Om man ser på den klassiska konsten fram till modern tid så bygger bildskapande på att man utgår från teckning.
Teckning är att kunna översätta det man vet och ser till en bild.
En teckning är inte som en svartvit målning eller en petig blyerts.
Illustratörer, designer, arkitekter, konstnärer, skulptörer måste kunna teckna vilket betyder att man inte ägnar sig åt maniskt prydligt broderi eller kalkerad kopiering av t.ex. ett fotografi.
Teckning är form, rytm, rörelse, volym etc. den bygger på insikt och träning.
En teckning kan vara vacker men också brutal.
Ett fotografi är inte en teckning men kräver kunskap om teckning för att vara något annat än ett dokumenterande. En duktig fotograf låter kameran registrera det som skall avbildas med känsla och kunskap.
Samtidskonsten har länge fixerat sig vid de teoretiska, språkliga och konceptuella uttrycken i konsten vilket i förlängningen gör att formella bildkvaliteter hamnar utanför.
Och det är rätt givet eftersom känsla för teckning kräver insikt, praktik och talang - inget som går att läsa sig till.
Populärkonsten appellerar på omedelbara uttryck som starka färger och naivistiska illustrativa grepp.
Man lånar från popkonst och abstrakt konst.
Som en av mina lärare på konstskolan Forum sa: Det finns hötorgskonst för akademiker också ...
Många tror att om man bara får tid på sig och är "noga" så blir det en perfekt avbildning av vad man har framför sig när man tecknar eller målar.
Man tycker ju att det man ser kan inte vara omöjligt att kopiera.
När jag som lärare påpekade för en elev på målarskolan att han skulle börja med stommen för att måla av en pall så påpekade han att "jag kan inte slarva, förstår du".
När han gjort pallen med alla ådringar och färgfläckar visade jag att det var omöjligt att sitta på pallen som var skev och benen satt snett så förstod han vad jag menade.
Likadant med att rita ett porträtt, nybörjare börjar med ögonen och inte proportionerna.
På utbildningar i bildkonst lärde man sig en gång hur ett ansikte och människokroppen är uppbyggt anatomiskt bildmässigt och därför sitter det i ryggmärgen. Därför kan man precis som en musiker improvisera och ta ut svängarna korrekt om det behövs. Kunskap ger frihet.
En av mina lärare sa till mig för länge sedan "Teckna inte bara det du ser utan också det du vet".
Vad han avsåg var att man genom att studera verkligheten och känna till vad du ser kan förklara det och därigenom göra en "bild" och inte bara en dålig kopia av den.
En teckning kan vara utförd med massor av linjer som tillsammans bildar volymer, rörelser och riktningar. Den kan beskriva ljus och skugga men även vara skulptural och konstruktivistisk.
En teckning är ofta analyserande inför en målning eller skulptur och kan vara ett ingående studium eller utkast. Man kan teckna för att öva och träna sin förmåga till bildgestaltning.
Att lära sig att se efter och förstå.
Teckning är en abstraktion och inte en kopia av en spegelbild.
Ett fotografi är för det mesta en registrering som kameran gjort med ett valt utsnitt och komponerat av fotografen. Men fotografiet läses som ett foto och tolkas som ett fotografi.
När man utgår från ett fotografi för att teckna eller måla så kan det om man minutiöst följt det se taffligt ut som teckning eller konstverk.
Det beror på att man tolkar det som en översättning av en bild och inte ett foto.
Ett fotografi måste för det allra mesta transformeras och inte bara exakt kopieras för att bli en "bild" av något och inte bara en "avbild".
Många imponeras av noggrannhet i utförandet men är mindre imponerade av en exakthet i uttrycket.
När man har ett motiv framför sig så kopierar man inte det man ser utan även om man är nära en exakthet i återgivningen så gör en bra konstnär vissa justeringar i tolkningen och kompositionen av motivet.
Man översätter och sammanfattar och det kräver förmåga, erfarenhet och även talang inte en tidsödande noggrannhet. Det tar lång tid att lära sig att gestalta.
Därför är egentligen petigheten en slags bekväm slapphet och oförmåga till koncentration i gestaltning.
Att man är snabb och effektiv är inte samma som att man är slarvig.
Men i appropiatörer, plagiatörer och pedanters epok i konsten så kommer kanske motsatsen fram.
En riktning förbrukas i och med överdrifter...
Man lär sig teckna genom att studera naturen och mästarna...
(kommer att lägga ut teckningar på bloggen.)
Appropiering är ett sociologiskt begrepp med innebörden att en person tillägnar sig andra individers kunskaper och gör dem till sina egna.
Plagiatör efterapare
Pedant överdrivet noggrann
Det finns ett "tempo" i all stor konst och då menar jag inte att det behöver vara hetsigt och snabbt utfört men att det inte är oengagerat eller pedantiskt. Att det tagit lång tid är verkligen inte bildens syfte att förmedla. En bok tar relativt långt tid att läsa men en bild handlar om en mer omedelbar kommunikation.
Nedan några teckningar av mästare från konsthistorien.
 |
| Rubens |
 |
| Matisse |
 |
| Sickert |
 |
| Paula Rego |
 |
| Rembrandt |
 |
| Casorati |
 |
| Diebenkorn |
 |
| Scheeler |
 |
| Chardin |
 |
| Picasso |
