konstnär Ulf Stålhane: Digitala och analoga tryck, foto och utskrifter m.m.

Konstgrafik är främst tänkt för att kunna mångfaldiga en bild men också att använda sig av olika trycktekniker för att skapa bildkonst.
En bild kan finnas i flera hundra exemplar men kan också vara monotypier i ett exemplar.
Att arbeta med träsnitt medför ett speciellt uttryck liksom torrnål där man ristar i en plåt.
(tidigare mest koppar men nu finns speciell plast som fungerar utmärkt).
Litografi gjordes förr mest på sten men nu kan man föra över ett fotograferat verk till offsetplåten och då är det ofta vad som betecknas reproduktionsgrafik.
Så bara för att trycktekniken benämns litografi kan det ändå vara fråga om ren reproduktion av ett existerande konstverk.

På ett modern tryckeri är det ganska enkelt men för att bli lönsamt gör man en större upplaga.
Jag har gjort ett par litografier men då arbetade jag med tusch på en ritfilm och då är det inte frågan om reproduktion av en existerande konstverk.

KG Nilson
pigment print/giclée

Den gemensamma nämnaren för konstgrafik är att man inte arbetar direkt på tryckpapperet som med vattenfärg och teckning.
Det finns en viss oberäknelighet i hur det slutliga trycket blir.
Men en erfaren grafiker har ändå en viss känsla för slutresultatet.
När man målar i olja kan man ändå justera efter hand för att få färgbalans och rätt uttryck.

Den digitala tekniken har medfört att man faktiskt närmar sig just måleriets möjligheter till korrigeringar och kontroll.
Visst är arbetet framför en bildskärm annorlunda än att ta en pensel med färg och justera direkt på bilden.
Men just möjligheten till provtryck i färg under arbetets gång är speciellt för utskrifter med bläckstråleteknik.

Har man visat sina målningar i olika miljöer vet man också hur belysning, inramning och hängning kan påverka färgen och upplevelsen.
Blanka målningar kan ge reflexer i visst ljus och det är stor skillnad på hur en färg ser ut i varmt elsljus eller dagsljus.

Tyvärr har den initiala enkelheten i digital teknik gjort att dilettanter som egentligen inte har någon djupare kunskap i konstgrafik och bild skaffat sig skrivare och enkelt producerat en massa reproduktioner av dålig konst och kopior av amatörkonst.
Materialkostnaden för en utskrift på fint papper i 40x50cm är ca 80-120:-.
Man fotograferar ett konstverk hos en fotograf och får en bildfil som utan några större justeringar blir till en utskrift och kan ta 4,000.--5,000:- för en reproduktion på ett nätgalleri.
Klart att denna vinstmarginal lockar. Och det är inte alltid det kommer konstnären tillgodo.

Man skall inte räkna tiden på ett konstverks process men det är klart att etsning, torrnål, träsnitt etc. görs av kunniga och tar tid.
Men att bygga upp en bild digitalt för tryck tar också tid och kräver konstnärligt och tekniskt kunnande.

Man kan enkelt ta fram fotografiska bilder på papper som är snarlikt silvergelatin.
Och resultatet är numera minst lika bra som när man arbetade i mörkrum med förstoringsapparat och kemikalier.
De flesta fotografer jobbar digitalt och ser sina bilder på en bildskärm.
När man sen skriver ut så är det helt andra förutsättningar att uppleva bilden.
Ljuset som träffar fotografiet reflekteras tillbaka till betraktaren och det kan aldrig bli som på bildskärmen.
Har man sedan blankt papper och satt glas framför så blir det nästan omöjligt att se ordentligt.

Erfarna fotografer som ofta har visat sina bilder på konsthallar och gallerier har kunskapen om hur bilder i olika miljöer fungerar.
En fotograf van vid trycksaker har också kunskap och erfarenhet av hur det blir till slut.

Det har dykt upp en japansk kopiator "Risograph" som egentligen är tänkt som ett alternativ till laser, digitaltryck och inkjet.
Den är kostnadseffektiv och mycket snabb för stora upplagor av enkla trycksaker.
Man använder sig av ett bindemedel i färgen som innehåller soyaolja.
Så man har lite ekologisk framtoning och trycker på obestruket och ej coatat papper.
Nackdelar är bland flera att man tydligen är begränsad till 100-120g papper.
Jag har sett några tryck och det liknar trä eller linoleumtryck. Lite misspassning och ojämnt i tryckytan. En del tycker det ger en rå och äkta känsla och inte så perfekt.
Det går fint att åstadkomma samma "råa" uttryck i andra digitala tekniker och då med bättre kontroll.

Jag kan tycka att det verkar bra för "artists books" i större upplagor och liknande men annars är det väl intressantare och ärligare att trycka med traditionella tekniker.

Namnet har inget med rispapper att göra utan är namnet på den japanska tillverkaren - RISO.