lördag 27 maj 2023

Goethe

  "Inget är så förskräckligt och förödande som en handlingskraftig okunnighet" - Goethe

Johann Wolfgang von Goethe var en tysk författare, diktare och naturvetenskapsman. 
Från honom kommer många insiktsfulla citat som är tidlösa och giltiga. 
Bl.a. det ovan citerade.
Man måste acceptera att det finns dumhet men när denna blir ett sätt att nå framgång så är det destruktivt och som Goethe säger - förödande.
I en tid med klimatvarningar, krig mellan människor, pandemier etc. så frodas just dumheten och det självfixerade.
Internet har medfört att alla kan publicera både idiotier och sanningar.
Goethes många citat är så intelligenta och tidlösa att de bör just-  citeras.

"Vi kan inte få tillbaka det förflutna genom att längta efter det. Det finns endast ett evigt nu som bygger och skapar något nytt och bättre baserat på det förflutna"

"Talanger närs i ensamhet. Ens karaktär formas bland världens stormiga vågor."

"Om du behandlar en individ som han är så kommer han att fortsätta vara som han är. 
Men om du behandlar honom som om han vore det han borde vara, kommer han att bli det som han borde och kan vara"


Nedan har Warhol använt sig av porträttet och gjort en serigrafi "Goethe".
Det är kanske diskutabelt som ett helt självständigt konstverk men visst, en hyllning i alla fall. Att "låna" har många konstnärer gjort i alla tider. 
Warhol hade givetvis ingen möjlighet att träffa Goethe och porträttera honom och därför tog han ett gammalt porträtt som en "kommentar" .
Förr kopierade man "de gamla mästarna" och många konstnärer har gjort "parafraser".
Men i samtidskonsten där ändå "Warhol" måste inräknas så sätter man in andras verk i ett annan egen kontext s.k. appropriering. 
Man tar egentligen tillflykt  bakom en auktoritet som Goethe. Både intellektuellt som bildmässigt. 

















Johann Wolfgang von Goethe [gøːtə], född 28 augusti 1749 i Frankfurt am Main, Tyskland, död 22 mars 1832 i Weimar, var en tysk författare, diktare och naturforskare. 


lördag 13 maj 2023

Det eviga som motiv

 Landskapet och naturen finns alltid närvarande som en påminnelse hur liten människan är i förhållande till alltet. Tänker man på hur stort universum är så är människan väldigt liten och en mikrob i jämförelse.
Att som bildkonstnär beskriva denna sanning är en tidlös utmaning och oavsett vad samtidskonstens regler säger så är det just tidlöst. Det kan skapas nya verktyg med tekniska innovationer som foto och digitala verktyg men vårt seende och perception är från historiskt tid och fram till nutid inte egentligen annorlunda. Man kan tolka bilder utifrån tiden eller gällande normer men det direkt beskrivande är alltid det mest verkningsfulla och tidlösa.
Min far sa att det är tiden som är den bästa kritikern.
Att måla landskap är precis som stilleben eller porträtt en utmaning eftersom man ställer sig i en lång tradition och jämförs med tidigare mästare.
Den här utmaningen gör att jag fortsätter måla.

Carl Fredrik Hill var en svensk landskapsmålare som ville bli en svensk Corot.
Han drabbades av psykisk ohälsa och han utförde skisser som var påverkade av sjukdomen.
Att man sedan finner dessa av psykisk sjukdom och avsteg från hans konstnärliga mål som ett 
konstnärligt uttryck är förnedrande för en konstnär. (som har utfört riktigt bra verk)
När jag köpte en bok om Hills sjukdomskonst och gav till min far som julklapp så reagerade han negativt.
Han hade upplevt Sigrid Hjertén som han sa var en superb målare men när hon drabbades av psykoser usel.

Att vara bildkonstnär är precis som författare, kompositörer, filmare etc ett uppdrag som kräver insikt och det har man inte under psykisk sjukdom.

Därför kan jag bara se med avståndstagande och undran när man bygger ett konstnärligt uttryck på en annan konstnärs psykiska ohälsa. 

Men i samtidens sökande efter aparta uttryck så blir det usla till kvalitet.


Corot 




CF Hill


Whistler




Monet

Ed Ruscha




Valenciennes





Marquet

Claude



Turner




Sargent




måndag 24 april 2023

Reproduktion av konstverk och konstgrafik med digitala verktyg

 Jag har arbetat med digital teknik och reproduktion i nästan 25 år. Under den tiden har den digital tekniken utvecklats, framförallt har de digitala kamerorna blivit enormt mycket bättre.
Från början använde jag mig av två st Profoto blixtaggregat och en mellanformatskamera med filmformatet 6x7cm som sedan scannades.
Resultatet blev inte alls av den extremt höga kvalitet som det blir om man nu använder en professionell digitalkamera och är duktig på att sätta belysning rätt.
Sedan följer alltid en del små justeringar på bildskärmen innan man gör en utskrift.
Bildskärmarna har också blivit mycket bättre och man behöver inte göra en massa provtryck.
Givetvis kan inte en bildskärm visa exakt hur trycket kommer att se ut eftersom det är två olika system för färgåtergivning - additativ resp. subtraktiv. 
Färgerna på en bildskärm RGB blir vitt och tryck CMYK svart.

Jag har även scannat vissa verk men här är en fundamental skillnad mellan att fotografera av en målning som hänger korrekt belyst. Scannern rör sig på mycket nära håll över bildytan och läser av detta.
Resultatet korresponderar oftast dåligt med hur man upplever målningen som alltid ses från ett avstånd.
Och det är också så som konstnären vill att det skall ses.

Ett dagsljus från ovan är givetvis det ultimata för upplevelsen av måleri som fanns på de gamla museerna och konsthallarna ( och de bästa ateljéerna) Nu kan man inte alltid få tillgång till detta och då är ett artificiellt ljus en kompromiss. Lysrör är nog det sämsta och även alltför direkt riktade spotlights.

I somras anordnade jag en utställning i små rum och då satte jag upp spotar med ledljus 4000K.
Eftersom det var i närhet till ljuset utomhus (mitt torp på landet) så kunde man jämföra och det var faktiskt inte så stor skillnad på upplevelsen av konstverken - inne eller ute. 
Så som en kompromiss är de moderna ledljusen inte så fel. 

Ljus består av fotoner och alla fotografer vet att man med hjälp av bouncers och paraplyer "slår sönder " dessa för att belysningen skall bli bra vid återgivning av objekt.
Man kan också tänka på de gamla förstoringsapparaterna där lampan satt högt upp i en pelare.
Den allra bästa filmscannern "Imacon" har just en sådan "pelare".
Sedan blir ändå resultatet i en flatbäddskanner med s.k. dialock relativt bra kanske är det på grund av att filmytan är så liten ofta 24x36mm.
Vissa professionella fladbäddskanners verkar ha ett något högre dialock som kanske blir en kompromiss.

Jag har testat att scanna små akvareller och gouacher på mycket slätt papper upp till A4 och resultatet har ofta blivit bra.
Men om papperet har en grain så blir den alltid alltför markerad ungefär som man sätter ett släpljus på en ojämn yta. 
Och olja på duk blir katastrofalt dåligt.

Men som vissa okunniga tror att det inte krävs justeringar innan man gör en slutlig utskrift är omöjligt.
Med erfarenhet av sina verktyg vet man efter att sett bilden på skärmen hur resultatet blir och efter ett litet provtryck ser man vilka nyanser som måste korrigeras.
Visst kan vem som helst trycka på print och få till en hyfsad utskrift med hjälp av tekniken.
Men för att till fullo ta tillvara den digitala reproduktiontekniken så måste man ha konstnärlig kunnande och känsla för färg och nyanser. 
Det tar tid att lära sig och kräver dessutom talang.

Kunnande kostar men i längden kostar okunskap mycket mer.
Det kan vara svårt för okunniga att inse vad kunnande är vilket jag ofta och nyligen upplevt.

Om man skapar grafiska konstverk med hjälp av digital teknik som t.ex. konstprofessor KG Nilson så skapas verket på bildskärmen för att sedan tryckas. 
Och här måste man också veta hur resultatet ska överensstämma med det tänkta.
Tekniken har en stor fördel genom att man kan göra provtryck som man sedan kan justera.
Detta är mycket svårare med serigrafi och litografi där varje färg trycks separat.


Ett grafisk konstverk som detta av KG Nilson består av minst 10 olika färger.
Bilden är gjord i datorn med utgångspunkt från en skiss.
När jag och KG tar fram ett grafiskt blad så sitter vi tillsammans hela vägen
och skapar verket utifrån hans skiss.







fredag 20 januari 2023

Om teckning och bildskapande II

När jag gick i grundskolan var "teckning" ett skolämne sedan har namnet bytts ut och numera kallas det för "bild". Vilket kan vara adekvat eftersom när jag gick på högstadiet så ingick foto och film t.ex.
Men det finns ändå en relevans i att ge just begreppet "teckning" en giltighet som ett ämne.
Teckning är som jag tidigare redogjort för grunden för bild.
Design, arkitektur, måleri, fotografi, film - allt bygger på "teckning".
Teckning som ett sätt att återge och förklara utan att använda bokstäver.
Det är inte slags notskrift där ett tecken står för en överenskommen betydelse.

Risken i att byta namn på ett ämne för att passa in i tiden kan tyckas försumligt.
Jag hade gymnastik i skolan men nu har man idrott...

När jag gick på högstadiet gynnades ofta flickor av att de ofta var "noggranna" dvs långsammare i sitt bildskapande.
De "slarvade" inte och var försiktiga i sitt tecknande utan att vara nyfikna på att få se resultat.
Jag tror det beror på ett slags krav och inte på vilket kön man tillhör för många av mina senare studiekamrater och kvinnliga kollegor var och är definitivt inga pedanter.

Mellan 2018 och 2020 var jag tillfälligt bildlärare på högstadiet i Malmö.
Där fanns på skolan även den kulturella konflikten eftersom 99% av eleverna hade icke europeiskt bakgrund. Men entusiasm och talang för bild hos många av eleverna.
Tvinga bara inte in dem i ett fack och uttryck som ska vara "korrekt".
"Du är från Palestina och därför skall du göra bilder som beskriver din utsatta sociala situation" etc.
Det var så fint när vi hade Luciafirande och Lucia hade slöja och pepparkaksgubbarna var färgade.
"Titta Ulf, är det inte samma färg på pepparkakströjan som min hud. Vilken NCS har jag?"

När jag gick min förberedande konstutbildning i Göteborg så hade jag konstgrafik på fredagar.
Första lektionen fick vi i uppgift att klippa i svart papper och göra ett slags collage.
Jag och en del andra elever gjorde ett antal exempel och provade.
När lektionen var slut förklarade läraren att den som gjort flera exempel inte var lämpad för grafik eftersom man ska arbeta långsamt och metodiskt.
Jag tyckte redan då att det var absurt och inskränkt och att det inte hade något med konstnärlig kvalitet att göra. Och med tiden har jag kommit fram till samma slutsats.


Tyvärr har samtidens sökande efter korrekta uttryck medfört att en slags petighet och pedanteri fått uppmärksamhet och giltighet.

Det bygger på ett banalt materialistiskt synsätt. 
Petigheten visar på att det tagit lång tid.
Att man lagt ner möda på att bli säker och uppnå ett precist uttryck i bildspråket verkar då ointressant för att beskriva konstnärlig kvalitet.
En skicklig hantverkare gör ett jobb snabbare än en oskicklig. Skall han då inte få erkännande för detta?
Om man ser det krasst - så visst hinner den skicklige med mer och borde kunna tjäna mer.
Men om man utgår från tiden alltså timlönen så får den oskicklige mer för samma utfört arbete.
Han får betalt för 4 timmar och den skicklige för 1 timma.
Och i förlängningen blir det absurt att t.ex en musiker skulle få betalt för hur lång hans konsert blev etc.
Men i bildkonstens värld där en målning av den mer erkände konstnären betingar ett högre värde än den mindre kände, så blir det absurt att i samtidskonsten man värderar pedantisk tidsödande konstverk som ha ett stort värde.

Och med appropiatörkonsten, kändiskonsten och AI konsten så blir konstnärlig kvalitet och talang en liten parentes. Konst som liknar eller ser ut som konst får företräde.   

Nåväl, för att vara "reaktionär" och lätt sentimental kanske inför vad som har gjorts i dåtiden men inte så hemskt länge sedan så följer några verk av Gustave Caillebotte, en riktigt bra målare och konstnär som visst har fått uppmärksamhet men kanske inte riktigt som andra i hans samtid.

 (född 19 augusti 1848 i Paris, Frankrike, död 21 februari 1894 i Gennevilliers, var en fransk målare inom impressionismen. Caillebotte ingick i den impressionistiska kretsen och ställde ut på flera av deras gemensamma utställningar.)
























måndag 2 januari 2023

Om teckning och bildskapande I

Om man ser på den klassiska konsten fram till modern tid så bygger bildskapande på att man utgår från teckning. 

Teckning är att kunna översätta det man vet och ser till en bild.
En teckning är inte som en svartvit målning eller en petig blyerts.
Illustratörer, designer, arkitekter, konstnärer, skulptörer måste kunna teckna vilket betyder att man inte ägnar sig åt maniskt prydligt broderi eller kalkerad kopiering av t.ex. ett fotografi.
Teckning är form, rytm, rörelse, volym etc.  den bygger på insikt och träning.
En teckning kan vara vacker men också brutal. 
Ett fotografi är inte en teckning men kräver kunskap om teckning för att vara något annat än ett dokumenterande. En duktig fotograf låter kameran registrera det som skall avbildas med känsla och kunskap. 

Samtidskonsten har länge fixerat sig vid de teoretiska, språkliga och konceptuella uttrycken i konsten vilket i förlängningen gör att formella bildkvaliteter hamnar utanför.
Och det är rätt givet eftersom känsla för teckning kräver insikt, praktik och talang - inget som går att läsa sig till. 

Populärkonsten appellerar på omedelbara uttryck som starka färger och naivistiska illustrativa grepp. 
Man lånar från popkonst och abstrakt konst.

Som en av mina lärare på konstskolan Forum sa: Det finns hötorgskonst för akademiker också ...

Många tror att om man bara får tid på sig och är "noga" så blir det en perfekt avbildning av vad man har framför sig när man tecknar eller målar.
Man tycker ju att det man ser kan inte vara omöjligt att kopiera.
När jag som lärare påpekade för en elev på målarskolan att han skulle börja med stommen för att måla av en pall så påpekade han att "jag kan inte slarva, förstår du". 
När han gjort pallen med alla ådringar och färgfläckar visade jag att det var omöjligt att sitta på pallen som var skev och benen satt snett så förstod han vad jag menade.
Likadant med att rita ett porträtt, nybörjare börjar med ögonen och inte proportionerna.
På utbildningar i bildkonst lärde man sig en gång hur ett ansikte och människokroppen är uppbyggt anatomiskt bildmässigt och därför sitter det i ryggmärgen. Därför kan man precis som en musiker improvisera och ta ut svängarna korrekt om det behövs. Kunskap ger frihet.
En av mina lärare sa till mig för länge sedan "Teckna inte bara det du ser utan också det du vet".
Vad han avsåg var att man genom att studera verkligheten och känna till vad du ser kan förklara det och därigenom göra en "bild" och inte bara en dålig kopia av den.


En teckning kan vara utförd med massor av linjer som tillsammans bildar volymer, rörelser och riktningar. Den kan beskriva ljus och skugga men även vara skulptural och konstruktivistisk.
En teckning är ofta analyserande inför en målning eller skulptur och kan vara ett ingående studium eller utkast. Man kan teckna för att öva och träna sin förmåga till bildgestaltning.
Att lära sig att se efter och förstå.
Teckning är en abstraktion och inte en kopia av en spegelbild.

Ett fotografi är för det mesta en registrering som kameran gjort med ett valt utsnitt och komponerat av fotografen. Men fotografiet läses som ett foto och tolkas som ett fotografi.
När man utgår från ett fotografi för att teckna eller måla så kan det om man minutiöst följt det se taffligt ut som teckning eller konstverk. 
Det beror på att man tolkar det som en översättning av en bild och inte ett foto.
Ett fotografi måste för det allra mesta transformeras och inte bara exakt kopieras för att bli en "bild" av något och inte bara en "avbild".
Många imponeras av noggrannhet i utförandet men är mindre imponerade av en exakthet i uttrycket.

När man har ett motiv framför sig så kopierar man inte det man ser utan även om man är nära en exakthet i återgivningen så gör en bra konstnär vissa justeringar i tolkningen och kompositionen av motivet.
Man översätter och sammanfattar och det kräver förmåga, erfarenhet och även talang inte en tidsödande noggrannhet. Det tar lång tid att lära sig att gestalta. 
Därför är egentligen petigheten en slags bekväm slapphet och oförmåga till koncentration i gestaltning.
Att man är snabb och effektiv är inte samma som att man är slarvig.
Men i appropiatörer, plagiatörer och pedanters epok i konsten så kommer kanske motsatsen fram.
En riktning förbrukas i och med överdrifter...

Man lär sig teckna genom att studera naturen och mästarna...
(kommer att lägga ut teckningar på bloggen.)

Appropiering är ett sociologiskt begrepp med innebörden att en person tillägnar sig andra individers kunskaper och gör dem till sina egna. 
Plagiatör efterapare
Pedant överdrivet noggrann

Det finns ett "tempo" i all stor konst och då menar jag inte att det behöver vara hetsigt och snabbt utfört men att det inte är oengagerat eller pedantiskt. Att det tagit lång tid är verkligen inte bildens syfte att förmedla. En bok tar relativt långt tid att läsa men en bild handlar om en mer omedelbar kommunikation.

Nedan några teckningar av mästare från konsthistorien.


Rubens
Matisse
Sickert
Paula Rego
Rembrandt


Casorati
Diebenkorn
Scheeler
Chardin
Picasso
Sergel
Giacometti
Donald Judd

Monet























lördag 17 december 2022

Impressionister - 5st kvinnor


 J
ag har aldrig tyckt det varit särskilt intressant eller avgörande vilket kön en betydande konstnär haft. 
Men jag förstår att det ofta varit svårt för kvinnor att få respekt hos en del för sitt yrkesval och den äldre konsthistorien vimlar inte av kvinnliga konstnärer. Skälen kan både vara praktiska och av patriarkaliska strukturer - att man motarbetades som kvinna av etablissemanget inom konst.
Men jag tror också att det mest var en slags rädsla som är en ren fördom och slentrian som bygger på att kvinnan fick sitta med knyppling och broderi samt passa barnen medan mannen gick bakom plogen eller var ute i krig.
Därför tycker jag att det är intressant att visa på några kvinnliga konstnärer som var verksamma för över 100 år sedan att de absolut inte såg något annat mål än att beskriva sin tid och att göra det med samma måleriska verktyg, kvalitet och kraft som sina manliga kollegor.

Jag struntar i vilket kön eller vilken nationalitet en konstnär har,  jag vill bara se bra måleri.
Det finns lika många bra kvinnliga sångare som manliga...

Sedan tycker jag det är härligt att se bilder från deras ateljéer och arbetsplatser. 
Inga "syateljéer"...måleri är "kladdigt"...


Anna Ancher DK 1859-1935






Anna Ancher DK 1859-1935


Mary Cassat U.S.A.  1844-1926



Berthe Morisot Fra 1841-1895

Berthe Morisot Fra 1841-1895


Nedan: Kitty Kielland No 1843-1914








torsdag 15 december 2022

Konstnärlig dynamik - II- Degas

Att göra en tavla betyder i sport att göra ett misstag eller klanta till det.
För mig och många av mina kollegor har "tavla" en dålig klang när det gäller måleri.
Och det har att göra med att en tavelmålare anses slentrianmässigt upprepa sig och producera något som är först och främst är säljbart och inte ingår i en konstnärlig process.
Givetvis måste man upprepa sig för att kunna gå vidare i sin utveckling.
Man kan inte alltid prova nya grepp och komma med helt nya idéer.

Bekvämlighet och rädsla kan också medföra att en konstnär enbart utför ett slags mekanisk broderi som visserligen tagit extremt lång tid att göra men någon sammanfattning eller försök till ett beskrivande finns inte. Om man tar exempel från konsthistoriens mest betydelsefulla bildkonstnärer, skulptörer och målare så har man alltid ett digert skissmaterial och förstudier som visar på ett snabbt iakttagande och förmåga att anteckna rörelse och rytm.  

Bildskapande handlar att ha känsla för inte bara färg och form även rytm och rörelse. 
I samtidskonsten har det uppkommit ett antal konstnärer som bygger sina konstverks värde på att det tagit lång tid att göra själva det synliga verket. Det blir en motsats till vad Zorn uttryckte när han fick frågan om hur han kunde ta så mycket betalt för ett porträtt som kanske tog någon timma att utföra.
"Porträttet bjuder jag på, det är tiden som det tagit att kunna utföra det som jag vill ha betalt för".
En fundamental sanning inom de flesta yrken - det tar tid att lära sig det som går fort och säkert att utföra.
Men i de minutiösa petiga blyertsteckningarna som ofta visas så är det tydligt att själva utförandet tagit lång tid, en materialistisk inställning som att allt går att mäta.
De bästa bildkonstnärerna, arkitekterna, designers etc. har en stor känsla för struktur och förhållanden.
Man ser inte en form eller färg isolerad utan i förhållande till andra. .
Och detta kräver både träning och talang.
Nybörjaren är ofta upptagen av detaljer och i samtidskonsten sökande efter det aparta så blir detta gällande som "nyskapande" att bryta mot det självklara.





Edgar Degas var en konstnär som både var en skicklig tecknare och målare. 
Det finns teckningar, pasteller, monotypier, skulpturer, litografier och oljemålningar. 
Visst är han en representant för sin tid och dess värderingar och motiven är ofta balettdansöser även om han tydligen hoppades att inte bli just ihågkommen för dessa. 
Han var granne med en balettskola så det var praktiskt att välja motiv efter tillgång. 
Degas var mycket intresserad av musik och det finns motiv från konserter och scener i hans bildkonst.
Med musikörat följde säkert en känsla för rytm och rörelse som var essentiell för kompositionen.
Och som en musiker måste en bildkonstnär öva skalor det räcker inte bara med idéer.
Det finns också mycket citat och uttalanden från Degas som tyder på en hög intellektuell verbal förmåga vilket också är något som hans kollegor hade. 
Lika viktigt som att träna sin visuella förmåga är det att inte lämna över det intellektuella och språkliga till konstvetare och andra teoretiker.

Degas är en represententant för ett konstnärskap som inte var rädd att prova olika metoder i sin konstnärliga process. 















Pastell 



Pastell






Monotypi




Målning - detalj