklig avkastning.
Men bland de som vill tjäna pengar på konst eller få makt inom konstmarknaden så finns det många.
Och då gäller det allt från gallerister, affärsmän, handlare och andra som saknar kunskap och framförallt etik. Konsten är så förknippad med känslor, associationer, förmåga och insikt att det är ett smörgåsbord för en manipulativ psykopat.

Digital teknik har gjort det lukrativt att bedra och sälja konst som i grunden är oärlig och falsk.
Exempel: Man skapar ett konstverk som liknar annan etablerad konst - gärna popkonst -  med hjälp av simpla digitala verktyg och fotografier. Sedan hittar man på ett "namn" och en historia om konstnären.
Många kunder kollar inte upp om det finns någon konstnär med detta namnet.
Man skriver ut bilden i en storformatskrivare eller trycker på ett vanligt tryckeri.
Sedan säljs verket dyrt till den intet ont anade köpare som en litografi, giclée eller screentryck gjort av en etablerad konstnär.
Detta är moraliskt nästan värre än att sälja en begagnad bil med dolda fel.
Bilhandlare vet man att de luras.
Men här utnyttjar man godtrogenhet och andra konstnärers rykte.
Och dessa påhittade fakeverk och konstnärer finns på etablerade auktionsfirmor och gallerier.

Mark Twain: "Det är lättare att lura folk än att få dem att inse att de är lurade"

"Vi får inte vara för bra för då skrämmer vi bort kunder"
Detta är också ett sätt att locka till sig lättlurade och lämpliga offer.
För att luras får det ju absolut inte vara bra och man vill ju inte anstränga sig för det som man tycker är onödigt. Ju okunnigare kunder desto bättre och man tjänar ju pengar...