Det finns ju konståkning och konstsim inom sport, där följs regler och poäng sätts, man tävlar alltså och kan bli världsmästare.
Det utlyses "tävlingar" inom konst. Det brukar handla om uppdrag, stipendier och salonger och är väl mer att betrakta som att "sälja" sin "produkt" eller erhålla uppskattning.
Idrottsmän säljer också en produkt och vinner man får man prispengar, så likheter finns ju.
Skillnaden som jag ser det ligger på andra plan - och där finns begreppet "fusk".
När jag arbetade som lärare på konstskola sa jag till eleverna att inte använda just begreppet "fusk", ofta kom det på tal när vi diskuterade bruk av fotografiska förlagor.
Något annat som jag ogillade var att många skrev tiden som en krokiteckning tagit på sina alster. Det blev en slags ursäkt för en summarisk teckning eller "titta vad duktig jag är som hinner så mycket på så kort tid".
Tiden som ett konstverk tagit eller under vilka strapatser det tillkommit är relativt ointressant som information. Däremot kan just situationen i sig göra att verket blir bra.
T.ex. William Turner arbetade oerhört snabbt inför naturen i perioder och gjorde enl. utsago 1500 akvareller på fjorton dagar. Arbetsmetoden i sig gjorde säkert att han åstadkom något fantastiskt men hade det tagit fjorton dagar att måla en av dem med samma resultat hade det varit lika mycket värt.
Den franske konstnären Manet arbetade tydligen långsamt men hans målningar ser ut att gjorts ganska snabbt.
På konstskolan visade jag David Hockneys film om bruket av camera obscura.
Efteråt sa en elev att de gamla mästarna fuskade och att det var ju ingen konst att måla om man använde dylika metoder.
Jag lät därför eleverna använda sig av ett foto som förlaga för att måla efter. Resultatet blev ännu sämre än om de målade inför motivet.
För att lära sig se måste man studera verkligheten och göra direkta observationer. Har man lärt sig det är metoderna och utgångspunkterna oviktiga. Vare sig man skapar efter fotografisk förlaga, direkt inför motiv eller från minnet.
Begreppen avbilda och kopiera har missförståtts och missbrukas.
Jag tycker personligen sällan att måleri som endast strävar efter att återge verkligheten så fotografiskt exakt som möjligt är det främsta. Det är dessutom omöjligt att överföra det man ser exakt och samtidigt åstadkomma en trovärdig bild.
Seendet och perceptionen funger inte så.
I motsats till vissa modernister (som jag mött) tycker jag att måleri som kan beskriva verkligheten trovärdigt är fascinerande och stor konst.
Uppslaget till det här inlägget fick jag igår när jag läste om naturfotografen som fejkat sina foto på djur i naturen. Han hade dessutom påstått att det inte var fejk.
Han har också fått utmärkelsen årets naturfotograf.
Eftersom han är en dokumentärfotograf som lägger all vikt vid att varit på plats vid en händelse är det att betrakta som "fusk" och bedrägeri.
Bruno Liljefors målade uppstoppade rävar med snö i sin ateljé - det skulle vara jäkligt svårt att stå med staffli och måla av en levande räv som inte vill stå still - och dessutom ute mitt i vintern!
Det är slutresultatet som räknas.
Det finns fusk inom måleri och konst men det handlar om bedrägeri - att man påstår något annat än vad det är.
Att inte hålla sig inom regelboken är inte samma sak.
