När jag gick runt på Grafiska sällskapets utställning på Konstakademien fick jag då och då lusten att justera svärta och gråskalor för att få en bättre balans och yta.
Koppargrafik trycks ju i en press och färgen tränger ner djupt i papperet.
Detta ger en reliefverkan som är effektiv för upplevelsen av bildytan.
Den här känslan är tydligast på nära håll.
Därför upplevde jag de flesta bilderna som starkast när jag iakttog dem ganska nära.
Som målare backar man däremot alltid för att kunna se bilden på långt håll.
Mycket måleri är nästan obegripligt när man står för nära men fungerar på längre avstånd.
Det är inget negativt med denna intimitet som koppargrafik kan få.
Det som är diskutabelt är om det blir en konvention att så här ska grafik vara.
Konstgrafik ska ses med lupp....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar