Professionalism

Personligen anser jag att en professionell inställning till ett yrke inte endast är att försörja sig på det.
Det handlar om yrkesetik.
Viljan att ta tillvara möjligheter och kritiskt granska de brister som uppkommer.
Att ha respekt för de kunskaper som krävs.
Man inser att ju mer man kan desto mer har man att lära.

Motsatsen är en amatörmässig inställning.
Det som kännetecknar denna är att man inte inser hur lite man kan.
Ofta saknas självkritik och man tror sig om att vara enastående.
Man frågar inte om råd eller lyssnar på andra eftersom det kunde betyda att egot får en törn.

Det finns otaliga exempel på denna inställning och ofta handlar det om ett stort ego och nedvärderande av andras uppfattning och kunskaper.
Det är ofta en "skyddsbubbla" som man är rädd skall spricka eller bara ren enfald.
För att försvara egot är man hånfull och sarkastisk.

Ett exempel som jag fått från min far:
På 70-talet fick samtliga yrkeskonstnärer som arbetade på Rörstrands porslinsfabrik sparken.
Den nye direktören ansåg att de var onödiga och att han själv kunde avgöra vad som var en bra produkt. Rörstrand hade tidigare ett internationellt mycket gott rykte för sin skandinaviska design.
Istället lät han de anställda billigare drejarna designa.
Dessutom hade han själv full kontroll över vad som gjordes och ingen stjärna skulle överglänsa honom själv.
En sann representant för 70-talets tänkande.
Direktören och arbetarna.

Nu är Rörstrand nedlagt.

(Pappa fick inte sparken utan slutade självmant trots övertalningsförsök)

Jag tror att man får kämpa mot enfalden eller också får man söka sig till likasinnade.
Till de som uppskattar professionalism och kunnighet.
Dessutom förstår att denna kunskapen och insikten har tagit tid att erhålla och därför förstår att det kostar.
Kan jag det inte själv så får jag betala någon annan så enkelt är det.
Och då visa uppskattning för en professionell yrkesinställning.

Jag vill absolut inte ringakta amatörer och hobbyutövare.
De är nödvändiga för att få en dynamiskt och bra samhälle.
Det är som jag förklarat ovan inställningen som jag föraktar och skyr.

Nya gouacher - II

Red lines
27x44cm

Bike chasing blue car
16x40cm

Det kända namnets konst

Med jämna mellanrum dyker  kända personers signaturer upp på vissa gallerier.
Gemensamt är att kunden på köpet får en målning som håller en kvalitet som är identisk med alla andra amatörer som försöker göra konst utan kunnighet och talang.
En kändis signatur är viktigare än allt annat för många när omdömet är dåligt och man följer sin flock - och köper skiten dyrt.

Nytt grafiskt blad

"Jump"
giclée 40x26cm upplaga 50st

Midsommar

Midsommarblommor på torpet.

Kvällsljus, Carl-Axel och Camilla på dammbryggan. 

 

På Galleri Banken, glasbyte.
I bakgrunden min "Swedish summernight" grafisk blad.

I Bästekille och besöker Ann Makander & KG Nilson och
deras utställning med bl.a. Baertling och J Albers.

Gouache

Gouachen är som pastellkritor, man får inget gratis.
Den i jämförelse med akvarell inte så transparent men man kan arbeta både tunt och pastost.
Den täcker bra men kan även fungera i lasurer.
Akvarellen får om man bara håller skikten rena gratis ljus eftersom papperet lyser igenom färgen.
I renodlad gouache är det nödvändig att färgerna relationer tillsammans skapar känslan av ljus.
Här är det det omgivande ljuset som träffar ytan och reflekterar till ögat för upplevelse av färg och ljus.

Personligen har jag alltid gillat att arbeta med gouache, framförallt när jag gett mig tid att komma in i materialet.
Nu har jag åter tagit upp gouachen och  arbetat under en tid  parallellt med olja.
Man måste koncentrera sig för att nå resultat, kombinera färger och former på rätt sätt.
Som skiss och träning är det suveränt och som fullödiga konstverk.

Det första konstnärsmaterial som jag kom i kontakt med var designers gouache som pappa bl.a arbetade med som konstnär och designer.
Jag minns att han tog hem tuber till mig som jag fick måla med.

Kanske är det därför som jag tycker om gouachens språk och karaktär.
Den matta ibland vitaktiga färgen som kontrasterar mellan täckande och transparent.

Tyvärr eller det kanske är positivt?
Jag tycker akvarell är övervärderat som material.
Och då menar jag den s.k. moderna akvarelltekniken som har lärts ut i bl.a Sverige.
Där lär man sig ett ganska enkelt handhavande som ger ett "tjusigt" resultat utan att egentligen vara annat än effektsökeri. Materialet har blivit huvudsaken och inte bilden.

Zorn använder täckvitt i sina akvareller  och många betecknas som gouacher.
Men som han behärskar vattenfärg...

Akvarellfärg har en liten annan karaktär än gouache på andra sätt än att vara mer transparent.
Den flyter inte ut lika jämnt och är lite mindre löslig när den torkat.
Det är medför att kombinationer av akvarell och gouache ger en ytterligare dimension åt vattenfärgsmåleri.
Det går även att kombinera med tempera (ägg) och försiktigt blanda med vinyl (flasche).

 Zorn:
En premiär
gouache.

Moviecars

Gouache/watercolor on paper - © Ulf Stålhane 2013