onsdag 13 april 2022

Tillbaka till verkligheten - back to basic

 Att utgå från fotografiska förlagor och mer eller mindre överföra till måleri eller teckning har varit i bruk ända sedan fotografiet uppfanns och blev vanligt på 1800-talet. 
Jag är av den åsikten att det måste vara slutresultatet som räknas. 
Om man tagit hjälp av ett fotografi för att göra ett konstverk är oviktigt.
Beroende på vilka uttryck som gällt för samtidskonsten har vissa metoder gällt som de "rätta."

Efter den abstrakta expressionismen på 50-60-talet kom fotorealismen med ett måleri som utgick från fotografi. Man målade ofta med en exakthet som låg nära ett foto även om man kunde se att det var målat.  Många av konstnärerna hade en akademisk utbildning och hade studerat inför modell och en sedd verklighet.

Från slutet av 80-talet började man gå ifrån det klassiska studerandet på konsthögskolorna och man började göra "konst". Där det konceptuella och citerandet fick ersätta personlig analys av verkligheten. Även när måleriet fick större plats så var det ofta också som en gest - "Titta jag målar".
Och de följande åren har mycket av den mer realistiska konsten haft en tydlig prägel av "kalkering".
De petiga teckningar och målningar som visas är mer en uppvisning i att göra "duktig" prydlig konst som uppenbarligen tagit lång tid. Det verkar tillfredsställa en simpel materialistisk syn. 


Man har under 100-tals år tagit bruk av optiska hjälpmedel som t.ex. camera obscura.
Men där är som jag ser en stor skillnad på att faktiskt kunna iaktta motivet parallellt med att få det projicerat på papper eller duk.
Ett fotografi är tvådimensionellt i verkligheten har man olika avstånd till motivets delar.
Kameran är enögd. 
Den direkta upplevelsen inför verkligheten är en utmaning att tolka och beskriva.

Det finns också en aspekt med att man direkt inför ett landskap t.ex. måste ha en viss snabbhet i iakttagelse och teknik för att hinna fånga helheten.
Det är också nödvändigt att vara koncentrerad och anstränga gestaltningsförmågan.
Om man ser på de "gamla mästarnas" teckningar och skisser är de snabbt och säkert utförda.
Man har varit koncentrerad i stunden.
Inte många timmars mekaniskt maniskt petande.

Många nybörjare tror att bara för man kopierar noggrant eller kalkerar det man har framför sig så blir det bra.
Det blir det inte...
Man måste förstå vad man ser och översätta till en bild.
Om man inte kan läsa är det svårt att kopiera en text.
Och verkligheten är tredimensionell, på bildytan är det samma avstånd till förgrund som bakgrund. 

Det går inte att vara opåverkad av annan konst men inför verkligheten blir det en direkthet som griper tag och snart släpper man på referenserna att det skall bli "konst".
Därför tror jag att man måste gå tillbaka till studerandet av det sedda igen för att komma bort från allt plagierande av stilar.

Jag har själv bestämt mig att undvika fotografiska förlagor framöver och lyda Hockney´s råd om att inte bli beroende av dessa.
Det är faktiskt mycket roligare...



Här nedan några foton på konstnärer som arbetat inför motivet:



Corot



Edvard Hopper

Edvard Hopper skissar i Paris

Sargent målar porträtt

Sargent målar akvarell



David Hockney














Inga kommentarer: