 |
| Accused w.i.p. |
 |
| Red w.i.p. |
 |
| Turn w.i.p. |
söndag 16 augusti 2015
onsdag 22 juli 2015
torsdag 16 juli 2015
lördag 11 juli 2015
Om äkthet och direkthet i konst, del II
Titeln till inläggen som jag börjat med kanske inte är helt adekvat men jag fortsätter under denna rubrik.
Idag var jag ute med sonen och fikade på Triangelns köpcentrum i Malmö. På några pelare finns utsmyckningar gjorda av vad jag skulle beteckna som en oskolad expressionist med s.k. glada motiv och leende människor. Uttrycket är ostrukturerat och slarvigt men tyvärr tilltalar det nog många som passerar. Det som gjorde mig glad var att sonen 9 år tyckte det var förfärligt. Men han är ju van att ha s.k. god konst hemma.
Denna balans mellan professionalism och amatörism är viktig, alla ska få tillfälle att utöva konst och musik utan krav på högsta nivå men det är också viktig att visa respekt för det som är professionellt och håller hög nivå.
För respekten inför kvalitet och kunskap skall finnas måste man faktiskt främst visa det som är bra och inte låta ren amatörism bli en norm.
Vi har ett fantastiskt kulturellt arv från konsthistorien, vi har mycket seriösa samtida konstnärer med en medveten och hög kvalitet på deras verksamhet. Det är viktigt att omges och få uppleva kvalitet även man inte helt förstår varför den är bra. Det ligger i samhällets intresse och för att framtiden inte skall tycka att vår tid var en mörk period.
Idag var jag ute med sonen och fikade på Triangelns köpcentrum i Malmö. På några pelare finns utsmyckningar gjorda av vad jag skulle beteckna som en oskolad expressionist med s.k. glada motiv och leende människor. Uttrycket är ostrukturerat och slarvigt men tyvärr tilltalar det nog många som passerar. Det som gjorde mig glad var att sonen 9 år tyckte det var förfärligt. Men han är ju van att ha s.k. god konst hemma.
Denna balans mellan professionalism och amatörism är viktig, alla ska få tillfälle att utöva konst och musik utan krav på högsta nivå men det är också viktig att visa respekt för det som är professionellt och håller hög nivå.
För respekten inför kvalitet och kunskap skall finnas måste man faktiskt främst visa det som är bra och inte låta ren amatörism bli en norm.
Vi har ett fantastiskt kulturellt arv från konsthistorien, vi har mycket seriösa samtida konstnärer med en medveten och hög kvalitet på deras verksamhet. Det är viktigt att omges och få uppleva kvalitet även man inte helt förstår varför den är bra. Det ligger i samhällets intresse och för att framtiden inte skall tycka att vår tid var en mörk period.
 |
| Bridget Riley |
 |
| Le Corbussier |
Nya målningar 150711
 |
| Landing pad 100x75cm oil on canvas |
 |
| Airport 92x65cm oil on canvas |
 |
| Sand 112x80cm oil on canvas |
torsdag 9 juli 2015
Om äkthet och direkthet i konst etc. del I " Abstrakt expressionism"
När jag undervisade i måleri sa jag alltid ju mer förberedd man är och skissar och funderar innan man börjar måla desto bättre blir resultatet.
Sedan har jag själv ibland haft svårt att leva efter den regeln och varit otålig att få börja måla.
Resultatet har blivit att mycket arbete fått göras om och många verk kastats.
Det är klart att när det stämt så blir det spontant och lyckat men vägen blir faktiskt onödigt lång många gånger. Ibland kan jag tycka att slumpen och tillfälligheter gör om det blir bra eller inte.
Och det sliter på nerverna.
Som konstnär har man svårt att hålla koncentrationen uppe hela tiden och när den sviktar förstör man istället. Och det är svårt att backa som i datorn.
I äldre konst och måleri la man ner mycket tid på skissande och förberedelser inför ett verk.
Här utformades innehållet, kompositionen och uttrycket. Många gånger var det också ett beställningsverk och då ville vederbörande få en så klar uppfattning om slutresultatet som möjligt.
Man utförde direktstudier inför motiv för att träna upp seendet och erfarenheten.
Under modernismen och som bra exempel den "abstrakta expressionismen" så arbetade man ofta utan skisser och direkt på duken. Det låg i själva verkens uttryck att det skulle vara ett improviserat språk där handens rörelse och konstnärens fysiska närvaro syntes. Något innehåll, tolkning eller redovisande förekommer sällan och man eftersträvar en ren estetik och slutar när det ser bra ut.
Som i all konst är det bästa mycket bra och medvetet begåvat gjort och det finns flera betydande konstnärer inom genren.
Men av någon anledning är denna konstsyn numera mycket populär och uppskattad bland en stor grupp konstkonsumenter. Den kan vara förförisk och vacker och det kan nog förklara populariteten hos många som vant sig vid att inte se det som "kludd".
Det ser häftigt och snyggt ut på väggen.
Del II följer....
Sedan har jag själv ibland haft svårt att leva efter den regeln och varit otålig att få börja måla.
Resultatet har blivit att mycket arbete fått göras om och många verk kastats.
Det är klart att när det stämt så blir det spontant och lyckat men vägen blir faktiskt onödigt lång många gånger. Ibland kan jag tycka att slumpen och tillfälligheter gör om det blir bra eller inte.
Och det sliter på nerverna.
Som konstnär har man svårt att hålla koncentrationen uppe hela tiden och när den sviktar förstör man istället. Och det är svårt att backa som i datorn.
I äldre konst och måleri la man ner mycket tid på skissande och förberedelser inför ett verk.
Här utformades innehållet, kompositionen och uttrycket. Många gånger var det också ett beställningsverk och då ville vederbörande få en så klar uppfattning om slutresultatet som möjligt.
Man utförde direktstudier inför motiv för att träna upp seendet och erfarenheten.
Under modernismen och som bra exempel den "abstrakta expressionismen" så arbetade man ofta utan skisser och direkt på duken. Det låg i själva verkens uttryck att det skulle vara ett improviserat språk där handens rörelse och konstnärens fysiska närvaro syntes. Något innehåll, tolkning eller redovisande förekommer sällan och man eftersträvar en ren estetik och slutar när det ser bra ut.
Som i all konst är det bästa mycket bra och medvetet begåvat gjort och det finns flera betydande konstnärer inom genren.
Men av någon anledning är denna konstsyn numera mycket populär och uppskattad bland en stor grupp konstkonsumenter. Den kan vara förförisk och vacker och det kan nog förklara populariteten hos många som vant sig vid att inte se det som "kludd".
Det ser häftigt och snyggt ut på väggen.
 |
| Frans Kline |
Del II följer....
torsdag 25 juni 2015
Om fotoutskrifter på papper
I samband med att jag testat ett nytt matt papper både med grafik och svartvita foto kom tanken upp om vad som egentligen är bäst för foto.
På den analoga tiden fanns det helmatt fotopapper men det gav inte den ultimata svärtan som ett blankt papper hade. Det var rätt dassigt och saknade sting och djup. Man slapp blänk och reflexer emellertid.
När man använder inkjetpapper till en pigmentskrivare får man även på t.ex matt fineartpapper mycket bra svärta och kontrast, och skillnaden mellan blankt fotopapper är obetydlig.
Det är klart att ett högvitt blankt fotopapper ger något bättre omfång än ett fineartpapper men det är ju inte alltid nödvändigt för bildkvalitén.
Däremot om man sätter glas framför ett blankt fotopapper blir resultatet att det uppkommer dubbla blänk och reflexer som stör. Det speglar både i papperet samt i glaset och blir svårt att se bilden.
En inramad glasad matt fotoutskrift är mycket fördelaktigare och kan med en passepartout framhäva bilden mycket fint. Blankt fotopapper monterat utan glas på skivmaterial är i många fall däremot väldigt bra. I motsats till fineartpapper som behöver glasets skydd är ytan på fotopapper inte alls så känslig.
Jag har erfarenhet av bl.a. följande printerpapper:
Hahnemühle: Photorag 308, German Etching. Fine art pearl
Canson: Edition Etching, Arches 240, Baryta Photographique, Photo satin/gloss/high gloss
Epson: Premium semigloss, Enhanced matt
Innova: Soft textured natural white 315g, Olmec photo
Tecco: PM 230
På den analoga tiden fanns det helmatt fotopapper men det gav inte den ultimata svärtan som ett blankt papper hade. Det var rätt dassigt och saknade sting och djup. Man slapp blänk och reflexer emellertid.
När man använder inkjetpapper till en pigmentskrivare får man även på t.ex matt fineartpapper mycket bra svärta och kontrast, och skillnaden mellan blankt fotopapper är obetydlig.
Det är klart att ett högvitt blankt fotopapper ger något bättre omfång än ett fineartpapper men det är ju inte alltid nödvändigt för bildkvalitén.
Däremot om man sätter glas framför ett blankt fotopapper blir resultatet att det uppkommer dubbla blänk och reflexer som stör. Det speglar både i papperet samt i glaset och blir svårt att se bilden.
En inramad glasad matt fotoutskrift är mycket fördelaktigare och kan med en passepartout framhäva bilden mycket fint. Blankt fotopapper monterat utan glas på skivmaterial är i många fall däremot väldigt bra. I motsats till fineartpapper som behöver glasets skydd är ytan på fotopapper inte alls så känslig.
Jag har erfarenhet av bl.a. följande printerpapper:
Hahnemühle: Photorag 308, German Etching. Fine art pearl
Canson: Edition Etching, Arches 240, Baryta Photographique, Photo satin/gloss/high gloss
Epson: Premium semigloss, Enhanced matt
Innova: Soft textured natural white 315g, Olmec photo
Tecco: PM 230
 |
Carl-Axel
printat på matt Arches 240g med tydlig grain
printer Epson Stylus PRO 9900
foto: Camilla Gewing-Stålhane
|
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)